Conjeevaram Natarajan Annadurai (född 15 september 1909, död 3 februari 1969), ofta kallad Anna, var en indisk politiker, författare och skådespelare i offentlig debatt. Han var chefminister i Tamil Nadu i södra Indien från mars 1967 fram till sin död 1969 och var den första ledaren från ett dravidiskt parti som innehade det ämbetet. Annadurai är känd för sin starka retorik, sina dramatisk och litterära verk på tamil samt för att ha använt tamilsk film och kultur som politiskt instrument.
Annadurai föddes i en medelklassfamilj i Conjeevaram (numera Kanchipuram). Efter utbildning arbetade han först som skollärare och övergick därefter till journalistik i det dåvarande Madras presidentskap. Han engagerade sig tidigt i den dravidiska rörelsen och blev medlem av Dravidar Kazhagam samt en framträdande anhängare av Periyar E. V. Ramasamy. På grund av organisatoriska och strategiska skiljaktigheter bröt han senare med Periyar och bildade 1949 sitt eget parti, Dravida Munnetra Kazhagam på (DMK), som kom att bli en driva för sociala reformer och språklig rättvisa i regionen.
Annadurai fängslades flera gånger för sitt politiska arbete, bland annat i samband med den stora antihinifestationen 1965, som motverkade förslag om att göra hindi till landets enda officiella språk. Protesterna ökade hans och DMK:s folkliga stöd. I delstatsvalet 1967 vann DMK en jordskredsseger mot den styrande kongresspartiet, och Annadurai tillträdde som chefminister.
Viktiga reformer och initiativ under hans tid som chefminister:
- Införande av sociala välfärdsåtgärder, bland annat subventionerat ris för fattiga.
- Legaliserade och främjade självrespekt-äktenskap (self-respect marriages) som gjorde det möjligt för par att ingå äktenskap utan religiösa mellanhänder.
- Införde en tvåspråkig språkpolitik i skolan som betonade tamil och engelska och motsatte sig tvångsmässig spridning av hindi.
- Arbetade för att stärka tamilsk kultur och identitet — en konkret symbolisk åtgärd var att staten Madras formellt döptes om till Tamil Nadu 1969.
Annadurais stil präglades av folklighet: hans tal, pjäser och skrifter nådde breda lager av befolkningen och hjälpte till att väcka politiskt medvetande om kast- och språkliga orättvisor. Som partiledare byggde han upp DMK till en massrörelse som kombinerade kultur, film och politisk organisation.
Han hann bara sitta som chefminister i drygt två år innan han avled i cancer 1969. Hans begravning drog en oerhörd folkmassa och har ofta nämnts som en av de största begravningsceremonierna i Indiens moderna historia; den beskrivs ibland i medierapportering och populärminnen som rekordstor.
Annadurais arv lever kvar i Tamil Nadu genom DMK:s fortsatta betydelse i delstatspolitiken, genom det starka fokuset på tamilspråk och kultur samt genom de sociala reformer han initierade. Han räknas som en av de viktigaste politiska ledarna i södra Indien under 1900-talet.