Kulturrelativism – definition, Franz Boas och betydelse i antropologi
Upptäck kulturrelativism: definition, Franz Boas ursprung och dess betydelse i antropologi — lär dig förstå kulturer utan etnocentriskt perspektiv.
Kulturrelativism är en grundläggande idé inom antropologin som säger att alla kulturer bör förstås på sina egna villkor och betraktas som likvärdiga i bemärkelsen att ingen kultur per definition är överordnad en annan. Tanken är att studera en kultur utan att omedelbart bedöma den utifrån forskarens egna värderingar eller normer, eftersom sådana förutfattade meningar kan snedvrida förståelsen av hur och varför människor lever som de gör i sina samhällen. I praktisk forskning innebär detta att försöka se kulturella företeelser ur ett internt perspektiv (ett så kallat emiskt perspektiv) innan man använder universella eller jämförande (etiska/etiska) skalor.
Franz Boas och historisk bakgrund
Antropologen Franz Boas var central för utvecklingen av kulturrelativistiska idéer i slutet av 1800‑ och början av 1900‑talet. Boas opponerade sig mot dåtidens evolutionistiska teorier som rangordnade samhällen som "mer" eller "mindre utvecklade". I stället betonade han historisk particularism — att varje kultur har sin egen historia och utvecklingsbana som måste förstås på sina egna villkor. Termen ”kulturrelativism” tillskrevs senare av andra; enligt etablerad historieskrivning gavs begreppet sitt namn av Alain Locke omkring 1924, medan Boas och hans studenter (t.ex. Ruth Benedict och Margaret Mead) utvecklade och populariserade metoden och de teoretiska implikationerna.
Typer av kulturrelativism
- Metodologisk kulturrelativism: En forskningsprincip som uppmanar till att beskriva och förklara kulturella fenomen utan att omedelbart värdera dem utifrån externa normer. Detta är vad antropologer oftast refererar till i fältarbete.
- Normativ eller etisk kulturrelativism: Den mer kontroversiella ståndpunkten att alla moraliska värden är kulturspecifika och att man därför inte objektivt kan säga att en kultur är "mer rätt" än en annan. Detta kan leda till slutsatser om att moraliska bedömningar måste ske inom en kulturs egna ramar.
Betydelse i antropologi
Kulturrelativism har flera viktiga funktioner inom antropologin:
- Det motverkar etnocentrism, alltså att man ser sin egen kultur som norm eller överlägsen.
- Det främjar fördjupad förståelse genom att uppmuntra forskare att söka förklaringar i kulturens egna historia, sociala strukturer och symbolsystem.
- Det bidrar till metodologiska verktyg såsom fältarbete, deltagande observation och användningen av både emiska och etiska perspektiv för att ge mer nyanserade analys.
Kritik och begränsningar
Trots sina fördelar har kulturrelativism också kritiserats och problematiserats:
- Moralisk relativism och rättfärdigande: Kritiker menar att strikt etisk kulturrelativism kan användas för att rättfärdiga övergrepp eller kränkningar av mänskliga rättigheter med hänvisning till kulturella normer.
- Praktisk svårighet: I fältarbete är det ofta svårt att helt avstå från värderingar — forskare är människor med egna normer och kan påverkas av maktrelationer, språkbarriärer och egna tolkningar.
- Universella normer: Vissa teoretiker argumenterar för att vissa grundläggande mänskliga rättigheter bör erkännas universellt, vilket skapar en spänning mellan relativism och universalism.
Praktiska exempel och tillämpningar
Att tillämpa kulturrelativism innebär inte att undvika alla värderingar, utan snarare att först försöka förstå logiken bakom en sed eller praxis. Exempel:
- Matvanor som kan verka "ogräsiga" för utomstående — att se dem som en del av lokal närings- och symbolisk praktik innan man dömer.
- Olika regler för familj, släktskapsrelationer eller könsroller — att analysera deras funktion i samhällsordningen snarare än att omedelbart klassa dem som "bakåtsträvande".
- Ritualer och religiösa handlingar — att kartlägga betydelser och symbolik ur deltagarnas perspektiv.
