Allan Octavian Hume
Allan Octavian Hume, CB ICS (4 juni 1829-31 juli 1912) var medlem av den kejserliga civilförvaltningen (senare indiska civilförvaltningen), en politisk reformator, ornitolog och botaniker som arbetade i Brittiska Indien. Han var en av grundarna av Indian National Congress. Hume var en framstående ornitolog och har kallats "den indiska ornitologins fader" och, av dem som ansåg honom dogmatisk, "den indiska ornitologins påve".
Som administratör i Etawah såg han det indiska upproret 1857 som ett resultat av dåligt styre och gjorde stora ansträngningar för att förbättra livet för vanligt folk. Distriktet Etawah var bland de första som återgick till normalitet och under de följande åren ledde Humes reformer till att distriktet betraktades som en modell för utveckling. Hume steg i graderna inom den indiska civilförvaltningen och 1871 blev han sekreterare vid ministeriet för skatter, jordbruk och handel under Lord Mayo. Hans kritik av lord Lytton ledde dock till att han 1879 blev avsatt från sekretariatet.
Han lämnade Indien 1894 för att bosätta sig i London, där han fortsatte att intressera sig för Indian National Congress. Efter att ha dragit sig tillbaka från den offentliga förvaltningen och mot slutet av Lord Lyttons styre observerade Hume att det indiska folket hade en känsla av hopplöshet och ville göra något. Han noterade "ett plötsligt våldsamt utbrott av sporadisk brottslighet, mord på obehagliga personer, rån på bankirer och plundring av basarer, handlingar som verkligen är laglösa och som genom en lämplig sammanslagning av krafter när som helst skulle kunna utvecklas till ett nationellt uppror". När det gäller den brittiska regeringen konstaterade han att ett studerat och oföränderligt åsidosättande, om inte rent av förakt för våra undersåtars åsikter och känslor, för närvarande är det främsta kännetecknet för vår regering i varje gren av förvaltningen. Idén om den indiska unionen tog form och Hume fick till en början ett visst stöd från lord Dufferin för detta, även om den senare önskade att inte ha någon officiell koppling till den. Det har föreslagits att idén ursprungligen uppstod vid ett privat möte med sjutton män efter ett teosofiskt konvent som hölls i Madras i december 1884. Hume tog initiativet, och det var i mars 1885 som den första kallelsen utfärdades med kallelse till den första indiska nationella unionen som skulle sammanträda i Poona i december följande år.
Han försökte öka kongressens bas genom att ta in fler bönder, stadsbor och muslimer mellan 1886 och 1887, men detta skapade en motreaktion från britterna, vilket ledde till att kongressen backade. Hume blev besviken när kongressen motsatte sig åtgärder för att höja giftermålsåldern för indiska flickor och misslyckades med att fokusera på fattigdomsfrågor. Vissa indiska prinsar gillade inte idén om demokrati. År 1892 försökte han få dem att agera genom att varna för en våldsam jordbruksrevolution, men detta upprörde bara det brittiska etablissemanget och skrämde kongressledarna. Besviken över den fortsatta bristen på indiska ledare som var villiga att arbeta för den nationella frigörelsen lämnade Hume Indien 1894. Många angloindianer var emot idén om den indiska nationalkongressen. Pressen i Indien tenderade att se negativt på den, så pass mycket att Hume sägs ha haft en mycket låg uppfattning om journalister även senare i livet. I ett satiriskt verk som publicerades 1888 fanns en karaktär som kallades "A. O. Humebogue".
Organisatörerna av den indiska nationalkongressens 27:e session i Bankipur (26-28 december 1912) skrev att de var "djupt bedrövade över Allan Octavian Hume, C.B., kongressens fader och grundare, vars livslånga tjänster, som utfördes under sällsynta självuppoffringar, Indien känner djup och bestående tacksamhet för, och vars död innebar en oersättlig förlust för Indiens framsteg och reformer".
Frågor och svar
Fråga: Vem var Allan Octavian Hume?
Svar: Allan Octavian Hume var medlem av den kejserliga civilförvaltningen (senare den indiska civilförvaltningen), en politisk reformator, samlare i Madurai och förvaltare av South Bombay Harbour Ports. Han var en av grundarna av Indian National Congress och en framstående ornitolog.
Fråga: Vad observerade Hume om Indien under Lord Lyttons styre?
S: Under lord Lyttons styre observerade Hume att Indiens folk hade en känsla av hopplöshet och ville göra något. Han noterade "ett plötsligt våldsamt utbrott av sporadisk brottslighet, mord på obehagliga personer, rån av bankirer och plundring av basarer, handlingar som verkligen är laglösa och som genom en lämplig sammanslagning av krafter när som helst skulle kunna utvecklas till ett nationellt uppror".
Fråga: Hur såg angloindianerna på idén bakom Indian National Congress?
S: Många angloindianer var emot idén bakom Indian National Congress. Pressen i Indien tenderade att se negativt på den.
Fråga: Vad ledde till att kongressen backade mellan 1886 och 1887?
S: I ett försök att öka sin bas genom att få in fler bönder, stadsbor och muslimer mellan 1886 och 1887 skapade detta en motreaktion från de brittiska myndigheterna, vilket ledde till att kongressen backade.
F: Hur försökte Hume få prinsar att engagera sig i sin sak för nationell frigörelse?
S: År 1892 försökte han få dem att engagera sig genom att varna dem för en potentiell agrar revolution, men detta upprörde bara det brittiska etablissemanget och skrämde kongressledarna.
Fråga: Vad hände i Bankipur i december 1912?
Svar: I Bankipur i december 1912 höll organisatörerna sitt 27:e möte för Indian National Congress där de skrev ner sin "djupa sorg" över Humes död, som betraktades som "far och grundare" på grund av hans livslånga tjänster som utförts under sällsynta självuppoffringar.
