Billups Neon Crossing Signal var en särskild varningssignal som sattes upp för att varna bilförare och lastbilsförare när ett tåg var på väg. Den placerades vid en farlig järnvägsövergång vid Illinois Central Railroad Crossing på Mississippi State Route 7 i Grenada, Mississippi. Signalen byggdes i mitten av 1930‑talet av uppfinnaren Alonzo Billups efter upprepade olyckor vid denna korsning.

Design och funktion

Billups signal var uppbyggd som en gigantisk stålportal som reste sig över hela vägbredden. Konstruktionen liknade på många sätt de stora övergångsarmar och portaler som senare kom att användas i Nordamerika, och kan betraktas som ett tidigt exempel på en sådan typ av varning.

De viktigaste delarna var:

  • Två stora neonskyltar monterade på vardera sidan av portalen med texten "Stop-DEATH-Stop" och en neonskalle med korsben — avsikten var att fånga förarens uppmärksamhet omedelbart.
  • Blinkande röda lampor i toppen, utformade för att likna dagens varningslampor vid övergångar.
  • Blinkande neonpilar som pekade mot det håll tåget kom från, så att förare visste åt vilket håll faran närmade sig.
  • En mycket högljudd luftvärnssiren som ljudsignal i stället för de elektriska eller elektroniska klockor som senare blev standard.

Syftet och säkerhetsaspekten

Syftet med Billups signal var enkelt: att på ett dramatiskt och omöjligt att missa sätt varna trafikanter, särskilt på en korsning där sikten eller trafikmängden gjorde kollisioner troliga. Kombinationen av starka visuella inslag (neon, blinkande lampor, text och symboler) och en kraftig ljudsignal var tänkt att reducera olyckor genom att få förare att stanna långt innan tåget nådde korsningen.

Problem och nedmontering

Trots sin iögonfallande konstruktion hade signalen praktiska problem. Efter andra världskriget blev det svårare att få tag på neon och andra material som behövdes för att underhålla skyltarna. Dessutom uppstod elektriska fel i systemet. Ett särskilt allvarligt problem var att luftvärnssirenen ibland gick igång utan att något tåg var på väg. När detta hände kunde sirenen inte stängas av lokalt; det krävdes att järnvägen skickade en reparatör för att stänga av den, vilket skapade störningar och missnöje i närområdet.

På grund av underhållsproblemen, materialbrist efter kriget och den höga kostnaden för drift och reparationer byggdes inga fler sådana specialsignaler. Den enda kända Billups‑signal som uppfördes togs ned efter mindre än tjugo år i bruk, sannolikt någon gång på 1950‑talet.

Eftermäle

Även om Billups Neon Crossing Signal inte blev en standardlösning spelade den roll som ett tidigt försök att kombinera stark visuell varning med ljud för att förbättra säkerheten vid järnvägsövergångar. Idag används i de flesta länder standardiserade blinkande lampor, bommar och klockor, eller modern automatiserad övervakning, men Billups konstruktion lever kvar i form av fotografier, berättelser och bland järnvägsentusiaster som ett exempel på tidig innovation inom trafiksäkerhet.