White Heat (1949) – Raoul Walshs klassiska gangsterthriller med James Cagney
White Heat (1949) – Raoul Walshs klassiska, intensivt fängslande gangsterthriller med James Cagney. Mörk, Oscar‑nominerad och full av ikoniska scener.
White Heat är en amerikansk kriminal- och thrillerfilm från 1949 som regisserades av Raoul Walsh. Filmen bygger på en berättelse av Virginia Kellogg och har ett manus som bygger vidare på hennes idé. I huvudrollerna syns James Cagney, Virginia Mayo, Edmond O'Brien, Steve Cochran, Margaret Wycherly och Wally Cassell. Filmen distribuerades av Warner Bros och nominerades till en Oscar 1950.
Handling
James Cagney spelar gangsterledaren Arthur "Cody" Jarrett, en våldsam och instabil brottsling som samtidigt är djupt beroende av sin mor. Efter ett rån och en serie händelser där medlemmar ur hans gäng grips av polisen, blir Cody alltmer isolerad och paranoisk. En federalt infiltrerad agent försöker komma åt gänget, relationerna inom gruppen bryts sönder och handlingen kulminerar i en explosiv slutsekvens på en oljeraffinaderi/industriell anläggning där Cody Tarrett når sitt ödesdigra klimax. Filmen är känd för sin intensiva dramatik och den tragiska relationen mellan Cody och hans mor.
Skådespelare och rollgestaltningar
- James Cagney som Arthur "Cody" Jarrett — en av filmens centrala prestationer; Cagney gestaltar både karaktärens charm och våldsamma instabilitet.
- Margaret Wycherly som Ma Jarrett — Codys dominerande mor, en viktig drivkraft i hans psyke.
- Virginia Mayo i en kvinnlig huvudroll som står nära Cody och påverkar dynamiken i gänget.
- Edmond O'Brien som den federala agenten/infiltratören som försöker bringa rättvisa.
- Steve Cochran och Wally Cassell i bärande biroller som medlemmar i Codys gäng.
Teman och stil
White Heat kombinerar element från gangsterfilmen och psykologiskt drama. Filmen utforskar teman som våldets lockelse, lojalitet i kriminella kretsar, och en sjuklig mor-/son-relation som formar huvudkaraktärens beteende. Regissören Raoul Walsh håller ett högt tempo och använder dramatisk uppbyggnad och nära bilder för att förstärka spänningen. Filmen är också känd för sin råa ton och realistiska skildring av brottsmiljön, vilket placerar den som ett viktigt exempel på efterkrigstidens gangsterfilm.
Mottagande och arv
James Cagneys insats hyllades av kritiker och publiken, och filmens sista scen — där Cody når en brännande slutpunkt — har blivit ikonisk inom filmhistorien. White Heat anses idag som en klassiker i gangstergenren och har influerat senare filmer och regissörer som arbetat med intensiva psykologiska porträtt av brottslingar. Filmen nominerades till en Oscar 1950, vilket bidrog till dess varaktiga renommé.
Ytterligare läsning
För den som vill fördjupa sig rekommenderas att se filmen för att uppleva Cagneys kraftfulla rolltolkning och Raoul Walshs regi i sin helhet. Filmen diskuteras ofta i litteratur om amerikanska gangsterfilmer och i studier av karaktärsdrivet kriminaldrama.
Sök