Defragmentering
När filsystem lagrar en fil försöker de vanligtvis lagra hela filen i en del. När diskettenheten fylls blir det svårare att hitta ett tillräckligt stort tomt utrymme. I ett sådant fall delar filsystemen upp filen i delar och lagrar varje del på en annan plats på disken. Denna process kallas fragmentering. Fragmentering uppstår eftersom de olika delarna inte lagras bredvid varandra. När filen läses måste den sättas ihop från de olika platserna. Filer som lagras i en del kan läsas snabbare.
Defragmentering pågår
Processen
Defragmentering är en process där de olika delarna omorganiseras så att de lagras bredvid varandra. Detta görs vanligtvis genom att kopiera dem till en annan plats på disken. Defragmentering är relevant för filsystem på elektromekaniska diskstationer. För att läsa varje del måste hårddiskens huvud omplacera sig till det område där delen lagras.
Problemet med defragmentering är att det tar lång tid och i vissa fall kan filsystemet inte ändras under tiden. Av den anledningen bör defragmentering inte göras när det kan undvikas.
Det finns olika typer av filer och vissa av dem ändras oftare. Det är ofta bra att placera dem på olika partitioner, vilket de flesta Unix-liknande operativsystem gör. Dessutom har hårddiskarnas utformning ändrats med tiden, vilket gör att defragmenteringens effekter blir mindre synliga.
Medier som använder flashminne, t.ex. solid-state-diskar, gynnas inte av defragmentering, eftersom det inte finns några rörliga delar som behöver omplaceras.