Nutida debatt
I dagens antropologi finns en fortsatt diskussion om hur man balanserar respekt för kulturell olikhet med kritik mot skadliga praxis. Många forskare arbetar med begrepp som kritisk kulturrelativism eller reflexivitet — att vara medveten om sin egen position och om hur forskning kan påverka de människor som studeras. Samtidigt påverkar kulturrelativistiska insikter politikområden som integrationspolitik, kulturarvsarbete och interkulturell hälsa.
Sammanfattningsvis är kulturrelativism ett centralt verktyg i antropologin för att förstå kulturell mångfald utan att genast tillämpa utomstående värderingsskalor. Det innebär både möjligheter att öka förståelsen och utmaningar när det gäller värderingar och mänskliga rättigheter.
Metodologiskt verktyg
Franz Boas noterade att människor som studerar andra kulturer fortfarande tenderar att vara etnocentriska och se på andra kulturer med sina egna idéer om hur livet bör vara baserat på deras kultur. En person kan vara etnocentrisk utan att vilja vara det. Etnocentrism är idén att den egna kulturen är den bästa, och andra kulturer studeras eller betraktas med detta synsätt. I Boas artikel "On Alternating Sounds" förklarar han hur olika kulturer upplever ljud på olika sätt. När människor studerar eller kommer i kontakt med andra kulturer missförstår människor ljud och språk. Ett exempel som Boas använder är när han studerar eskimåtexter, ord och språk som stavas i Bureau of Ethnology av British Columbia. Det fanns många felstavningar som förklarades av ett missförstånd från andra kulturer som har ett annat fonetiskt system som är förankrat i en människas liv.
För att minska denna etnocentrism när antropologer studerar andra kulturer ansåg Boas att personen måste leva med de människor som de studerade under en längre tid. En person skulle kunna lära sig kulturen och språket bättre, och då minska antalet gånger de misstolkar ljud och språk från den kulturen.
Analytisk anordning
En av Franz Boas elever, Ruth Benedict, var en antropolog som studerade trosuppfattningar och sedvänjor inom en kulturs sociala system. Hon märkte att de blev blandade mönster av idéer och praxis. Benedict ansåg att människor borde lära sig alla sätt som människor lever på. Det sätt på vilket människor visar känslor, utför dagliga rutiner eller utför normala funktioner förändras utifrån varje individs egen kultur. Genom att studera dessa kulturer trodde Benedict att människor kunde förstå att varje kultur har ett annat sätt att leva och att det sätt som den personen levde på inte var det enda sättet.
Moralisk relativism
Ruth Benedict noterade också att en individs syn på vilka handlingar som är rätt och vilka handlingar som är fel beror på den egna kulturen. En person formade vad som var rätt och fel utifrån sociala normer och värderingar i den egna kulturen. De bildade sedan sitt moralsystem som talade om för dem hur de skulle leva. Benedictus ansåg att ingen persons moral nödvändigtvis var bättre eller sämre än någon annans; allt var beroende av det samhälle man levde i.
Kritisk enhet
Två antropologer, George Marcus och Michael Fisher, förklarar kulturrelativism som ett kritiskt verktyg för att analysera och studera andra kulturer. Det används också för att själv reflektera över vår egen kultur. Ett exempel på att kulturrelativism används som ett kritiskt verktyg är antropologen Margaret Meads forskning. Efter att ha tittat på unga kvinnors sexualitet i Samoa, som ligger på Nya Guinea, ifrågasätter Mead den "naturliga" stressen i samband med amerikansk tonårstid och sexualitet som är dömd att hända.
Variationer av relativism
Antropologen Richard Feinberg identifierar kulturrelativism som tre typer: kontextuell, etisk och epistemologisk. Kontextrelativism definieras som att medlemmarna i ett samhälle har trosuppfattningar och praxis som representeras av symboler och betydelser som måste förstås inom den kulturen. En praxis som verkar vara likartad i två olika kulturer kan förstås helt annorlunda bland dessa två samhällen, vilket är en idé som Boas framhävde i sina verk. Etisk relativism identifieras som att kulturer inte har några bra eller dåliga metoder och trosuppfattningar, så människor borde inte kunna göra dessa bedömningar, vilket Benedict har förklarat. Epistemologisk relativism förklaras som att en person inte kan förstå en annan kultur på ett användbart eller meningsfullt sätt, vilket liknar Boas "historiska antropologi" som nu identifieras som historisk partikularism.
Sök