Not proven (Inte bevisat) – skotsk dom: betydelse och historia
Not proved är en typ av dom i skotsk lag. Utanför landets gränser kan domen ibland kallas den skotska domen, och i Skottland själv förekommer det vardagliga uttrycket ”bastard‑domen”, en nedsättande term som tillskrivs Sir Walter Scott (som var sheriff i Selkirk). Skotsk straffrätt skiljer sig på flera sätt från engelsk lag, och ett av de mest iögonfallande dragen är att juryn kan avkunna tre olika utfaller i stället för två.
Vad betyder "not proved"?
Not proved är ett frikännande som innebär att åklagaren inte kunnat bevisa den åtalades skuld tillräckligt för att fälla till ansvar, men där juryn ändå anser att det finns misstankar eller otillräcklig klarhet för att med gott samvete avkunna ett rent ”not guilty”-frikännande. Rent rättsligt leder ett not proved-beslut till samma omedelbara följd som ett klassiskt frikännande: den åtalade frias och kan i normalfallet inte dömas för samma gärning vid ett senare tillfälle.
Jury och röstning
I Skottland består juryn i brottmål av 15 lekmän. Beslut fattas med enkel majoritet — minst åtta röster krävs för att ett uttalat utfallet ska vara giltigt. Det innebär att juryn kan avkunna guilty, not guilty eller not proved beroende på hur rösterna faller.
Olika former av frikännande
I Skottland finns det två former av frikännande:
- Not guilty (ej skyldig) — ett klart frikännande där juryn finner att bevisen inte visar skuld.
- Not proved — ett frikännande som markerar att bevisningen inte räcker för fällande men där juryn inte vill uttala ett fullständigt not guilty. Det innebär praktiskt samma rättsverkningar som ett vanligt frikännande men upplevs ofta som mer stigmatiserande.
Rättsliga konsekvenser
Både not guilty och not proved leder till att den åtalade frikänns och vanligen förhindras att ställas inför rätta igen för samma gärning (principen mot dubbel bestraffning). Det finns dock undantag i lagar som tillåter retrial i mycket speciella situationer, till exempel om ny, avgörande bevisning framkommer och särskilda lagstiftningskriterier uppfylls.
Historia och ursprung
Den tredelade struktur som inkluderar not proved har historiska rötter i skotsk rättspraxis och utvecklades gradvis. Termen och särskilt dess vardagliga smeknamn har uppmärksammats i litteratur och politisk debatt, inte minst genom Sir Walter Scott som myntade beteckningen ”bastard‑verdict”.
Kritik och reformdebatt
Not proved är sedan länge föremål för debatt. Kritiker menar att domen lämnar en skugga över den frikände eftersom formuleringen signalerar tvivel och kan skada rykte och anseende utan att leda till fällande dom. Anhängare hävdar å andra sidan att den ger juryn ett nödvändigt mellanting när bevisen är svaga men misstankarna kvarstår, och därmed ett ärligt uttryck för osäkerhet i enskilda fall.
På grund av dessa motsatta uppfattningar har frågan om att avskaffa eller reformera not proved återkommande varit uppe i utredningar, politiska initiativ och offentliga samråd. Förslag har varierat från att behålla systemet, via att ändra språkbruket, till att införa ett tvådelat alternativssystem likt det som finns i många andra rättssystem.
Sammanfattning
Not proved är ett unikt inslag i skotsk straffrätt: ett formellt frikännande som uttrycker att bevisningen inte räcker för fällande men där tvivel kvarstår. Juryns beslut fattas av 15 medlemmar med enkel majoritet, och både not proved och not guilty innebär i praktiken att den åtalade frikänns. Frågan om domens lämplighet och framtid är fortfarande omdiskuterad i Skottland och pågår i både juridiska och politiska kretsar.
