Allan Octavian Hume – grundare av Indiska nationalkongressen och ornitolog
Allan Octavian Hume — grundare av Indiska nationalkongressen, framstående ornitolog och reformator i Brittiska Indien som påverkade både politik och naturvetenskap.
Allan Octavian Hume, CB ICS (4 juni 1829–31 juli 1912) var medlem av den kejserliga civilförvaltningen (senare indiska civilförvaltningen), en politisk reformator, ornitolog och botaniker som verkade i Brittiska Indien. Han var en av grundarna av Indian National Congress och en drivande kraft bakom dess tidiga struktur och finansiering. Hume var också en framstående ornitolog och har kallats »den indiska ornitologins fader» och, av dem som ansåg honom dogmatisk, »den indiska ornitologins påve».
Tidig karriär och reformarbete
Som administratör i distriktet Etawah fick Hume personlig erfarenhet av konsekvenserna av dåligt styre, särskilt i samband med det indiska upproret 1857. Han tolkade upproren som ett resultat av misskötsel och försummelse från de styrandes sida och ägnade sig därför åt praktiska reformer för att förbättra livet för vanligt folk. Under hans ledning var Etawah bland de första distrikten som återgick till relativ normalitet efter 1857, och de reformer han genomförde — inom jordbruk, lokala kommunikationer, administration och utbildning — gjorde distriktet till en modell för utveckling i regionen.
Hume steg i graderna inom den indiska civilförvaltningen och 1871 utsågs han till sekreterare vid ministeriet för skatter, jordbruk och handel under Lord Mayo. I denna roll arbetade han med frågor som rörde jordbrukspolitik, bevattningsprojekt och förbättring av lokala förvaltningstekniker för att förebygga svält och främja ekonomisk förbättring.
Konflikt med överordnade och avgång
Humes outspökade kritik av vissa högt uppsatta ämbetsägares politik, inte minst under Lord Lyttons tid som vicekung, gjorde honom impopulär i vissa kretsar och ledde 1879 till att han avsattes från sekretariatet. Hans direkta sätt och krav på ansvarstagande i förvaltningen gjorde honom ibland till en obekväm figur för de som föredrog mer auktoritärt eller försiktigt styre.
Grundandet av Indiska nationalkongressen
Efter att ha dragit sig tillbaka delvis från daglig förvaltning började Hume engagera sig politiskt i syfte att skapa en forum för indiska och brittiska tjänstemän samt framstående indiska medborgare att diskutera reformer och krävda administrativa förändringar. Han observerade under 1880-talet en utbredd känsla av hopplöshet och oro i Indien och menade att ett fredligt, organiserat forum kunde kanalisera dessa känslor i konstruktiva banor. Han skrev bland annat: »ett plötsligt våldsamt utbrott av sporadisk brottslighet, mord på obehagliga personer, rån på bankirer och plundring av basarer… handlingar som verkligen är laglösa och som genom en lämplig sammanslagning av krafter när som helst skulle kunna utvecklas till ett nationellt uppror».
Idén om en indisk samlingsorganisation — Indian National Congress — fick stöd både bland vissa indiska ledare och hos delar av den brittiska administratio-nen. Lord Dufferin gav till en början visst stöd till tanken, även om han föredrog att undvika officiell anslutning. Hume organiserade den första kallelsen till ett möte som skulle bli startpunkten för den nya organisationen; den första sessionen hölls i december 1885 och markerade början för en organisation som skulle komma att spela en central roll i Indiens politiska utveckling.
Politik, reformarbete och kritik
Som ledare och organisator för kongressen försökte Hume bredda dess bas genom att inkludera fler bönder, stadsbor och muslimer under 1886–1887. Denna strävan efter bredd mötte motreaktion: konservativa brittiska kretsar och delar av kolonialpressen såg kongressen med misstänksamhet, och vissa indiska princer och konservativa ledare fruktade demokratiska krav. Hume blev särskilt besviken när kongressen motsatte sig lagstiftningsåtgärder som syftade till att höja giftermålsåldern för indiska flickor och när han upplevde att fattigdomsfrågor och sociala reformer ofta kom i skymundan.
År 1892 varnade Hume för risken för en våldsam jordbruksrevolution om inte sociala och ekonomiska problem åtgärdades, men hans varningar väckte mer oro bland det brittiska etablissemanget än praktisk handlingskraft och skapade friktion inom kongressen. Besviken över bristen på indiska ledare beredda att arbeta målmedvetet för nationell framsteg och frihet lämnade Hume Indien 1894 och bosatte sig i London. Där fortsatte han att intressera sig för och stödja Indian National Congress ekonomiskt och politiskt, men hans direkta inflytande minskade gradvis.
