Bulgariens kommunistparti (bulgariska: Българска Комунистическа Партия, förkortat BCP) var det styrande politiska partiet i Bulgarien från 1946 till 1990. Partiet hade sina rötter i den tidiga socialistiska rörelsen och formaliserades efter första världskriget. Under sin tid vid makten formade BCP landets politiska, ekonomiska och sociala liv genom en enpartistat och en planekonomi.

Uppkomst och tidiga år

Partiets ideologiska förhistoria går tillbaka till slutet av 1800‑talet och den tidiga arbetarrörelsen i Bulgarien. Dimitar Blagoev räknas ofta som den viktigaste grundaren av den organiserade socialistiska rörelsen i landet, och partiet utvecklades efter första världskriget till en kommunistisk organisation som var nära knuten till Komintern. Under mellankrigstiden och andra världskriget fungerade BCP både som underjordisk opposition och som en organiserad politisk kraft som senare skulle ta makten.

Makten 1944–1989

Partiet deltog i maktövertagandet 1944 och konsoliderade därefter sin ställning: staten blev i praktiken en ettpartistat där BCP kontrollerade regering, administration, säkerhetstjänst och massorganisationer. Den ekonomiska politiken präglades av nationalisering av industri och bankväsende, jordbrukskollektivisering och central planering. Kultur, utbildning och media underkastades partiets linje genom censur och ideologisk styrning.

Under dessa decennier bedrev BCP en tydlig lojalitet gentemot Sovjetunionen, samtidigt som partiet byggde upp egna institutioner: centralkommitté, politbyrå och ett omfattande nätverk av lokala partiorganisationer. Perioden kännetecknas även av politiska utrensningar, begränsade friheter och förföljelser av oliktänkande, något som har varit föremål för stark kritik i efterhand.

Ledarskap och viktiga händelser

Partiets första ledare var Dimitar Blagoev, som lade grunden för partiets ideologi och organisation. En av de mest framträdande figurerna under kommunisttiden var Todor Zjivkov, som ledde partiet och landet från 1954 till 1989 och blev den längst sittande ledaren i Östblocket. Zjivkovs tid präglades av relativ inre stabilitet och viss ekonomisk tillväxt, men också av stagnation, korruption och auktoritärt styre. Under 1980‑talet växte missnöjet, bland annat på grund av ekonomiska problem och hårdföra assimilationspolicys mot den turkiska minoriteten.

I slutet av 1989 förändrades situationen snabbt i samband med den politiska omvälvning som drabbade Östeuropa. På hösten samma år tvingades Zjivkov bort från makten, och hans efterträdare, Petar Mladenov, meddelade den 11 december 1989 att partiet gav upp sin garanterade rätt att styra. Det markerade slutet för enpartisystemet i Bulgarien.

Omvandling till BSP och efterverkningar

Under 1990 genomgick partiet en omfattande ideologisk och organisatorisk omvandling. I april 1990 bytte det officiellt namn till Bulgariens socialistiska parti (BSP) och tonade ner sin kommunistiska retorik till förmån för en mer socialdemokratisk profil. Den nya partiformen ställde upp i fria val och fortsatte som en viktig aktör i Bulgariens flerpartisystem.

Eftermälet av BCP:s period vid makten är komplext: å ena sidan modernisering och industrialisering, å andra sidan politisk förtryck och ekonomiska problem som bidrog till ett svårt reformarv under 1990‑talet. För många bulgarer är perioden fortfarande föremål för debatt – både i fråga om vad som byggdes upp och vad som bröts ned.

Kort tidslinje

  • Grundande och rötter: utveckling ur den tidiga socialistiska rörelsen under Dimitar Blagoev.
  • 1944: maktövertagande och etablering av enpartistat.
  • 1954–1989: Todor Zjivkov dominerar politiken.
  • 11 dec 1989: Petar Mladenov meddelar att partiet avstår sin monopolställning.
  • April 1990: namnbyte till Bulgariens socialistiska parti (BSP) och övergång till flerpartisystem.

Idag studeras BCP:s historia både som en viktig del av Bulgariens 1900‑tals historia och som en del av den bredare berättelsen om kommunismens uppgång och fall i Östeuropa.