Jean Paul Pierre Casimir-Perier (franskt uttal: [ʒɑ̃ kazimiʁ pɛʁje]; 8 november 1847 - 11 mars 1907) var en fransk politiker och den femte presidenten i den franska tredje republiken. Han är känd för sin korta presidentskapstid och för att efter utrikespolitiska meningsskiljaktigheter dra sig tillbaka från aktiv politik.
Tidigt liv och familjebakgrund
Han föddes i Paris som son till Auguste Casimir-Perier och sonson till Casimir Pierre Perier, Louis Philippes premiärminister. Familjen tillhörde en inflytelserik politisk och ekonomisk krets, vilket gav honom goda förutsättningar för en karriär i offentlig tjänst. Han kom in i det offentliga livet som sekreterare åt sin far, som var inrikesminister under Thiers' presidentskap, och skaffade sig tidigt erfarenhet av administration och statsärenden.
Politisk karriär
Den 17 augusti 1883 utsågs han till understatssekreterare för krigsfrågor, en post han innehade fram till den 7 januari 1885. Han steg sedan i riksdagens led och tjänade som vice ordförande i kammaren 1890–1892. År 1893 valdes han till kammarens ordförande, en position som gav honom betydande inflytande och synlighet i den nationella politiken.
Den 3 december 1893 bildade han regering och blev samtidigt premiärminister och utrikesminister. Hans kabinettsperiod präglades av svåra inrikes- och utrikespolitiska frågor, och han avgick som premiärminister i slutet av maj 1894. Efter sin avgång återvände han till posten som kammarens ordförande.
Presidentskap och avgång
Den 24 juni 1894, efter mordet på president Carnot, valdes han till republikens president med 451 röster mot 195 för Henri Brisson och 97 för Charles Dupuy. Hans presidentskap blev emellertid mycket kortvarigt — han satt i ämbetet i knappt ett halvt år. Officiellt motiverade han sin avgång i januari 1895 med att han kände sig förbigången av ministrarna: han upplevde att regeringen fattade beslut utan att rådfråga eller informera honom, särskilt i utrikespolitiska frågor. Denna konflikt pekade på spänningarna mellan statschefens ceremoniella roll och ministrarnas handlingsfrihet i den tredje republikens konstitutionella ordning.
Senare liv och engagemang i Dreyfus-affären
Efter avgången från presidentskapet drog Casimir-Perier sig helt ur det dagspolitiska livet och ägnade sig åt affärsverksamhet, med särskilt fokus på gruvdrift och industriella investeringar. Trots sin tillbakadragenhet från politiken återkom han som vittne vid rättegången mot Alfred Dreyfus i Rennes. Vid denna retrial, som var en central episod i den stora Dreyfus-affären, gav Casimir-Periers vittnesmål vikt åt Dreyfus' sak och stod i kontrast till den officiella militärversionen representerad av general Mercier. Hans uttalanden bidrog till den offentliga debatten och rättsprocessens komplexitet.
Avslutning och arv
Jean Casimir-Perier avled den 11 mars 1907. Hans politiska bana präglas av en snabb uppgång i republikens politiska hierarki, ett kort men uppmärksammat presidentskap och en markant reträtt till privatlivet. Historiskt ses han ofta som ett exempel på hur tredje republikens institutionella balans mellan president och regering kunde leda till friktion — och hur personliga principer och krav på statschefens involvering i beslutsfattande kunde leda till en dramatisk avgång.