Peter Eardley Sarstedt (10 december 1941 – 8 januari 2017) var en engelsk sångare, instrumentalist och prisbelönt låtskrivare. Han var bror till musikerna Eden Kane och Robin Sarstedt. Sarstedts musikstil lutade mer åt traditionell folkmusik och europeisk vise-/chansontradition än åt renodlad rock and roll, och han blev särskilt känd för sitt berättande och sina melankoliska, välskrivna texter.
Tidiga år
Peter Sarstedt föddes i New Delhi i dåvarande Brittiska Indien och växte upp i en familj med starka musikintressen. Han började sin musikkarriär på 1960-talet och spelade i olika grupper och på folkklubbar innan han etablerade sig som soloartist.
Genombrott och signaturmelodi
Hans största framgång kom 1969 med singeln "Where Do You Go To (My Lovely)", en sång som berättar om den fiktiva societetskvinnan Marie-Claire och hennes liv mellan glamour och ensamhet. Låten nådde förstaplatsen på Storbritanniens singellista och blev en internationell hit. För låten belönades Sarstedt med det prestigefyllda Ivor Novello Award för "Best Song Musically and Lyrically" samma år.
Karriär och stil
Sarstedts repertoar kännetecknades av personliga berättelser, melodisk enkelhet och ett inslag av europeisk chanson. Efter genombrottet fortsatte han att spela in och turnera, även om han aldrig återfick samma kommersiella framgång som med sin stora hit. Han släppte flera album och singlar under senare decennier och behöll en lojal skara lyssnare, särskilt bland fans av visa- och singer-songwriter-genren.
Senare år och arv
Under sina senare år kämpade Sarstedt med hälsoproblem och drog sig tillbaka från scenerna. Han avled 8 januari 2017, 75 år gammal. Hans mest kända låt, "Where Do You Go To (My Lovely)", lever kvar som en klassiker från sent 1960-tal och har bidragit till att bevara hans namn i musikhistorien som en skicklig låtskrivare och berättare.
Betydelse
Peter Sarstedt räknas till de artister som kombinerade folkmusikens berättartradition med popmusikens tillgänglighet. Hans arbete uppskattas för textens detaljrikedom och den distinkta, avskalade framtoningen som ofta sätter berättelsen i centrum.