Abdalá Jaime Bucaram Ortiz (född 20 februari 1952) är en ecuadoriansk politiker och advokat som var Ecuadors president från den 10 augusti 1996 till den 6 februari 1997.

Under sin tid i offentligheten blev Bucaram känd för sin färgstarka och ofta populistiska stil. Han fick smeknamnet "El Loco" ("den galne") på grund av sin teatraliska framtoning och udda uttalanden. Hans korta presidentskap präglades av politisk turbulens, anklagelser om korruption och kritik från både oppositionen och delar av allmänheten. Nästan sex månader efter tillträdet avsattes han av Ecuadors nationalkongress, som motiverade beslutet med att han var mentalt olämplig att utöva ämbetet.

Tidigare liv och bakgrund

Bucaram föddes 1952 i Guayaquil. Han utbildade sig till jurist och blev aktiv i nationell politik. Han kom från en familj med politiska och affärsintressen, och hans bakgrund bidrog till att han tidigt blev en offentligt känd person i Ecuador.

Politisk karriär före presidentskapet

Innan han blev president var Bucaram involverad i politiska rörelser och partibildning. Han byggde upp ett folkligt stöd genom en retorik som vände sig direkt till breda väljarkollektiv och lovade snabba förändringar. Hans stil var polariserande: han hade både lojala anhängare och många hårda kritiker.

Presidentskapet (augusti 1996 – februari 1997)

Som president lanserade Bucaram flera populära men kontroversiella initiativ och reformer. Hans regering anklagades för bristande transparens, förordnande av släktingar till viktiga poster och ekonomiskt slöseri. Ekonomiska problem och social oro gjorde situationen svår redan från start. Motståndet i kongressen växte under hans korta tid vid makten, och kravaller samt demonstrationer förekom under perioden.

Avsättning och efterspel

Den 6 februari 1997 beslöt nationalkongressen att avsätta Bucaram, med hänvisning till att han var mentalt olämplig att regera. Beslutet var omstritt och har senare väckt debatt om både rättsprocessen och de politiska motiven bakom. Efter avsättningen följde rättsliga tvister och anklagelser om korruption mot Bucaram. Hans politiska inflytande minskade formellt, men han förblev en omdiskuterad figur i ecuadorsk politik.

Eftermäle

Bucarams presidentskap betraktas ofta som ett exempel på hur personkult, populism och bristande institutionellt stöd kan leda till politisk instabilitet. Kritiker framhåller hans misstag i styrning och de etiska frågor som omgav hans regering, medan anhängare minns hans löften om snabba förändringar och hans direkta kontakt med väljare. Hans korta tid som statschef har fortsatt att vara ett återkommande ämne i analyser av Ecuadors moderna politiska historia.