Stephenson 2-18 (St2-18, även känd som Stephenson 2-DFK 1 och RSGC2-18) är en röd superjätte (RSG). Den ligger i närheten av — och är troligen en medlem i — den öppna stjärnhopen Stephenson 2 (även kallad RSGC2), en hop fylld med flera andra massiva röda superjättar. Stjärnan befinner sig ungefär 6 000 parsec (cirka 20 000 ljusår) från Jorden, i stjärnbilden Scutum, och räknas till de största kända stjärnorna.

Fysiska egenskaper

St2-18 är också en av de mest ljusstarka röda superjättarna. Den angivna radien är omkring 2 150 gånger större än solens. Detta motsvarar ungefär 10 astronomiska enheter (AU), alltså ett utsträckningsmått som skulle nå utanför banan för planeten Saturnus om stjärnan placerades i Solsystemets centrum. Volymen blir då enorm — uppskattningsvis omkring 10 miljarder gånger större än solens.

Spektraltypen är ungefär M6, vilket är relativt sent (kallt) för en superjätte och överensstämmer med en effektiv temperatur på cirka 3 200 Kelvin. Den höga ljusstyrkan och låga yttemperaturen gör att stjärnan strålar intensivt i infrarött, vilket gör observationer svåra i synligt ljus på grund av stark interstellär dämpning i riktning mot galaxens plan.

Osäkerheter och vetenskaplig diskussion

Exakta värden för radie, ljusstyrka och även medlemskap i Stephenson 2 är beroende av antaganden om avstånd, extinction (dämpning av ljus) och modellval. Olika studier ger därför något varierande uppskattningar — i vissa analyser blir St2-18 en av de största stjärnorna i listor över jättar, i andra hamnar den längre ner i rankningen. Därför beskrivs den ofta som "en av de största kända" snarare än entydigt störst.

Astrofysik och utveckling

Som en massiv röd superjätte förväntas St2-18 vara i ett sent stadium av sin evolution. Sådana stjärnor förlorar vanligen stora mängder materia i kraftiga stjärnvindar och kan uppvisa ljusvariabilitet. I slutändan kommer en stjärna med tillräcklig massa troligen att sluta livet i ett kraftigt supernovautbrott och lämna efter sig en neutronstjärna eller svart hål.

Observera

På grund av det stora avståndet och de kraftiga interstellära förmörkningarna krävs infraröda och radiovågsobservationer för att mäta St2-18 noggrant. Nyare och mer detaljerade mätningar kan komma att justera dess uppgivna radie och ljusstyrka ytterligare, och därför är många siffror kring denna stjärna föremål för aktiv forskning.