Skjutningen i University of Texas‑tornet 1966 – Charles Whitman och följderna
Skjutningen i University of Texas‑tornet 1966: Charles Whitmans massaker, offrets öde, medicinska teorier och tornets efterspel — en djupgående historisk återblick.
Skottlossningen i University of Texas Tower var en stor skolskjutning. Den inträffade den 1 augusti 1966. Den ägde rum i Austin, Texas vid University of Texas at Austin.
Händelseförlopp
På morgonen den 1 augusti började Charles Whitman med att döda två personer i sitt hem innan han tog sig till universitetsområdet. Från observationsdäcket i tornet öppnade han eld mot människor på campus och i omgivningen. Skottlossningen pågick under flera timmar, och räddnings- och polisinsatser sattes in för att avleda hotet och rädda skadade. Polis och beväpnade civila slutligen konfronterade Whitman och han dödades vid platsen.
Sexton personer dödades i händelsen. Ett sjuttonde offer avled av sina skador 2001. Utöver dödsoffren skadades många människor; över 30 personer fick fysiska skador och flera andra drabbades av psykiska trauman som följd av attacken.
Gärningsmannen och bakgrund
Charles Whitman var massmördaren på brottsplatsen. Han hade tidigare sökt medicinsk och psykiatrisk hjälp för svåra huvudvärk och våldsamma impulser som han själv beskrev. Efter hans död visade obduktion att han hade en tumör i hjärnan. Det har sedan dess förts en vetenskaplig och etisk debatt om i vilken grad tumören påverkade hans beteende och ansvarsförmåga; forskare har olika uppfattningar och frågan är inte helt avgjord. Utöver dådet på tornet hade Whitman också dödat sin fru och sin mor tidigare samma dag.
Omedelbara konsekvenser och förändringar
Skjutningen var en av de tidiga masskjutningarna i modern amerikansk historia och fick stora följder för polisens taktik, universitets säkerhetsrutiner och allmänhetens syn på våld på offentliga platser. Händelsen bidrog till ökad medvetenhet om behovet av samordnad nödsituationstaktik, snabb ambulansinsats och bättre skyddsåtgärder på campus.
Tornet och minnet av offren
Efter skottlossningen stängdes observationsdäcket. De många kulhålen reparerades. Tornet stängdes igen 1975 efter fyra självmord. Det öppnades på nytt 1999 efter att säkerhetsanordningar hade satts upp. Universitetet och lokalsamhället har hållit minnesstunder och upprättat memorialer till offrens minne; händelsen lever kvar i universitetets historia som en tragisk påminnelse om behovet av förebyggande insatser mot våld.
Efterspel och debatt
Skjutningen väckte också nationell debatt om frågor som vapenkontroll, mentalvård och hur man bäst kan identifiera och hjälpa personer som visar tecken på våldsbenägenhet. I forskning och offentlig diskussion används fallet ofta som ett exempel när man diskuterar sambandet mellan hjärnskador, psykisk ohälsa och kriminalitet, samt vilka rättsliga och medicinska slutsatser som kan dras.
Händelsen 1966 lämnade ett djupt avtryck i Austin och på University of Texas at Austin, och offrens familjer och överlevande har under decennier arbetat för att bevara minnet av de som föll offer för våldet.
Sök