Uecker-Randow är ett före detta distrikt i den östra delen av Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland. Distriktet existerade formellt under perioden 1994–2011 och omfattade både kustnära områden vid Stettiner Haff och inland med floddalar och skogsmark.

Distriktet bildades den 12 juni 1994 genom att de gamla distrikten Pasewalk, Ueckermünde och en del av distriktet Strasburg slogs samman. Som en del av en större kommunalreform i delstaten upphörde Uecker-Randow den 4 september 2011 när det slogs samman med Vorpommern-Greifswald.

Geografi och natur

Namnet Uecker-Randow syftar på de två floderna Uecker och Randow som rinner genom området. I norr gränsar distriktet till Stettiner Haff (Szczeciner lagunen), vilket gav kustremsor med stränder, hamnar och kustnära natur. Landskapet varierade från öppna jordbruksbygder och floddalar till större skogsområden och hedar, till exempel Ueckermünder Heide. Området har ett rikt fågelliv och flera lokala naturreservat.

Administration och större orter

Administrativt centrum (Kreisstadt) var Pasewalk. Andra viktiga städer och tätorter i distriktet var bland annat:

  • Pasewalk (administrativt säte)
  • Ueckermünde (hamnstad vid Stettiner Haff)
  • Torgelow
  • Eggesin
  • Strasburg (delar av området ingick vid bildandet)

Distriktet bestod av flera kommuner och samkommuner (Ämter) som skötte lokal förvaltning. Fordonsregistreringskoden som användes i området var ofta UER.

Näringsliv, infrastruktur och turism

Näringslivet präglades av jord- och skogsbruk, fiske i kusttrakterna och mindre industriverksamhet i städerna. Turism var viktig längs kusten och i naturområden, med fritidsbåtsliv i lagunen, vandrings- och cykelleder samt lokal kulturhistoria i de små städerna. Regionen hade förbindelser med omkringliggande större centra via väg- och järnvägsförbindelser samt gränsnära trafik mot Polen.

Efter sammanslagningen

När Uecker-Randow 2011 integrerades i det större Vorpommern-Greifswald genomfördes en omorganisation av förvaltningen, men de lokala städerna och naturvärdena fortsatte att finnas kvar som relevanta enheter inom den nya distriktssammansättningen. Många av regionens kommuner behöll sina lokala identiteter och satsningar på turism, naturvård och gränsöverskridande samarbete fortsatte även efter sammanslagningen.