15 Orionis – F2IV-underjätte i Orion och Uranus södra polstjärna
15 Orionis – F2IV-underjätte i Orion, synlig stjärna mag 4,82, ~540 ljusår bort och känd som Uranus södra polstjärna; misstänkt följeslagare på 0,3".
15 Orionis är en stjärna av spektralklass F2IV (en tidig underjätte av F-typ) i stjärnbilden Orion. Den har en synlig magnitud på 4,82 och är därför synlig för blotta ögat under goda förhållanden. Avståndet beräknas till ungefär 540 ljusår baserat på parallax (motsvarande en parallax på cirka 6 millibågsekunder), vilket ger ett ungefärligt absolut magnitudvärde på omkring −1,3 (beroende på osäkerheter i parallax och eventuell interstellär dämpning). Som F‑typ är dess färg vit‑gulaktig och den är i övergången från huvudserien till ett mer avancerat evolutionsstadium — därför beteckningen "IV" (underjätte).
Egenskaper
Som en F2IV‑stjärna är 15 Orionis varmare och betydligt ljusstarkare än solen. Den effektiva temperaturen för tidiga F‑stjärnor ligger typiskt kring 6 800–7 200 K, vilket ger stjärnan dess vita till svagt gulvita utseende. Eftersom den är en underjätte har den lämnat huvudserien och utvidgat sig; den har därmed större radie och högre ljusstyrka än en sollik stjärna. Exakta värden för massa, radie och luminositet kan variera beroende på källor och mätosäkerhet, men stjärnan är klart mer ljusstark än solen.
Följeslagare
15 Orionis har en misstänkt följeslagare, betecknad B, observerad på ett mycket litet vinkelseparationsavstånd på cirka 0,3". Denna följeslagare är klassificerad som "misstänkt" eftersom separationen är liten och kräver högupplösande tekniker (till exempel speckle‑interferometri eller adaptiv optik) för att bekräfta gemensam rörelse och fysisk gravitationell bindning. Uppföljande observationer behövs för att fastställa om komponenterna verkligen utgör ett gravitationellt bunden dubbelstjärnesystem eller bara en optisk projicering.
Observation
15 Orionis är lätt att hitta inom stjärnbilden Orion och är bäst observerbar från båda halvkloten under vintersäsongen på norra halvklotet (december–februari), då Orion står högt på himlen kvällstid. Med en visuell magnitud på 4,82 kan stjärnan ses med blotta ögat från mörka platser; med enkla kikare eller ett litet teleskop blir den lättare att urskilja och att leta efter eventuella följeslagare.
Uranus södra polstjärna
15 Orionis anges ibland som den södra polstjärnan för Uranus. Det betyder att, i Uranus eget himlavalv (där planetens rotationsaxel definierar dess himmelska poler), ligger 15 Orionis nära planetens södra himmelska pol. För en observatör som befann sig på Uranus skulle stjärnan därmed ligga nära den punkt i södra delen av himlen som i princip är fast i läget (polstjärneliknande). Detta är en geometrisk egenskap relaterad till Uranus rotationsaxels riktning och påverkar inte stjärans roll som polstjärna för jorden.
Sammanfattningsvis är 15 Orionis en vitgul, relativt ljusstark F‑underjätte i Orion, synlig för blotta ögat och intressant bland annat för sin misstänkta nära följeslagare och sin position i relation till Uranus rotationsaxel. Ytterligare högupplösta mätningar skulle kunna förbättra bestämningen av dess följeslagare och fysikaliska parametrar.
Sök