Honoré III av Monaco — Prinsen och hans långa regeringstid (1720–1795)

Upptäck Honoré III av Monaco — prinsen som regerade 1720–1795. En fascinerande biografi om makt, arv och Monacos långa 1700-talshistoria.

Författare: Leandro Alegsa

Honoré III, prins av Monaco (Honoré Camille Léonor; 10 november 1720–21 mars 1795) var en regerande prins av den lilla staten Monaco. Han tillhörde huset Grimaldi och tog formellt över furstiteln som ung efter en period då både hans mor Louise Hippolyte och hans far hade varit inblandade i tronföljden; hans regeringstid räknas som en av de längsta bland europeiska monarker under 1700‑talet.

Tidiga år och tronbestigning

Honoré föddes in i en familj som hade starka band till Frankrike och till den franska adeln. Hans mor, Louise Hippolyte, regerade kort som furstinna av Monaco, varefter hans far—Jacques I—stod som furste innan Honoré blev formellt erkänd som prins. Han var fortfarande ung vid tronbestigningen och under sin tidiga regeringstid spelade förmyndare och franska influenser stor roll i Monacos politik.

Regering och roll

Under större delen av sin långa regeringstid bodde Honoré III huvudsakligen i Frankrike och deltog ofta i hovlivet. Hans styre präglades därför av att mycket av det praktiska styret i Monaco sköttes av guvernörer och lokala ämbetsmän. Monaco under 1700‑talet var starkt beroende av relationen till Frankrike, både politiskt och ekonomiskt, och prinsens frånvaro bidrog till att franska intressen ofta fick stort inflytande över furstendömets angelägenheter.

Familj och privatliv

Honoré III gifte sig med en italiensk‑genuansk adelskvinna, och paret fick flera barn. Mest känd av hans efterkommande är sonen som följde honom som Honoré IV, och det var genom denna linje som Grimaldis fortsatte att regera efter de omvälvningar som kom i slutet av 1700‑talet och början av 1800‑talet.

Revolutionen, förlust av makt och död

Den franska revolutionen förändrade maktrelationerna i hela regionen. Under revolutionens radikala faser förlorade många småfurstendömen sin självständighet och Monaco annekterades av revolutionära Frankrike 1793. Detta innebar att Honoré III de facto förlorade den verkliga makten över furstendömet. Han avled 1795, under ett Europa som var mitt i stora politiska omvälvningar, och lämnade efter sig ett arv som präglades av en lång men till stora delar formell regeringstid.

Arv och betydelse

Honoré III:s regeringstid beskrivs ofta som lång men i praktiken begränsad vad gäller aktivt styre över Monaco. Hans betydelse ligger dels i kontinuiteten i Grimaldis regeringstid, dels i det faktum att hans efterföljare fick leva i och forma Monacos förhållande till större makter under en tid av revolution och kejsardöme. Efter Napoleontiden återställdes Monacos status och tronlinjen genom hans son Honoré IV fortsatte Grimaldis närvaro i furstendömet.

Kort biografi

Den äldsta överlevande sonen till prinsessan Louise Hippolyte av Monaco och hennes make prins Jacques.

I maj 1732 flyttade han till Paris för att vara med sin far tills han officiellt utropades till prins av Monaco. Antoine Grimaldi, Chevalier de Grimaldi, fungerade som regent för prinsen mellan 1732 och 1784, då Honoré valde att bo i Paris. Denna situation förblev oförändrad i ett halvt sekel fram till Antoines död 1784,

 

Äktenskap

Den 5 juni 1757 gifte han sig med Maria Caterina Brignole, som tillhörde en av de mäktigaste och rikaste familjerna i Genua. De fick två söner innan de skilde sig 1770.

 

Barn

  1. Prins Honoré IV av Monaco (17 maj 1758 - 16 februari 1819) gifte sig med Louise d'Aumont och fick barn.
  2. Prins Joseph av Monaco (10 september 1763 - 28 juni 1816) gifte sig med Marie Thérèse de Choiseul och fick barn.
 

Titlar och stilar

  • 20 februari 1731 - 17 maj 1758 Hans höghet markisen av Baux.
  • 7 november 1733 - 19 januari 1793 Hans höghet fursten av Monaco, hertig av Valentinois.
 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3