Bhimsen Thapa Chhetri
listen (Nepali: भीमसेन थापा क्षेत्री; augusti 1775 - 5 augusti 1839) var Mukhtiyar (motsvarande premiärminister) och Nepals verkliga härskare från 1806 till 1837. Han är en av de mest inflytelserika och omstridda politiska figurerna i Nepals tidiga 1800-tal, känd för både sina administrativa reformer och sin hårda maktkoncentration.
Tidigt liv och uppgång
Bhimsen Thapa föddes i en framstående Thapa-familj och kom tidigt i kontakt med hovet. År 1797 utsågs han till personlig sekreterare åt kung Rana Bahadur Shah. När kungen 1800 tvingades lämna Nepal och drog sig tillbaka till Varanasi i Indien följde Bhimsen med och blev en av hans närmaste medarbetare i exil. I Varanasi hjälpte Bhimsen Rana Bahadur att planera sin återkomst till makten, och efter kungens återkomst 1804 utnämndes Bhimsen till kaji (minister) i den nybildade regeringen.
Maktövertagande och konsolidering
År 1806 mördades Rana Bahadur Shah av sin styvbror Sher Bahadur. Händelsen ledde till omfattande utrensningar vid hovet, där Bhimsen Thapa med hjälp av allierade kunde slå ner motstånd och befästa sin ställning. Efter dessa händelser antog han titeln mukhtiyar och etablerade i praktiken ett enväldigt styre där han styrde både regering och armé. Han satte flera släktingar och trogna anhängare på viktiga poster för att säkra sin maktbas; bland dem fanns generaler ur Thapa-klanen, som hans bror Nain Singh Thapa.
Utrikespolitik, krig och förhandlingar med britterna
Som statsman strävade Bhimsen efter att utvidga Nepals gränser västerut och befästa landets oberoende gentemot sina grannar. Under hans ledning förde Nepal expansionistiska kampanjer mot områden som Kangra, Kumaon och Garhwal, och Nepals armé fick ett gott anseende i regionen. När relationerna med British East India Company försämrades utbröt det anglo-nepalesiska kriget 1814–1816. Kriget slutade med att Nepal förlorade mark vid gränsen och tvingades underteckna Sugauli-fördraget 1816, men landet behöll sin formella självständighet. Förlusten försvagade visserligen Bhimsens position internationellt, men han kunde fortfarande behålla kontrollen internt under flera år.
Reformer, administration och byggnadsverk
Bhimsen genomförde flera administrativa och militära reformer för att centralisera makten och stärka staten. Han organiserade armén, reformerade statsförvaltningen och betonade lojalitet mot kronan. Som offentligt byggnadsverk lät han uppföra och förbättra en rad monument och infrastrukturer i Kathmandu och omnejd, bland annat det välkända tornet Dharahara (ännu kallat Bhimsen Tower), vattenkranar, dammar, trottoarer och flera tempel. Han framträdde även som beskyddare av ortodox hinduiska institutioner och ritualer, vilket hjälpte honom vinna stöd i konservativa kretsar vid hovet.
Fallet och död
Trots sin långa makttid var Bhimsen Thapas ställning sårbar för hovets intriger och förändrade allianser. Efter år av politiska konflikter och anklagelser mot honom och hans familj föll han slutligen i onåd. 1837 greps Bhimsen i samband med en serie misstankar och rättegångar, och han dog två år senare, den 5 augusti 1839, i fängelse under omstridda omständigheter. Hans död markerade slutet för Thapa-klanens dominans vid det nepalesiska hovet.
Arv och betydelse
Bhimsen Thapa är en komplex historisk figur: å ena sidan en skicklig administratör och modernisatör som stärkte statsmakten och främjade offentliga byggnadsverk; å andra sidan en autoritär makthavare vars styre kännetecknades av politiska utrensningar och hårt maktspel. Hans tid vid makten formade Nepals politiska utveckling under 1800-talet och hans namn lever kvar i landets historia genom både byggnader och berättelser om den era han präglade.