The Dirty Energy Dilemma är en bok från 2008 av akademikern Benjamin K. Sovacool. I boken beskriver Sovacool de stora energiutmaningar som USA står inför — beroendet av fossila bränslen, utsläpp av växthusgaser, luftföroreningar, energisäkerhet och de samhälleliga kostnaderna för nuvarande energisystem — och argumenterar för att lösningen ligger i en bred omställning till "ren energi". Centralt i hans resonemang är satsningar på energieffektivitet och förnybar energi, som han menar är snabbare att skala upp, mindre riskfyllda och billigare i längden än fortsatta investeringar i fossila bränslen eller i ny storskalig kärnkraft.
Innehåll och huvudteser
Sovacool går igenom tekniska, ekonomiska och politiska aspekter av olika energialternativ. Han använder fallstudier och sammanfattar forskning för att visa potentialen för energieffektivisering i byggnader, transporter och industriprocesser samt möjligheterna för sol, vind och andra förnybara energikällor. Boken tar också upp hinder för omställning — som infrastrukturbegränsningar, politiska incitament och marknadsstrukturer — och föreslår konkreta åtgärder, till exempel skärpta effektivitetstandarder, ekonomiska styrmedel, stöd till distribuerad produktion och investeringar i nät och lagring.
Mottagande och kritik
The Dirty Energy Dilemma mottogs med intresse inom energipolitiska kretsar. Verket har berömts för att ge en tydlig och lättillgänglig genomgång av de problem som följer av dagens energisystem och för att presentera praktiska policyförslag. Samtidigt har vissa läsare och experter kritiserat Sovacools starka avvisande av kärnkraft som en möjlighet i omställningen, och påpekat att beräkningar om kostnader, tidsramar och systemintegration ibland kan tolkas olika beroende på antaganden. Boken bidrar dock till debatten genom att sammanställa argument och empiriska exempel som stödjer en satsning på effektivitet och förnybart.
The Dirty Energy Dilemma vann ett Nautiluspris 2009.