Stanley Cup 1961: Chicago Blackhawks besegrar Detroit Red Wings 4–2
Stanley Cup 1961: Chicago Blackhawks besegrade Detroit Red Wings 4–2 och tog sin tredje Stanley Cup — starten på en 49-årig torka före triumfen 2010.
Stanley Cup-finalen 1961 spelades mellan Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks. Serien avgjordes i bäst av sju och slutade 4–2 till Chicago, som därmed tog sin tredje Stanley Cup. Tidigare hade Blackhawks vunnit cupen 1934 och 1938. Detta blev också sista gången Chicago vann titeln fram till 2010, en torka på 49 år.
Bakgrund
Finalen spelades under Original Six-eran, då endast sex lag tävlade i NHL. Både Detroit och Chicago hade rika hockeytraditioner: Detroit hade varit i final så sent som 1956, medan Chicago inte hade spelat final sedan 1944. Serien drog stor uppmärksamhet då lagen möttes med flera etablerade stjärnor och rutinerade spelare på båda sidor.
Serieöversikt
- Utgång: Chicago vann serien med 4 segrar mot Detroits 2.
- Spelplatser: Matcherna spelades i de båda lagens hemmaarener (bland annat Chicago Stadium och Detroit Olympia).
- Spelstil: Chicago kombinerade stabilt försvarsspel och målvaktsspel med produktivitet från sina offensiva nyckelspelare, medan Detroit förlitade sig på erfarenhet och starka individuella prestationer.
Viktiga aspekter och påverkan
- Det var en milstolpe för Chicago: klubbens tredje Stanley Cup och en bekräftelse på lagets återkomst som ett topplag efter lång tids frånvaro från finalspel.
- Finalen ligger kvar som ett historiskt ögonblick i Blackhawks historia, inte minst eftersom laget därefter dröjde ända till 2010 innan nästa cuppokal lyftes.
- Serien spelades under en era då NHL var liten och konkurrensen koncentrerad, vilket gav finalerna extra stor tyngd för supportrar och media.
Sammanfattningsvis var Stanley Cup-finalen 1961 en betydande seger för Chicago Blackhawks — ett historiskt triumfögonblick som formellt gav klubben sin tredje mästartitel och som länge sågs som avslutningen på en lång period utan cupframgångar.
Chicago Blackhawks 1961 Stanley Cup-mästare
Förteckning
Centra
- 11 Bill Hay
- 12 Ed Litzenberger (kapten)
- 17 Ken Wharram
- 21 Stan Mikita
- 9 Tod Sloan
Flyglare
- 6 Reg Fleming
- 8 Murray Balfour
- 8 Wayne Hicks
- 16 Bobby Hull
- 14 Alvin Ab McDonald
- 15 Eric Nesterenko
- 10 Ron Murphy (A. Capt.)
- 16 Ronald Chico Maki
- 20 Earl Balfour
Försvarare
- 2 Al Arbour
- 3 Pierre Pilote (A. kapten)
- 4 Elmer Vasko
- 5 Jack Evans
- 18 Wayne Hillman
- 19 Dollard St. Laurent
MÃ¥lvakter
- 1 Glenn Hall
- 1 Denis DeJordy (reserv/spelade inte)
- Allan Roy Edwards (reserv/spelade inte)
Icke-spelare
- Arthur Wirtz Sr. (ordförande/ägare), Arthur Wirtz Jr. (vice ordförande/ägare)
- James D. Norris Jr. (ordförande/ägare), Tommy Ivan (chef)
- Rudy Pilous (tränare), Nick Garen (tränare),
- Walter Humenick (assisterande tränare), Michael Wirtz (vice ordförande)†
- John Gottselig (PR-chef)†
† Utebliven från cupen, men med på lagbilden.
Stanley Cup gravyr
- Allan Roy Edwards graverades som Allan R. Edwards. Han spelade aldrig för Chicago. Roy Edwards första NHL-match var under säsongen 1967-68 med Detroit.
- Denis DeJordys första match i NHL spelades under säsongen 1962-63, då han ersatte Glenn Hall. Detta avslutade Halls rekord på 502 fullständiga matcher i rad.
- Ronald Robert Murphy graverades som Robert Murphy.
- Tod Aloysius Martin Sloan graverades som Martin A. Sloan. Han graverades på pokalen var Tod Sloan 1951 med Toronto.
Sök