Woodstock '99: Festivalen som förvandlades till kaos och våld

Woodstock '99 – musikfesten som spårade ur: hetta, brist på vatten och toaletter, kaos, våld och upplopp som chockade publiken och världen.

Woodstock '99 var den andra musikfestivalen (efter Woodstock '94) som försökte kopiera känslan av den ursprungliga Woodstockfestivalen. Den hölls mellan den 22 och 25 juli 1999 i Rome, New York, 320 kilometer från det ursprungliga evenemanget. Evenemanget samlade uppskattningsvis hundratusentals besökare — uppskattningar varierar men många uppskattar mellan 200 000 och 400 000 personer under festivalens lopp — och marknadsfördes som en stor sommarfestival för rock och alternativ musik.

Bakgrund och lineup

Arrangörerna, som bland annat inkluderade veteraner från musikfestivalbranschen, satte ihop en bred line‑up med många populära band och artister inom dåtidens rock, nu‑metal och alternativscen. Bland de mest omtalade akterna fanns grupper som Limp Bizkit, Korn och Red Hot Chili Peppers. Festivalen präglades av en mix av stora scener, kommersiella försäljningsytor och ett stort antal åskådare som länge stått för musikfestivalernas ritualer — men denna gång skulle flera organisatoriska brister förvärra situationen.

Miljö och bristande planering

Platsen var en nedlagd flygbas utan skuggande träd eller naturlig ventilation, och sommaren 1999 var ovanligt varm i området. Under dagarna steg temperaturen ofta till omkring 38 °C (100 °F), vilket bidrog till uttorkning och irritation i publiken. Arrangörernas beslut att förbjuda medhavd mat och dryck inne på området gjorde besökare helt beroende av festivalens försäljare. Priserna var mycket höga — till exempel rapporterades en ensam pizzabit kosta upp mot 12 USD och en 590 ml flaska vatten kosta 4 USD — vilket ökade frustrationen bland många deltagare.

Utöver dyra priser fanns det allvarliga brister i grundläggande faciliteter: antalet toaletter var otillräckligt i förhållande till publiken och många av dem slutade fungera eller blev snabbt ohygieniska. Långa köer vid vattenstationer, matstånd och toaletter skapade irritation och spänningar som i kombination med värmen bidrog till en tryckkokare av dålig stämning.

Våld, upplopp och övergrepp

Festivalen fick snabbt rykte för att ha stora problem med ordningsstörningar och våld. Under framförandet av Limp Bizkit‑låten "Break Stuff" slets delar av scenens och läktarnas byggmaterial — inklusive plywood — loss av publiken, vilket användes som improviserade vapen, eldningsmaterial eller kastades in i folksamlingen. En planerad ljusvaka för att hedra festivalens anda uppstod också men urartade när deltagare använde utdelade ljus som brännbara föremål och försökte elda upp saker, medan andra kastade vattenflaskor på elden för att hålla den brinnande.

Utöver bränder och destruktivitet rapporterades även omfattande plundring, skadegörelse på försäljningsstånd och fordon samt anstiftan till upplopp. Det kom också rapporter om ett stort antal sexuella övergrepp och trakasserier inom festivalområdet — många offer vittnade om att de inte fått tillräckligt stöd eller skydd — vilket senare ledde till polisutredningar och flera anmälningar och rättsliga processer. Polis och säkerhetspersonal var underdimensionerade i förhållande till publikmängden och hade svårt att återställa ordningen när våldsamheterna eskalerade.

Konsekvenser och efterspel

Woodstock '99 blev i efterhand främst ihågkommen för kaoset snarare än musiken. Festivalens organisatoriska misslyckanden och det omfattande våldet ledde till hård kritik mot arrangörer, säkerhetsplanering och kommersialiseringen av evenemanget. Det följde rättsliga efterspel i form av anmälningar och civilrättsliga krav, och händelserna bidrog till en bred diskussion om ansvarsskyldighet vid stora publika evenemang.

I decennierna efteråt har händelserna på Woodstock '99 studerats och analyserats ur olika perspektiv: som en varningssaga om dålig planering, som ett uttryck för en tidstypisk aggression i slutet av 1990‑talet och som ett exempel på vad som kan hända när kommersiella intressen trumfar säkerhet och grundläggande service för publiken. Händelsen har också dokumenterats i flera reportage och dokumentärer, som i Sverige uppmärksammats i samband med retrospektiva granskningar av festivalens ursprungliga ambitioner och det faktiska utfallet.

Vad lärde man sig?

• Betydelsen av grundläggande infrastruktur: tillräckliga vattenkällor, hygieniska toaletter och skuggade ytor är avgörande för stora utomhusevenemang.
• Prissättning och tillgång: när arrangörer monopoliserar försäljning och priser upplevs som orimliga ökar risken för missnöje och oroligheter.
• Säkerhetsplanering: realistisk bedömning av publikstorlek och välutrustad personal behövs för att förebygga och hantera incidenter.

Woodstock '99 är idag ett tydligt exempel på hur en festival med stora ambitioner kan spåra ur när logistiken, säkerheten och publiktjänsterna underdimensioneras eller prioriteras bort — och påminner arrangörer världen över om vikten av att sätta deltagarnas säkerhet i första rummet.

Frågor och svar

F: Vad var Woodstock '99?

F: Hur skilde sig Woodstock '99 från det ursprungliga Woodstock och Woodstock '94?

F: Var hölls Woodstock -99?

F: Vilka var några av de problem som uppstod vid Woodstock '99?

F: Vad kostade en pizzabit på Woodstock -99?

Fråga: Vad kostade en 590 ml flaska vatten i Woodstock -99?

Fråga: Hur reagerade publiken på ljusen som delades ut för ljusvakan vid Woodstock -99?

Sök med bokstav