António Egas Moniz – Nobelvinnande neurolog bakom angiografi och lobotomi

António Egas Moniz — Nobelvinnande portugisisk neurolog bakom banbrytande cerebral angiografi och kontroversiell lobotomi; pionjär inom neurokirurgi och forskning

Detta är ett portugisiskt namn; det första släktnamnet är Egas och det andra Moniz.

António Egas Moniz (António Caetano de Abreu Freire Egas Moniz, 29 november 1874–13 december 1955), känd som Egas Moniz, var en portugisisk neurolog.

Han utvecklade cerebral angiografi, en teknik för att visualisera blodkärlen i och runt hjärnan. Denna teknik används i stor utsträckning i dag. Han utvecklade också det kirurgiska ingreppet leucotomi, även känt som lobotomi. Denna teknik används numera sällan.

Antonio Egas är högt ansedd. Han blev den förste portugis som fick Nobelpriset när han 1949 delade det med Walter Rudolf Hess.

Han innehade akademiska positioner, skrev många medicinska artiklar och tjänstgjorde också på flera lagstiftande och diplomatiska poster i den portugisiska regeringen. År 1911 blev han professor i neurologi i Lissabon fram till sin pensionering 1944. Samtidigt bedrev han en krävande politisk karriär.

Biografi och karriär

António Egas Moniz föddes 1874 och utbildade sig till läkare, varefter han specialiserade sig inom neurologi. Han blev 1911 professor i neurologi i Lissabon och innehade den posten fram till 1944. Utöver sin akademiska verksamhet var han aktiv i politiken och tjänstgjorde i olika lagstiftande och diplomatiska roller inom den portugisiska staten. Han publicerade ett stort antal vetenskapliga artiklar och medicinska avhandlingar under sin karriär.

Vetenskapliga bidrag

Cerebral angiografi: År 1927 introducerade Moniz cerebral angiografi — en metod där röntgenkontrast injiceras i artärsystemet för att avbilda hjärnans blodkärl med hjälp av röntgenteknik. Denna metod gjorde det möjligt att på ett helt nytt sätt diagnostisera och kartlägga kärlmissbildningar, tumörer, aneurysm och andra cerebrovaskulära tillstånd. Cerebral angiografi har sedan utvecklats och förbättrats, men Moniz insats ses som banbrytande för modern neuroradiologi.

Prefrontal leucotomi (lobotomi): Under 1930-talet utvecklade Moniz den kirurgiska metoden prefrontal leucotomi, avsedd som behandling för svåra psykiska sjukdomar såsom svår depression, tvångssyndrom och vissa psykotiska tillstånd när andra behandlingar misslyckats. Tekniken gick ut på att skära eller på annat sätt avbryta förbindelser i den främre delen av hjärnbarken (frontalloberna). Moniz rapporterade förbättringar hos vissa patienter, vilket ledde till att metoden spreds internationellt och vidareutvecklades av kirurger i flera länder.

Kontroverser och eftermäle

• Moniz Nobelpris 1949: Han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1949, främst för sina arbeten med leucotomi. Priset är omtvistat i efterhand eftersom lobotomi senare visade sig ge allvarliga och ofta bestående biverkningar hos många patienter.
• Biverkningar och etiska frågor: Lobotomier kunde leda till personlighetsförändringar, kognitiv nedsättning, epileptiska anfall och i vissa fall död. Metoden kritiserades för bristande vetenskaplig dokumentation, tveksamt etiskt förfarande och för att den ibland användes alltför brett eller utan tillräcklig indikation.
• Medicinsk utveckling: Efter introduktionen av effektiva neuroleptika och andra psykiatriska läkemedel under 1950-talet samt förbättrade psykiatriska behandlingsmetoder minskade användningen av lobotomi kraftigt. I dag anses lobotomi i stort sett föråldrad och kontroversiell, medan angiografins fortsatta utveckling har fått bestående betydelse inom medicinen.

Betydelse och arv

Moniz lämnar ett komplext arv: han var en pionjär inom neuroradiologi vars arbete med cerebral angiografi räddat och förbättrat diagnosmöjligheter för otaliga patienter. Samtidigt förknippas hans namn med en kirurgisk metod som senare kritiserats kraftigt. Hans karriär visar både de stora framsteg som kan komma ur experimentell medicin och de etiska svårigheter som uppstår när invasiva metoder sprids innan långtidseffekter är väl kända.

Senare år och död

Moniz pensionerade sig 1944 och avled 1955. Under sin livstid mottog han flera utmärkelser och erkännanden, varav Nobelpriset 1949 är det mest kända. Hans arbete fortsätter att vara föremål för historisk och etisk granskning inom medicinhistorien.

Sammanfattning: António Egas Moniz var en inflytelserik portugisisk neurolog vars tekniska innovation inom angiografi har haft bestående positiv inverkan på modern medicin. Samtidigt är hans utveckling av prefrontal leucotomi ett exempel på en medicinsk åtgärd som först välkomnades men senare fördömdes på grund av allvarliga och ofta oförutsedda konsekvenser för patienterna.

Frågor och svar

F: Vem var António Egas Moniz?

F: Vad är cerebral angiografi?

F: Vad är leucotomi?

F: Används leucotomi fortfarande idag?

F: Vem anses vara grundaren av den moderna psykokirurgin?

F: Fick António Egas Moniz ett Nobelpris?

F: Vad gjorde António Egas Moniz förutom sitt medicinska arbete?

Sök med bokstav