Ningxia är en autonom region i Kina. Den var tidigare en provins. Den slogs samman med Gansu 1954. Senare separerades den och blev en autonom region för Hui-folket, en av Kinas 56 officiellt erkända nationaliteter. Tjugo procent av Kinas Hui-befolkning bor i Ningxia.
Geografi: Ningxia ligger i nordvästra Kina och präglas av en blandning av floddalar och torra bergsområden. Gula floden (Huang He) rinner genom regionen och har historiskt varit viktig för bevattning och jordbruk. I väster reser sig Helanbergen, som skyddar delar av regionens bördiga dalar från ökenvindar.
Administrativt centrum: Regionens huvudstad är Yinchuan, som är Ningxias politiska, ekonomiska och kulturella centrum.
Befolkning och kultur: Ningxia har en blandad befolkning där både han-kin och olika minoriteter bor. Hui-folket är särskilt framträdande; de är i huvudsak muslimska kineser med egna religiösa och kulturella traditioner. Det märks i vardagslivet genom moskéer, halal-mat och religiösa högtider som firas offentligt. Mandarinkinesiska är det dominerande språket, men lokala dialekter och kulturella sedvänjor skiljer sig från områden längre österut.
Historia: Området har en lång historia, med lämningar från bland andra den västliga Xia-dynastin (Western Xia). Under 1900-talets första hälft ändrades regionens administrativa status flera gånger; efter att ha varit inordnad under Gansu på 1950-talet bildades slutligen en autonom region för Hui-befolkningen.
Ekonomi: Ningxia har en ekonomi som kombinerar jordbruk, energi och tillverkning. Gula flodens bevattningssystem möjliggör intensivt jordbruk i dalgångarna; regionen är känd för odling av bland annat gojibär (wolfberries) och vinrankor i större kommersiella vingårdar. Naturresurser som kol, olja och naturgas bidrar också till industrin, och under senare år har investeringar i förnybar energi som vind- och solkraft ökat.
Klimat och natur: Klimatet är kontinentalt med kalla vintrar och heta somrar, och stora variationer i nederbörd mellan områden. Närheten till ökenlandskap gör att sanddyner och halvtorr natur förekommer, särskilt i områden nära Tengger- och andra öknar.
Turism och sevärdheter: Besökare attraheras av natur- och kulturminnen som Helanbergen, de historiska gravarna från Western Xia, sand- och flodområden nära städer som Zhongwei (kända för exempelvis Shapotou) samt den lokala kulturens moskéer och mat. Vinproduktion och guidade turer i vingårdar har också blivit populära turistnischer.
Infrastruktur: Ningxia är förbundet med omgivande provinser via väg- och järnvägsförbindelser, vilket underlättar handel och resor till och från regionens större städer. Utveckling av transport och energi är prioriterade områden i regional planering.
Sammanfattning: Ningxia är en liten men betydelsefull del av Kina, både för sin etniska och religiösa mångfald och för sin roll inom jordbruk och energi. Regionen kombinerar historiska lämningar, unik kultur och moderna ekonomiska satsningar, vilket gör den intressant både för forskare, turister och investerare.