APS (Advanced Photo System) – filmformat och kamerateknik 1996–2004
APS (Advanced Photo System) – historik och kamerateknik: filmformatet 1996–2004, funktioner, metadata, patroner och varför APS föll inför digitalfotots genombrott.
Vad var Advanced Photo System (APS)?
Advanced Photo System var ett filmsystem och en kameraplattform som lanserades 1996 för konsumentfotografering. Systemet skapades gemensamt av flera stora kameratillverkare och filmföretag för att göra filmhantering enklare och ge fler valmöjligheter vid framkallning och utskrift. Systemet blev kommersiellt tillgängligt 1996 och användes fram till omkring 2004.
Hur fungerade APS?
- Filmen levererades i en skyddande patron (kassett) som gjorde det enkelt att sätta i och ta ur filmen utan att exponera eller röra filmytan – lite som att byta batterier.
- APS-kameror kunde mata fram och tillbaka på filmen och tillåta att en film byttes ut eller delvis användes innan den var helt exponerad.
- Varje exponering kunde lagra extra information (metadata) på filmen, vilket underlättade automatisk utskrift, beskärning och arkivering.
- Vid framkallning skapades en indexutskrift som visade små förhandskopior av alla bilder på rullen, vilket förenklade val av utskrifter och orderhantering.
Bildformat (beskärningsalternativ)
En av APS:s mest synliga egenskaper var att den stödde flera bildformat (genom beskärning av negativet). Kameran exponerade i princip en maximal bildyta, men användaren eller laboratoriet kunde välja slutligt format när framkallning eller utskrift gjordes:
- Panorama (bredare format)
- Klassisk (standardformat – ofta kallad "C" för Classic)
- HDTV (16:9, för bredbildsskärmar)
Dessa beskärningsval gjorde APS flexibelt för olika presentationssätt utan att behöva byta objektiv eller kamerainställning vid fotograferingstillfället.
Teknisk information och metadata
- APS-filmkassetterna (t.ex. IX240) fanns i olika längder, vanligen för 15, 25 eller 40 exponeringar.
- På kassetten fanns visuella indikatorer som visade filmens status – oexponerad, delvis exponerad, exponerad men ej framkallad eller redan framkallad.
- Systemet kunde lagra information om varje bild (t.ex. datum, formatval, beskärningsanvisningar) magnetiskt på filmen vilket underlättade automatiserad bildbehandling i laboratorier.
- Färgnings- och framkallningsprocessen var kompatibel med konsumentstandarder (t.ex. C-41 för färgnegativfilm), så laboratorier kunde relativt enkelt erbjuda APS-framkallning.
· 
En patron med APS-film (IX240). De fanns i storlekar på 15, 25 och 40 exponeringar.
· 
Indikatorer i botten av patronen berättade om filmen. 1- oexponerad, 2- delvis exponerad, 3- exponerad, men inte framkallad, 4- framkallad.
· ![]()
En negativ remsa (vanligtvis inte synlig) av en IX240-film (APS-film).
Fördelar med APS
- Enkel filmhantering: patronen var skyddad och lätt att byta.
- Valfrihet vid framkallning: möjlighet att välja slutformat efter fotografering.
- Indexutskrifter och inbäddad metadata gjorde det enklare för laboratorier att automatisera utskrift och arkivering.
- Vissa kameror fick funktioner som helt automatiserade beskärningar och datumstämplar.
Nackdelar och varför APS inte blev långlivat
- Små negativ. Filmens bildyta var betydligt mindre än 35 mm (ungefär 30×16 mm jämfört med 24×36 mm för 35 mm film), vilket gav lägre detaljåtergivning och sämre upplösning vid stora utskrifter.
- Kostnad för omställning. Professionella fotografer och entusiaster behövde ofta köpa ny utrustning (kameror, skannrar och laboratorieutrustning) för APS, vilket minskade systemets attraktionskraft.
- Begränsad bildkvalitet jämfört med större filmformat.
- Tidpunkten för lanseringen sammanföll med den snabba utvecklingen av digital fotografering. Under slutet av 1990‑talet och början av 2000‑talet blev digitala kompaktkameror och senare avancerade digitalkameror både billigare och bättre, vilket snabbt minskade efterfrågan på nya filmsystem.
Marknad och avveckling
Trots initialt stöd från flera stora tillverkare nådde APS aldrig den långsiktiga popularitet som 35 mm film haft. Systemet avvecklades gradvis och kommersiell produktion och framkallning för APS minskade kraftigt under början av 2000‑talet. APS som produktionsformat upphörde i praktiken omkring 2004. Därefter ersattes konsumentfotografering i stor utsträckning av digitala system.
Eftermäle
APS var ett intressant försök att modernisera konsumentfilm med bättre hantering, metadata och flexibilitet vid utskrift. Tekniska idéer från APS — särskilt metadatahantering och automatiserade arbetsflöden i labb — kan ses som föregångare till funktioner som senare blev vanliga i digital bildbehandling. En välkänd kameraserie som använde APS var Canon IXUS; Canon konverterade senare det varumärket till digitala kompaktkameror när marknaden gick över till elektronisk bildtagning.
Frågor och svar
F: Vilket år användes Advanced Photo System för första gången?
S: Det avancerade fotosystemet användes för första gången 1996.
F: Hur förändrade det sättet att byta film i kameror?
S: Advanced Photo System hade ett nytt sätt att byta film i kameror, så att filmen kunde "tappas in" precis som man byter batterier.
F: Vilken typ av information sparades på filmen?
S: Särskild information som kallas "metadata" sparades på filmen för varje foto som togs.
F: Hur många olika typer av bilder kunde man skapa genom att beskära (klippa) negativet?
S: Det fanns tre olika typer av bilder som skapades genom att beskära (klippa) negativet.
F: Vilken storlek finns en APS-patron i?
S: En APS-patron finns i storlekar på 15, 25 och 40 exponeringar.
F: Vilken typ av kamera använde detta system innan det övergick till digitala system?
S: En känd kameratyp som använde detta system innan man övergick till digitala system var Canon IXUS.
Sök