Klara av Assisi (16 juli 1194–11 augusti 1253), född Chiara Offreduccio di Favaronne, är ett italienskt helgon och grundare av den kvinnliga franciskanska orden som i dag kallas Poor Clares. Hon var en av de första och mest framträdande anhängarna till helige Franciskus av Assisi och kom från en adlig familj: hennes far, Favorone Offreduccio, var greve av Sasso-Rosso och hennes mor hette Ortolana di Fiumi. Som äldsta barnet blev hon tidigt utlovad i äktenskap, vid cirka 12 års ålder, men förlovningen bröts i samband med faderns död.

Tidiga år och mötet med Franciskus

När Klara var omkring 18 år gammal hörde hon Franciskus predika i Assisi och blev djupt berörd av hans budskap om fattigdom, enkelhet och Jesu efterföljelse. Kort därefter rymde hon hemifrån för att bli Franciskus följeslagare. Eftersom Franciskus inte hade något särskilt ställe för kvinnor att bo på skickade han henne till benediktinklostret San Paolo för skydd och omvårdnad. När Klaras släktingar fann henne där och försökte ta henne hem höll hon fast vid altaret och förklarade att hon endast ville "gifta sig med Kristus".

Grundandet av ordenslivet

Klara och några kvinnliga följeslagare levde först i olika kloster innan de bosatte sig vid kyrkan San Damiano utanför Assisi. Där grundade hon den order som skulle kallas Ordo Sanctae Clarae (Orden av den heliga Klara), i Sverige ofta benämnd Klarissorna eller Poor Clares. Orden betonade frivillig fattigdom, böneliv, tystnad och enkelhet i vardagen. Klara blev abbedissa och ledde sin gemenskap i ungefär 40 år; under denna tid anslöt sig även hennes syster Agnes och senare deras mor och ännu en syster, Beatrice.

Regel, fattigdom och självständighet

Klara krävde en mycket strikt tolkning av fattigdom: hon ville att orden skulle leva utan ägodelar och utan personlig eller gemensam egendom. För att säkra ordens självständighet och det speciella livet skrev Klara en egen regel för sina systrar. Enligt traditionen arbetade hon länge för att få denna regel godkänd av påven och erhöll slutligen en särskild bekräftelse kort före sin död — ett erkännande som lade grunden för ordens fortsatta existens.

Berättade mirakel och andligt ledarskap

Under sitt liv tillskrivs Klara flera mirakulösa händelser i berättelser och legender som stärkte hennes anseende som helgon. Ett välkänt samtida återberättat exempel är när hon, svårt sjuk och inlåst i sitt rum, sägs ha avvärjt en angripande här genom att höja sakramentet mot fönstret — fiendens trupper ska ha dragit sig tillbaka. Sådana händelser berättas ofta med tillägget "enligt traditionen" men de visar hur viktigt hennes andliga ledarskap var för samtida och efterföljande generationer.

Död, kanonisering och reliker

Klara avled den 11 augusti 1253. Hennes dödsdag firas som hennes festdag inom den katolska kyrkan. Hon helgonförklarades 1255, kort efter sin död. Hennes kropp förvaras i Basilica di Santa Chiara i Assisi där många pilgrimer besökt hennes grav genom århundradena.

Arv och betydelse

  • Ordens spridning: Klarissorna spreds snabbt över Europa och finns i olika grenar än i dag, från mycket strängt levande kloster till mer samtida former av kvinnligt franciskanskt liv.
  • Spiritualitet: Klaras liv betonar fattigdomens och bönens värde, samt ett klosterliv präglat av innerlighet och enkelhet.
  • Kulturellt eftermäle: Klara har inspirerat konst, litteratur och katolsk fromhet. Hennes livshistoria används ofta som exempel på radikal efterföljelse och personligt mod.

Sammanfattningsvis var Klara av Assisi en centralgestalt i den tidiga franciskanska rörelsen och en banbrytare för kvinnors religiösa liv i medeltidens Europa. Hennes beslut att leva i total fattigdom och att skapa en egen regel för sina systrar har lämnat ett bestående spår i kyrkohistorien.