Vaginalcancer – definition, symtom, orsaker och behandling
Lär dig allt om vaginalcancer: definition, symtom, orsaker och behandling. Tidig upptäckt, riskfaktorer och behandlingsalternativ för bättre prognos.
Vaginalcancer är en ovanlig form av cancer som uppstår i vaginans vävnad. Primär vaginalcancer (där cancern börjar i vagina) är relativt sällsynt; det är vanligare att cancer i livmoderhalsen, livmodern, äggstockarna eller andra organ sprider sig till vagina som metastaser. Vaginalcancer förekommer oftare hos kvinnor över 50 år men kan uppstå i alla åldrar, även under gravida. Om cancern upptäcks i ett tidigt skede finns goda möjligheter till bot eller långtidskontroll. Behandlingen består ofta av kirurgi ensam eller i kombination med strålbehandling och i vissa fall cytostatika.
Typer
De två vanligaste histologiska huvudtyperna är:
- Skivepitelcancer – vanligast och utvecklas från ytepitelet i vagina.
- Adenokarcinom – utgår från körtelceller och är ovanligare; vissa fall hos yngre kvinnor har kopplats till exponering för DES (diethylstilbestrol) under fostertiden.
Symtom
Tidiga tecken kan vara diskreta. Vanliga symtom är:
- Ovanlig vaginal blödning (efter samlag, mellan menstruationer eller efter klimakteriet)
- Onormala flytningar eller illaluktande sekret
- Smärta i bäckenet eller vid samlag (dyspareuni)
- En knöl eller sår i slidan som inte läker
- Urinvägs- eller tarmproblem om tumören växer och påverkar angränsande organ
Vid något av dessa symtom bör vård kontaktas för bedömning.
Orsaker och riskfaktorer
- HPV-infektion (humant papillomvirus) är en viktig riskfaktor, särskilt för skivepitelcancer.
- Hög ålder – sjukdomen är vanligare efter 50 års ålder.
- Tidigare bäckentumör eller strålbehandling mot bäckenet.
- Tidigare cellförändringar i livmoderhalsen eller livmoderhalscancer.
- DES-exponering under fosterlivet (kopplat till vissa adenokarcinom hos yngre kvinnor).
- Rökning och nedsatt immunförsvar kan också öka risken.
Utredning och diagnos
Utredningen inleds oftast med gynekologisk undersökning och spekulumundersökning. Vid misstanke görs:
- Biopsi från misstänkt område för histologisk diagnos (viktigast för säker diagnos).
- Bilddiagnostik – MRI och/eller CT för att kartlägga tumörens storlek och spridning; ibland PET-CT.
- Colposkopi, cystoskopi eller rektoskopi om man misstänker spridning till urinblåsa eller ändtarm.
- Blodprover och bedömning av allmäntillstånd inför behandling.
Stadieindelning
Stadieindelning (ofta enligt FIGO) baseras på tumörens storlek och om den spridit sig till närliggande strukturer eller lymfkörtlar. Stadiet påverkar behandlingsval och prognos.
Behandling
Val av behandling beror på tumörtyp, tumörens storlek, läge, spridning och patientens allmänna hälsotillstånd samt eventuell önskan om bevarande av sexuell funktion eller fertilitet.
- Kirurgi – från lokal excision av små ytliga tumörer till större ingrepp som delvis eller total vaginectomi och ibland samtidig lymfkörteloperation. Vid påverkan av angränsande organ kan mer omfattande operation krävas.
- Strålbehandling – ofta använd vid större tumörer eller när kirurgi inte är möjlig. Inkluderar extern strålbehandling och/eller brachyterapi (inre strålbehandling).
- Strålning + cytostatika (kemoradiation) – kombination kan användas vid lokalt avancerad sjukdom, där cytostatika fungerar som radiosensitiserare (vanligt läkemedel: cisplatin).
- Systemisk behandling – cytostatika eller målinriktade/ immunoterapier kan användas vid spridd sjukdom eller återfall, men effekt och rekommendationer beror på tumörtyp och patientens situation.
Uppföljning och prognos
Uppföljning efter behandling innefattar regelbundna kontroller med gynekologisk undersökning och vid behov bilddiagnostik för att upptäcka återfall i tid. Prognosen varierar med stadiet vid upptäckt: tidig upptäckt ger bättre behandlingsresultat. Metastaser och lokalt avancerad sjukdom kräver ofta kombinationsbehandling och har sämre prognos.
Fertilitet, graviditet och livskvalitet
Behandling kan påverka sexuell funktion, urin- och tarmfunktion samt i många fall fertilitet. För kvinnor i reproduktiv ålder bör diskussion om fertilitetsbevarande alternativ och psykosocialt stöd föras före behandling. Vid graviditet hanteras varje fall individuellt i samråd mellan gynekolog, obstetriker och onkolog.
Förebyggande
- Vaccination mot HPV minskar risken för HPV-relaterade cancerformer i underlivet.
- Rökstopp och regelbunden gynekologisk kontroll vid symtom minskar risken för att sjukdom upptäcks sent.
Råd
Kontakta vården om du får ovanliga blödningar, långvariga flytningar, smärta i underlivet eller märker en knöl i slidan. Tidig utredning ökar chansen för effektiv behandling.
Sök