Carl Radle — legendarisk basist i Derek and the Dominos (1942–1980)
Carl Radle — legendarisk basist i Derek and the Dominos; hyllad sessionmusiker bakom guld- och platinaskivor, en ikonisk karriär 1942–1980.
Carl Dean Radle (född 18 juni 1942 i Tulsa, Oklahoma, död 30 maj 1980) var en amerikansk musiker, mest känd som basist i Derek and the Dominos. Han gjorde sig ett namn både som turné- och studiomusiker och medverkade på ett stort antal inspelningar som nådde guld- och platinastatus. Radles groovande, melodiska och stabila spelstil gjorde honom till en eftertraktad sideman, och han anses av många som en av de främsta basgitarrsidemännen inom rock och blues.
Tidiga år och genombrott
Radle växte upp i Oklahoma och började spela bas som ung. Han etablerade sig i slutet av 1960-talet i blues- och rootskretsar och fick sitt första större genombrott i samband med samarbeten med rena branschnamn i Los Angeles- och Memphismiljöerna. Hans förmåga att snabbt hitta det rätta komp- och groove-partiet gjorde att han snart blev inbjuden att spela på både turnéer och i studion.
Karriär och samarbeten
Under 1970-talet arbetade Radle med ett flertal framstående artister i olika konstellationer. Förutom sin centrala roll i Derek and the Dominos medverkade han som turné- och studiomusiker åt en rad rock-, blues- och soulartister. Hans flexibilitet gjorde att han på kort tid fick många uppdrag i studion, där han bidrog med både taktfast djup och melodiska basgångar som lyfte låtarna.
Spelstil och utrustning
Radles spel kännetecknades av ett stabilt, drivande komp som samtidigt höll melodiska inslag där det tjänade låten. Han var uppmärksam på låtens helhet och använde teknik och ton för att stödja vokal och gitarr utan att ta över. I studiomiljö föredrog han ofta enkla, pålitliga basinstrument och fokus låg mer på känsla, timing och ton än på tekniska överdrifter.
Viktiga inspelningar och arv
Det mest kända dokumentet av Radles insats är hans medverkan på Derek and the Dominos skivor, där hans basspel bidragit till gruppens karaktäristiska sound. Utöver detta finns hans insatser spridda över många artisters album och singlar, och han omnämns ofta i efterhand av kollegor och musikhistoriker som en viktig influens för senare generationer av basister.
Död och eftermäle
Den 30 maj 1980 dog Radle 37 år gammal av komplikationer på grund av en njurinfektion som kopplats till hans alkoholism och drogmissbruk. Efter hans död har hans insatser fortsatt att värderas högt; inspelningar han medverkat på återutgavs i olika samlingar och många nutida basister nämner honom som en inspirationskälla för sitt fokus på groove, låtsupport och musikaliskt omdöme.
Utvalda inspelningar
- Med Derek and the Dominos: albumen som definierade gruppens sound (bland annat den klassiska inspelningen "Layla and Other Assorted Love Songs").
- Flera sessioninspelningar med olika rock- och soulartister under sent 1960- och 1970-tal.
Även om Carl Radle gick bort tidigt lever hans arbete kvar genom de inspelningar han bidragit till, och han framhålls fortfarande i musikhistoriska sammanhang som en förebild för hur en skicklig basist kan tjäna låten och samtidigt skapa ett bestående groove.
Sök