Det franska presidentvalet 2012 var ett presidentval i Frankrike som hölls i två omgångar den 22 april och den 6 maj 2012. Den sittande presidenten, Nicolas Sarkozy, ställde upp för en andra mandatperiod. Valet ägde rum mot bakgrund av den eurozonkris som påverkade Europas ekonomi och med huvudfrågor som arbetslöshet, ekonomisk tillväxt, beskattning och lag och ordning.
Kandidater
I valet fanns ett brett fält av kandidater, där huvudkandidaterna var:
- Nicolas Sarkozy (Unionen för en folklig rörelse) — sittande president, gjort kampanj för ekonomiska reformer, striktare lag- och ordningspolitik och skattesänkningar för företag.
- François Hollande (Socialistpartiet) — utmanare som fokuserade på jobbskapande, omfördelning genom högre beskattning av höginkomsttagare och stimulans för tillväxt.
- Marine Le Pen (Nationella fronten) — betonade invandrings- och säkerhetsfrågor samt kritik mot EU:s ekonomiska politik.
- Jean-Luc Mélenchon (Vänsterfronten) — radikalt vänsteralternativ som förespråkade större statlig styrning, högre sociala utgifter och motstånd mot åtstramningar.
- François Bayrou (Demokratiska rörelsen) — mittenkandidat som betonade behovet av en europeisk politisk och ekonomisk omställning.
- Eva Joly (De gröna) — miljö- och rättvisefrågor, antikorruptionspolitik.
- Nicolas Dupont-Aignan (Debout la France) — nationalistisk och suveränistisk politik.
- Philippe Poutou (Nya antikapitalistiska partiet), Nathalie Arthaud (Lutte Ouvrière) och Jacques Cheminade (Solidaritet och framsteg) — mindre kandidater med fokus på arbetarklassfrågor, antikapitalism och alternativa ekonomiska förslag.
Valresultat och siffror
I första omgången den 22 april 2012 fick François Hollande ungefär 29 procent av rösterna och Nicolas Sarkozy cirka 27 procent, vilket gjorde att dessa två gick vidare till andra omgången. Ett starkt resultat för Marine Le Pen (nära 18 procent) och ett betydande stöd för Jean-Luc Mélenchon (runt 11 procent) visade på en splittrad väljarkår med kraftiga proteströster mot de etablerade partierna.
I den andra omgången den 6 maj 2012 segrade François Hollande över Nicolas Sarkozy med en majoritet av rösterna. Hollande vann presidentposten och blev därmed Socialistregeringens återkomst till Élyséepalatset — den första socialdemokratiska presidenten sedan François Mitterrand lämnade ämbetet på 1990-talet. Valet präglades av frågor om ekonomisk politik, välfärd, beskattning av höginkomsttagare och förtroende för EU:s hantering av krisen.
Efterspel och betydelse
- Hollande tillträdde som Frankrikes president i mitten av maj 2012 och utsåg Jean‑Marc Ayrault till premiärminister. Regeringen inriktade sig initialt på att genomföra löften om skattehöjningar för höginkomsttagare och stimulansåtgärder för att motverka arbetslösheten.
- Valet tolkades som ett uttryck för missnöje med åtstramningspolitik och med den sittande högerregeringens hantering av ekonomin. Samtidigt visade framgångarna för Nationella fronten och Vänsterfronten på växande stöd för både ytterhöger och yttervänster i delar av väljarkåren.
- Internationella reaktioner var blandade men generellt välkomnande; flera europeiska ledare betonade vikten av fortsatt samarbete inom EU under den fortsatta hanteringen av eurokrisen.
Övrigt
Valet 2012 innehöll också flera uppmärksammade inslag, bland annat intensiva TV-debatter mellan de två slutkandidaterna, kontroverser kring beskattningsförslag (inklusive ett förslag om högre skatt på mycket höga inkomster) och diskussioner om hur Frankrike skulle kombinera budgetdisciplin med tillväxtfrämjande åtgärder.
Sammanfattningsvis innebar presidentvalet 2012 en politisk förskjutning från höger till vänster i Frankrike, med tydliga signaler från väljarna om krav på förändring av den ekonomiska politiken och större fokus på sociala frågor.
