Marscherna från Selma till Montgomery ledde till att president Lyndon B. Johnson undertecknade lagen om rösträtt från 1965. Den första marschen ägde rum den 7 mars 1965 och blev känd som Bloody Sunday. Mellan 500–600 medborgarrättsdemonstranter började marschen den 7 mars men stoppades av sheriff Jim Clark. Sheriffen i Dallas County (där Selma ligger) beordrade att alla vita män över 21 år skulle anmäla sig till domstolens trappor där han gjorde dem till vicesheriffer och utrustade dem för att motverka demonstranterna. De fick sällskap av statspoliser och slog demonstranterna så hårt att 17 av dem fick läggas in på sjukhus. De slog demonstranterna med nattklubbor, avfyrade tårgas i folkmassan och anföll dem från hästryggen.

Bakgrund

Selma var på 1960-talet en av många platser i södra USA där afroamerikaner systematiskt hindrades från att rösta genom diskriminerande metoder som läskunnighetstest, röstskatter och hot om våld. Lokala aktivister och nationella organisationer för medborgerliga rättigheter, bland annat Southern Christian Leadership Conference (SCLC) och Student Nonviolent Coordinating Committee (SNCC), organiserade kampanjer för att få fler svarta registrerade som väljare. Marscherna från Selma till Montgomery planerades som en fredlig protest mot den utbredda rösträttsundertryckningen i Alabama och för att synliggöra frågan nationellt.

Bloody Sunday (7 mars 1965)

Den 7 mars leddes marschen av bland andra John Lewis (SNCC) och Hosea Williams (SCLC). När de nådde Edmund Pettus-bron utanför Selma mötte demonstranterna en tungt beväpnad och aggressiv polisinsats. Statspolis och lokala styrkor, inklusive de nyligen deputerade vicesherifferna, använde batonger, tear gas och ridande polis för att slå ner på den obeväpnade folkmassan. Bilder och TV-bilder från händelsen spreds snabbt över hela USA och väckte stark bestörtning.

Många demonstranter skadades; minst 17 lades in på sjukhus och otaliga andra fick mindre skador. Bland de synliga ledarna i marschen utsattes John Lewis och andra för våld och skador. Händelsen bemöttes med starka reaktioner från allmänheten och politiska ledare och blev en vändpunkt i den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Efterspel — Turnaround Tuesday och den slutliga marschen

Efter Bloody Sunday inträffade en juridisk tvist om rätten att genomföra marschen. Federal domare Frank M. Johnson Jr. utfärdade en provisorisk dom som begränsade marschens genomförande utan skydd, vilket ledde till den så kallade "Turnaround Tuesday" den 9 mars, då Martin Luther King Jr. kortfattat ledde demonstranterna fram till Edmund Pettus-bron och sedan vände tillbaka för att undvika direkt konfrontation och brott mot domstolsbeslut.

Händelserna i Selma fick president Johnson att agera öppet mot frågan. Han höll ett uppmärksammat tal till kongressen den 15 mars 1965, där han bland annat använde frasen "We Shall Overcome" och bad om ett lagförslag som skulle garantera rösträtt åt alla medborgare och förhindra diskriminering i vallokalerna.

Under de följande dagarna beordrade Johnson federal skydd för demonstranterna och mobiliserade den Alabama National Guard för att säkra en trygg genomföring. Den andra, mer omfattande marschen inleddes den 21 mars 1965 och pågick till den 25 mars, då omkring 25 000 personer samlades på trappan till delstatskapitoliumet i Montgomery, Alabama. Marschen genomfördes fredligt under federalt skydd.

Lagstiftning, betydelse och minne

De dramatiska bilderna och den folkliga upprördheten som Bloody Sunday skapade bidrog direkt till att kongressen antog och president Johnson undertecknade lagen om rösträtt från 1965 senare samma år, den 6 augusti 1965. Lagen avskaffade många av de juridiska hinder som tidigare använts för att utestänga svarta väljare och gav federala myndigheter större möjlighet att övervaka och ingripa i delstaternas valrutiner.

Selma–Montgomery-marscherna och Bloody Sunday har sedan dess blivit symboler för kampen för medborgerliga rättigheter i USA. Minnet av händelserna hedras årligen, och Edmund Pettus Bridge är en välkänd plats för historiska vandringar och ceremonier. Händelserna i Selma påverkade inte bara lagstiftningen vid tiden utan inspirerar fortfarande rörelser för rättvisa och jämlikhet över hela världen.

Vem deltog?

  • Lokala och nationella medborgarrättsledare, till exempel Martin Luther King Jr., John Lewis och Hosea Williams.
  • Organisationer som SCLC och SNCC samt många lokala aktivister och vanliga medborgare.
  • Federal, delstatlig och lokal polis samt deputerade vitesheriffer som agerade mot demonstranterna under Bloody Sunday.

Sammanfattning: Bloody Sunday den 7 mars 1965 blev en katalysator för förändring. Den offentliga upprördheten och de politiska reaktionerna som följde banade väg för en av de viktigaste lagen i USA:s moderna historia för att skydda rösträtten och utmana institutionaliserad rasdiskriminering.