Anne Marie Louise d'Orléans, hertiginna av Montpensier (29 maj 1627–5 april 1693), känd som La Grande Mademoiselle, var äldsta dotter till Gaston d'Orléans och hans första hustru Marie de Bourbon, hertiginna av Montpensier (hertiginna i egen rätt). Hon ärvde titeln och en mycket betydande förmögenhet från sin mor, vilket gjorde henne till en av de rikaste och mest inflytelserika ogifta prinsessorna i 1600-talets Frankrike. Hon kallades i praktiken hela livet för Mademoiselle och fick tidigt en självständig ställning vid hovet. Eftersom hon aldrig fick egna barn testamenterade hon stora delar av sin förmögenhet till sin första kusin, hertigen av Orléans; denna överlåtelse bekräftades senare av Ludvig XIV.
Bakgrund och arv
Anne Marie Louises mor, Marie de Bourbon, hade ensamrätt på titeln hertiginna av Montpensier och omfattande markegendomar. Genom arv blev Anne Marie Louise suo jure — hertiginna i egen rätt — vilket gav henne ovanlig frihet och ekonomisk makt jämfört med många samtida kvinnor i adeln. Hennes förmögenhet omfattade jordegendomar, slott och inkomster som gav henne en betydande politisk tyngd vid hovet.
Rollen i Fronden
Under det inre fransk-politiska upproret känt som la Fronde (1648–1653) spelade Anne Marie Louise en aktiv roll. Hon stödde de feodala prinsernas motstånd mot den unga kungen och kardinal Mazarin och deltog i politiska och militära aktioner på sidan av Fronden. Hennes handlande var ovanligt för en florissant ogift prinsessa och gjorde henne både ikonisk och kontroversiell. Efter Fronden återupprättades så småningom förbindelserna med kungahuset, även om hennes opposition lämnade spår i hennes relationer vid hovet.
Personlighet, livsstil och kulturintresse
Anne Marie Louise var känd för sin energiska, självständiga och ibland excentriska personlighet. Hon förde en aktiv hovlivsstil, höll en stor hushållning och var en frikostig mecenat. Hon främjade konstnärer och författare och var en central figur i den sociala och kulturella krets som formade det parisiska hovet. Hennes brevväxling och memoarer ger värdefulla vittnesmål om 1600-talets aristokrati, hovceremoni och politiska konflikter.
Äktenskapsfrågor och privatliv
Trots många friarer valde Anne Marie Louise att förbli ogift. Hennes höga rang, stora förmögenhet och politiska betydelse gjorde äktenskap komplicerade ur dynastiska och statliga perspektiv, och flera föreslagna matchningar stoppades av familj och kungamakt. Hennes beslut att inte gifta sig bidrog till hennes image som en självständig och ovanlig kvinnlig företrädare i en tid där äktenskap ofta var ett politiskt verktyg.
Senare år och död
I senare delen av livet drog hon sig delvis tillbaka från det politiska livet men fortsatte att vara en betydande social och kulturell figur i Paris. Hon dödades inte i konflikt; hon avled 5 april 1693. Eftersom hon inte hade några arvingar i rakt nedstigande led testamenterade hon sina ägodelar till sin kusin, hertigen av Orléans — ett arv som senare bekräftades av Ludvig XIV. Hennes testamente och de dispositioner hon gjorde fick långvariga konsekvenser för förmögenhetsfördelningen inom den franska kungliga familjen.
Arvet efter Mademoiselle
Anne Marie Louises memoarer och korrespondens är viktiga källor för historiker som studerar det franska hovet under 1600-talet. Hon framstår i eftervärlden som en ovanlig kombination av aristokratisk status, personlig frihet och kulturellt engagemang — en kvinna som med egen förmögenhet och vilja påverkade både konstnärligt liv och politiska skeenden i sin tid.