Akrisios (eller Acrisius) är en gestalt i den grekiska mytologin. Han var kung av Argos och är främst känd som far till Danaë och farfar till Perseus.
Bakgrund och familj
Akrisios var enligt många källor son till Abas och bror till Proetos. Enligt myten delades Abas rike efter hans död — Akrisios fick Argos medan Proetos styrde över Tiryns. Familjen är en del av den äldre argiska kungalängden och förekommer i flera olika berättelser i antik mytologi.
Oraklet och Danaës fångenskap
Enligt berättelsen fick Akrisios höra från ett orakel att han en dag skulle bli dödad av sitt barnbarn. Fylld av fruktan för profetian höll han fast vid en hård lösning: han låste in sin dotter Danaë i en underjordisk kammare eller i ett torn så att hon inte kunde bli med barn. Trots detta kom guden Zeus till Danaë i skepnad av ett gyllene regn, och hon födde sonen Perseus.
Flykten och livet på Seriphos
När Akrisios fick reda på barnet lade han Danaë och hennes nyfödde son i en trälåda och satte ut dem på havet. Enligt traditionen bad Zeus havsguden Poseidon att skona dem, och lådan fördes i land på ön Seriphos. Där räddades de och togs om hand — i många versioner av myten av fiskaren Dictys — och hamnade så småningom i tjänst hos kung Polydectes, som blev en viktig aktör i Perseus ungdomsberättelse.
Profetian uppfylls
När Perseus blivit vuxen deltar han i olika äventyr (bland annat att hämta Medusas huvud på uppdrag av Polydectes). I en senare episod deltar han i begravningslekar där han av misstag kastar en diskus som träffar och dödar Akrisios. På så sätt uppfylls oraklets profetia — Akrisios blir dödad av sitt eget barnbarn, om än ofrivilligt.
Varianter och källor
Som ofta i grekisk mytologi finns flera varianter av händelseförloppet. I vissa versioner är Akrisios mer grym eller mer förtvivlad, i andra flyr han till Thrakien eller Larissa där dödandet sker under andra omständigheter. Berättelsen finns återgiven i verk av bland andra Apollodorus, Ovidius och Pausanias, och detaljerna varierar mellan källorna.
Betydelse: Akrisios myt illustrerar teman som ödet kontra mänsklig handling, och hur försök att undkomma profetior ofta leder till att de fullbordas — ett återkommande motiv i antikens tragedier och myter.