Fäktning – definition, regler och historia i svärdsporten

Upptäck fäktningens definition, regler och fascinerande historia — från dueller till modern svärdsport. Läs om tekniker, poängsättning och sporten idag.

Det handlar om sporten. Du kanske vill läsa om ett stängsel.

Fäktning är en sport där två personer använder svärd eller moderna varianter av svärd för att göra poäng genom att träffa motståndaren. I moderna fäktningstävlingar finns en domare (referee) som styr duellen och rättskipar enligt fasta regler. Sporten kombinerar snabbhet, teknik, taktik och precision och utövas både individuellt och i lag.

Vapen och utrustning

• Florett (foil) – ett lätt, flexibelt vapen. Giltigt träffområde är bålen (torso) och man använder spetsen för att göra poäng. Florettfäktning tillämpar ”right of way” (anvisningsregler) som avgör vem som får poängen vid samtidiga träffar.
• Värja (épée) – tyngre än florett och med styvare klinga. Hela kroppen är giltigt träffområde och man får poäng med spetsen. I värja finns ingen ”right of way”; om båda fäktarna träffar samtidigt får båda ofta poäng.
• Sabel (sabre) – ett hugg- och sticks-vapen där både egg och spets kan användas (i modern sport främst spetsregistrering för vissa rörliga delar). Giltigt träffområde är allt ovanför midjan, inklusive huvud och armar. Sabel använder också ”right of way” och är snabb och aggressiv i stilen.
• Skyddsutrustning: mask, fäktjacka, plastron (skydd under jackan), handske och underbyxor. För florett och sabel används även en elektrisk lamé (ledningströja) för att registrera giltiga träffar.
• Elektrisk poängräkning: moderna tävlingar använder trådburna system eller trådlös anslutning som kopplar vapnet och utövarens utrustning till en poängbox som visar registrerade träffar.

Regler och poängräkning

• Målsättningen är att nå ett bestämt antal träffar (till exempel 15 i direkt utslagning) eller ha flest träffar när tiden går ut. I inledande pooler fäktas ofta till 5 träffar.
• I florett och sabel gäller ”right of way”: domaren bedömer vilken fäktare som hade attacken eller fördel i situationen och ger poängen därefter vid samtidiga träffar.
• I värja är varje träff giltig (hela kroppen), och vid exakt samtidiga träffar kan båda få poäng.
• Dommaren avgör kontroversiella situationer, men elektroniken hjälper till att visa registrerade träffar och deras giltighet.

Historia

Fäktningens rötter ligger i strid och dueller med svärd som förekom i många kulturer. Under renässansen och framåt utvecklades fäktning i Europa till en skicklighetskonst med etablerade skolor i framför allt Italien och Frankrike. Från 1700- och 1800-talets skolor och akademier utvecklades sporten vidare till organiserad tävlingsfäktning.

Fäktning har varit en del av de moderna olympiska spelen sedan starten 1896 (manklassen), och sporten har sedan dess formaliserats med internationella regler och förbund. Fédération Internationale d'Escrime (FIE), det internationella fäktförbundet, grundades 1913 och ansvarar för världsmästerskap och regelverk.

Tävlingar och format

• En tävling innehåller ofta inledande poolomgångar (kortare möten) följt av direkt utslagning.
• Individuella tävlingar slutar ofta vid 15 träffar (eller efter tre perioder à tre minuter), medan lagtävlingar fäktas i en serie av matcher där målet är 45 träffar totalt.
• Det finns både juniorklasser, seniorklasser och veteranklasser samt paralympiska grenar för rullstolsfäktning.

Säkerhet, träning och etikett

• Modern fäktning är relativt säker tack vare ordentlig skyddsutrustning och strikta regler. Allvarliga skador är ovanliga.
• Träning fokuserar på fotarbete, bladteknik, timing, reflexer och taktiska färdigheter. Kondition och rörlighet är också viktiga.
• Sportslig uppförandekod och etikett är central: hälsning före och efter matchen, respekt för domare och motståndare samt att följa reglerna noggrant.

Fäktning är en kombination av fysisk snabbhet, teknisk precision och strategiskt tänkande. För nybörjare finns klubbar och föreningar som erbjuder prova-på-pass och grundutbildning inför tävling.

Vapen

Folie

Floretten är ett lätt och lätt böjbart vapen som först tillverkades i mitten av 1600-talet som ett vapen för träning. Träffarna kan endast uppnås genom att träffa målområdet med spetsen på svärdet. Målområdet är bålen.

Épée

Epée är det tyngsta av de tre vapnen. För att få en träff måste tryckknappen på vapnets ände vara helt nedtryckt i 2-10 millisekunder och träffa med en kraft på minst 7,35 newton. Målområdet för Épée är hela kroppen. Detta inkluderar fötterna och huvudet.

Sabre

Sabel är det "skärande" vapnet, med ett böjt skydd (för att skydda handen) och ett triangulärt blad. I modern elektrisk poängsättning räknas dock en beröring med någon del av sabeln (spets, flat eller kant, så länge den är på målet) som en träff. Målområdet i sabel är allt från midjan och uppåt, utom händerna.

 
En florettfäktare. Giltigt mål är rött.  


En Épée-fäktare. Giltigt mål är markerat i rött.  


En sabelfäktare. Giltigt mål är rött.  

Sök med bokstav