Romerskt medborgarskap
Klientstaternas medborgare och Roms allierade (socii) kunde få en begränsad form av romerskt medborgarskap, till exempel den latinska rätten. Sådana medborgare kunde inte rösta eller bli valda i romerska val. Slavar betraktades som egendom och saknade juridisk personlighet. Med tiden fick de ett fåtal skydd enligt romersk lag De rättigheter som enskilda medborgare i Rom hade varierade med tiden, beroende på var de kom ifrån och hur de tjänade staten. De varierade också enligt romersk lag beroende på vilken klassificering individen hade inom staten. Olika juridiska klasser definierades genom de olika kombinationer av juridiska rättigheter som varje klass åtnjöt. De möjliga rättigheter som var tillgängliga för de medborgare som den romerska rätten behandlade var dock följande:
Toga var den romerska manliga medborgarens karaktäristiska klädesplagg, och statyer av kejsare (här Antoninus Pius) föreställer ofta kejsarna tillsammans (togatus). Ius suffragiorum: Rätten att rösta i de romerska församlingarna.
Ius gentium: Det rättsliga erkännandet, som utvecklades på 300-talet f.Kr., av den växande internationella omfattningen av romerska angelägenheter och behovet av att den romerska lagen ska hantera situationer mellan romerska medborgare och utländska personer. Ius gentium var därför en romersk juridisk kodifiering av den vida accepterade internationella rätten vid den tiden, och byggde på de grekiska stadsstaternas och andra sjöfartsmäktigheters högt utvecklade handelsrätt. 4. De rättigheter som gavs genom ius gentium ansågs gälla för alla personer; det är alltså ett begrepp om mänskliga rättigheter snarare än rättigheter knutna till medborgarskap. Ius conubii: Rätten att ingå ett lagligt äktenskap med en romersk medborgare i enlighet med romerska principer,[5] att ha paterfamilias juridiska rättigheter över familjen och att barnen från ett sådant äktenskap ska räknas som romerska medborgare. Ius migrationis: Rätten att behålla sin medborgarnivå vid flytt till en polis med jämförbar status. Till exempel behöll medlemmar av cives Romani (se nedan) sin fulla civitas när de flyttade till en romersk koloni med fullständiga rättigheter enligt lagen: en colonia civium Romanorum. Latiner hade också denna rättighet och behöll sitt ius Latii om de flyttade till en annan latinsk stat eller latinsk koloni (Latina colonia). Denna rättighet bevarade inte ens medborgarskap om man flyttade till en koloni med lägre rättslig status; fullvärdiga romerska medborgare som flyttade till en latinsk koloni reducerades till nivån för ius Latii, och en sådan flytt och statusminskning måste vara en frivillig handling. Rätt till immunitet från vissa skatter och andra rättsliga skyldigheter, särskilt lokala regler och föreskrifter. 6. Rätt att stämma i domstol och rätt att bli stämd. Rätten att få en rättslig prövning (att framträda inför en lämplig domstol och försvara sig själv). auxilia och fick medborgarskap genom tjänstgöring.
Frågor och svar
F: Vilka rättigheter hade medborgarna i det antika Rom?
S: Medborgarna i det antika Rom hade olika juridiska rättigheter, bland annat rösträtt i romerska församlingar (ius suffragiorum), rätt att ingå ett lagligt äktenskap med en romersk medborgare enligt romerska principer (ius conubii), rätt att bevara sin medborgarnivå vid flyttning (ius migrationis) och immunitet från vissa skatter och andra juridiska skyldigheter (rätt till immunitet). De hade också rätt att väcka talan i domstol, rätt att bli dömda av en lämplig domstol och rätt att försvara sig.
Fråga: Hur varierade dessa rättigheter över tid?
S: De rättigheter som enskilda medborgare i Rom hade varierade över tid, beroende på var de kom ifrån och hur de tjänade staten. De varierade också enligt romersk lag beroende på vilken klassificering individen hade inom staten. Olika juridiska klasser definierades genom olika kombinationer av juridiska rättigheter som varje klass åtnjöt.
Fråga: Vilka personer var inte berättigade till medborgarskap i det antika Rom?
Svar: Slavar kunde inte få medborgarskap i det antika Rom eftersom de enligt romersk lag betraktades som egendom och inte som personer. Klientstatens medborgare och allierade (socii) kunde få begränsade former av romerskt medborgarskap, t.ex. latinsk rätt, men de kunde inte rösta eller väljas i romerska val.
F: Vad är ius gentium?
S: Ius gentium är ett begrepp som utvecklades på 300-talet f.Kr. och som erkände den internationella omfattningen av romerska angelägenheter och behovet av romersk lag när det gäller situationer mellan romare och utlänningar. Det byggde på högt utvecklade handelslagar från grekiska stadsstater och andra sjöfartsmakter och gav mänskliga rättigheter i stället för att endast omfatta personer med medborgarstatus.
F: Vilket klädesplagg var kännetecknande för rika manliga medborgare?
Svar: Rika manliga medborgare bar ett klädesplagg som kallades "toga", vilket var karakteristiskt för dem på den tiden. Statyer som föreställer kejsare visar ofta att de bär detta plagg, som kallas "togatus".
F: Vad är ius Latii?
S: Ius Latii är en form av begränsat romerskt medborgarskap som beviljades av klientstater eller allierade (socii) som fick det i stället för full medborgarstatus. De som flyttade från full medborgarstatus till denna form skulle förlora sin ursprungliga nivå om de flyttade till en koloni med lägre rättslig status än tidigare; men om de flyttade till en annan latinsk stat eller latinsk koloni skulle deras ius Latii förbli intakt.
