Pandia: dotter till Zeus och Selene, personifikation av fullmånen
Pandia (grekiska ΠανδίαΠανδεία, namnet betyder ungefär "all ljusstyrka" eller "all ljus") är i grekisk mytologi en gudomlig figur knuten till månen. Hon omtalas i den homeriska hymnen till Selene som en dotter till Zeus och Selene, mångudinnan: hymnen beskriver hur Zeus blev förälskad i Selene, varpå hon födde en dotter, Pandia, "mycket vacker bland de odödliga".
Ursprung och namn
Namnet Pandia kan ursprungligen ha varit ett epitet för Selene själv – alltså ett sätt att beteckna månen som "fullt lysande" eller "all-ljuset". Med tiden verkar Pandia ha utvecklats från ett epitet till en självständig personifikation eller gudomlig figur, presenterad som dotter till Zeus och Selene i senare källor.
Mytisk roll och tolkning
Pandia tolkas ofta som en personifikation av fullmånen. Som sådan fäster hon antingen aspektmässigt vid Selene (månen) eller framstår som en separat gudomlighet som symboliserar månens fulla sken. Det finns få konkreta myter där Pandia spelar en aktiv roll; hon förekommer främst i korta hänvisningar och i religiös tradition.
Pandia i atenisk tradition
I Aten fanns en festival som kallades Pandia. Festivalens exakta karaktär är inte helt klarlagd i källorna, men den tycks ha firats i samband med fullmåne och kan ha stått i samband med dyrkan av Zeus i Aten. Vissa atenska traditioner förknippade också Pandia med lokala släkter och herosmånader; exempelvis finns uppgifter om att hon i en atensk tradition kunde sägas vara gift med hjälten Antiokos (Antiokhos), den namngivne hjälten som står bakom en av de klassiska ateniska stammarna (phyle). Detta visar hur lokala kultiska traditioner kunde integrera mytiska figurer i stadens politiska och religiösa struktur.
Källor och forskningsläget
Vår kunskap om Pandia bygger främst på korta textstycken – framför allt den homeriska hymnen till Selene – och på fragmentariska uppgifter om kultiska praktiker i Aten. Modern forskning ser Pandia både som ett exempel på hur gudavärlden kunde differentieras (epitet blir egen figur) och som en del av månens komplexa symbolik i antikens religion. Eftersom bevarat material är begränsat är många detaljer osäkra och föremål för tolkning.
Sammanfattningsvis: Pandia är en mångtydig figur i grekisk mytologi – namnmässigt knuten till "all ljusstyrka", mytiskt beskriven som dotter till Zeus och Selene och kultiskt förknippad med en atensk festival som troligen sammanföll med fullmånen.