Många angloindianer och delar av pressen var öppet emot idén om en indisk nationalkongress, och Hume utvecklade under åren en djupt kritisk inställning till journalistikens roll i Indien. I en samtida satirisk skrift från 1888 förekom en karikatyr som kallade honom »A. O. Humebogue» — ett tecken på hur polariserad debatten kunde vara.
Ornitologi och botanisk forskning
Parallellt med sitt offentliga arbete var Hume en intensiv naturforskare. Han byggde upp en mycket omfattande samling fågelskin, skrivna anteckningar och specimen, och publicerade ett stort antal artiklar och kataloger om Indiens fågelfauna. Han startade och redigerade vetenskapliga publikationer som tjänade som forum för många samtida ornitologer i Indien. Humes arbete bidrog starkt till systematiken och kännedom om den indiska fågelfaunan under slutet av 1800-talet.
Hume samlade i praktiken tiotusentals exemplar, och delar av hans samlingar och bibliotek överfördes senare till etablerade museer i Storbritannien och Indien. Hans skrifter, fältnoteringar och korrespondens används fortfarande som källor för historisk fågelforskning i regionen.
Personligt arv och eftermäle
Allan Octavian Hume avled 31 juli 1912. Hans insatser som administratör, reformivrare, vetenskapsman och som en av initiativtagarna till Indiska nationalkongressen lämnade ett mångfacetterat arv. Organisatörerna av den indiska nationalkongressens 27:e session i Bankipur (26–28 december 1912) skrev att de var »djupt bedrövade över Allan Octavian Hume, C.B., kongressens fader och grundare, vars livslånga tjänster, som utfördes under sällsynta självuppoffringar, Indien känner djup och bestående tacksamhet för, och vars död innebar en oersättlig förlust för Indiens framsteg och reformer».
Humes liv präglades av en kombination av praktiskt reformarbete och vetenskapligt intresse. Hans strävan att skapa ett fredligt politiskt forum för indiska krav och hans omfattande naturvetenskapliga arbete gör honom till en av de mest omtalade och i många avseenden inflytelserika brittiska tjänstemännen i Indien under den koloniala epoken. Hans insatser fortsätter att diskuteras — både för hans bidrag till indisk politik och för hans centrala roll i uppbyggnaden av modern ornitologi i Sydasien.
Frågor och svar
Fråga: Vem var Allan Octavian Hume?
Svar: Allan Octavian Hume var medlem av den kejserliga civilförvaltningen (senare den indiska civilförvaltningen), en politisk reformator, samlare i Madurai och förvaltare av South Bombay Harbour Ports. Han var en av grundarna av Indian National Congress och en framstående ornitolog.
Fråga: Vad observerade Hume om Indien under Lord Lyttons styre?
S: Under lord Lyttons styre observerade Hume att Indiens folk hade en känsla av hopplöshet och ville göra något. Han noterade "ett plötsligt våldsamt utbrott av sporadisk brottslighet, mord på obehagliga personer, rån av bankirer och plundring av basarer, handlingar som verkligen är laglösa och som genom en lämplig sammanslagning av krafter när som helst skulle kunna utvecklas till ett nationellt uppror".
Fråga: Hur såg angloindianerna på idén bakom Indian National Congress?
S: Många angloindianer var emot idén bakom Indian National Congress. Pressen i Indien tenderade att se negativt på den.
Fråga: Vad ledde till att kongressen backade mellan 1886 och 1887?
S: I ett försök att öka sin bas genom att få in fler bönder, stadsbor och muslimer mellan 1886 och 1887 skapade detta en motreaktion från de brittiska myndigheterna, vilket ledde till att kongressen backade.
F: Hur försökte Hume få prinsar att engagera sig i sin sak för nationell frigörelse?
S: År 1892 försökte han få dem att engagera sig genom att varna dem för en potentiell agrar revolution, men detta upprörde bara det brittiska etablissemanget och skrämde kongressledarna.
Fråga: Vad hände i Bankipur i december 1912?
Svar: I Bankipur i december 1912 höll organisatörerna sitt 27:e möte för Indian National Congress där de skrev ner sin "djupa sorg" över Humes död, som betraktades som "far och grundare" på grund av hans livslånga tjänster som utförts under sällsynta självuppoffringar.
Sök