Layne Staley – amerikansk sångare i Alice in Chains (1967–2002)
Layne Staley — ikonisk amerikansk sångare i Alice in Chains (1967–2002). Hans liv, musik och bestående inflytande på grunge-scenen.
Layne Thomas Staley (22 augusti 1967–5 april 2002) var en amerikansk musiker. Han var sångare i rockbandet Alice in Chains. Han föddes i staden Kirkland i Washington.
Tidigt liv och uppvaknande i musik
Layne Staley växte upp i området kring Seattle och började tidigt intressera sig för musik. Under tonåren sjöng han i lokala band som senare utvecklades och bytte namn flera gånger innan Alice in Chains bildades på allvar i slutet av 1980‑talet. Hans röst och scennärvaro gjorde honom snabbt till en central figur i den framväxande grunge‑scenen i Seattle.Karriär med Alice in Chains
Alice in Chains, där Staley sjöng tillsammans med bland andra gitarristen Jerry Cantrell, basisten Mike Starr (senare Mike Inez) och trummisen Sean Kinney, fick stor kommersiell framgång i början av 1990‑talet. Bandets tidiga skivor och utgåvor som Facelift (1990), Dirt (1992), EP:n Jar of Flies (1994) samt framträdandet på MTV Unplugged (1996) hyllades för sina mörka teman, tunga gitarrljud och starka melodiska sångarrangemang. Staleys röst, ofta i tätt samspel och stämsång med Jerry Cantrell, blev en av bandets mest distinkta kännetecken.Sidoprojekt
Utöver Alice in Chains medverkade Staley i andra projekt. Mest känt är Mad Season, ett projekt tillsammans med bland andra Mike McCready (Pearl Jam) och trummisen Barrett Martin. Mad Seasons album Above släpptes 1995 och visade upp en annan sida av Staleys sång och låtskrivande.Musikstil och inflytande
Staleys röst beskrevs ofta som mörk, uttrycksfull och med en karakteristisk vibrato; han kunde växla mellan smärtsamma, lågmälda melodier och kraftfulla, sargade utrop. Tack vare detta och hans personliga texter har han påverkat många sångare inom grunge, alternativ rock och tung rock. Alice in Chains räknas idag som ett av de mest inflytelserika banden från Seattle‑eran.Personligt liv, hälsa och död
Under mitten av 1990‑talet började Layne Staley dra sig tillbaka från offentligheten. Han kämpade med en långvarig beroendeproblematik som påverkade både hans liv och skapande. Staley avled 5 april 2002; hans kropp hittades i sin lägenhet i Seattle den 19 april 2002. Dödsorsaken fastställdes som en överdos av narkotika. Hans bortgång chockade fans och kollegor och belyste de svåra konsekvenserna av missbruk inom musikbranschen.Arv och minne
Layne Staley lämnar efter sig ett starkt musikaliskt arv. Alice in Chains skivor fortsätter att nå nya lyssnare och många nutida artister nämner Staleys sångstil som en inspiration. Hans texter och röst bidrar fortfarande till bandets bestående popularitet och till den bredare bilden av 1990‑talets alternativa rock. Efter hans död har det hållits många hyllningskonserter och artister har genom åren fortsatt att tolka hans material som ett sätt att hedra hans minne.Alice in Chains
Layne Staley spelade först i ett band som hette Sleze som bestod av elever från Shorewood High School och framtida medlemmar i banden The Dehumanizers och Second Coming. Bandet förvandlades till Alice 'N Chains 1986 och spelade mestadels coverversioner av Slayer- och Armored Saint-låtar. Alice 'N Chains upplöstes och Staley gick därefter med i ett funkband. Bandet behövde en gitarrist så Staley frågade Jerry Cantrell om han ville vara sideman i bandet. Cantrell gick med på det men bara om Staley gick med i hans band. Efter att funkbandet upplöstes gick Staley med i Cantrells band på heltid och de döpte om bandet till Alice in Chains.
Medan han var med Alice in Chains släppte de sitt debutalbum Facelift som innehöll hitsingeln "Man in the Box", skriven av Staley. De släppte sedan en EP kallad SAP den 4 februari 1992 och släppte sitt andra studioalbum Dirt den 29 september 1992.
Bandet turnerade inte så länge för Dirt på grund av Staleys drogberoende. Cantrell skrev ofta texterna till bandet men Staley skrev fler låtar med tiden och fick till slut skulden för att ha skrivit hälften av bandets katalog fram till deras fjärde studioalbum Black Gives Way to Blue. När Staley skrev texter handlade de ofta om att hantera sina personliga problem som drogbruk och depression.
De andra bandmedlemmarna bestämde sig för att inte turnera för sin tredje studio-EP "Jar of Flies" på grund av att Staleys tillstånd blev allt sämre. Staley beslutade att han skulle gå in på en rehabiliteringsklinik efter Jar of Flies och startade ett sidoprojekt med Mike McCready från Pearl Jam och Barrett Martin från Screaming Trees som hette The Gacy Bunch. De bytte senare namn till Mad Season. Under hans tid i Mad Season släppte de 1 studioalbum, Above som innehöll singlarna "River of Deceit" och "I Don't Know Anything".
Staleys fysiska tillstånd förändrades under Alice in Chains uppehåll och hans missbruk började bli mer känt för allmänheten. Alice in Chains återförenades för att spela in det självbetitlade albumet Alice in Chains, även allmänt kallat Tripod och det släpptes den 7 november 1995.
I oktober 1996 dog Staleys före detta fästmö, Demri Lara Parrott, av komplikationer orsakade av drogmissbruk. Hennes död gjorde Staley ännu mer deprimerad. Han avlägsnade sig från rampljuset tills han gick med Alice in Chains på Grammy Awards 1997 efter att låten "Again" nominerats för "Best Hard Rock Performance". Han spelade in två låtar för Music Bank boxset och producenten Dave Jerden sa att "Staley vägde 80 pund ... och var vit som ett spöke".
Staley lämnade knappt sin lägenhet mellan 1999 och 2002.
Död
Den 19 april 2002 sparkade polisen in dörren till Staleys lägenhet och fann Staley död i soffan. Enligt obduktionen var en kombination av heroin och kokain, en så kallad "speedball", som han hade injicerat en faktor som bidrog till hans död. Staley rapporterades vara 1,80 meter lång och väga endast 86 pund när hans kropp upptäcktes, främst på grund av att hans kropp förmultnade på grund av att han upptäcktes två veckor efter sin död.
Sök