British Transport Commission, senare British Railways, använde sig av motoreffekten för att kategorisera sin nya flotta av diesellok på huvudlinjerna efter moderniseringsplanen från 1955. Kategorierna gick från typ 1 till typ 5 och anges nedan.

 

Översikt av kraftklasserna

Kraftklassificeringen var en enkel, praktisk indelning baserad på maskinernas nominella effekt i brake horsepower (bhp). Syftet var att underlätta planering av trafik, allokering av lok till tågtyper (godståg, persontrafik, express) och underhåll. Indelningen var ungefärlig och gränserna användes som riktlinjer snarare än absoluta regler.

  • Typ 1 – upp till cirka 1 000 bhp (upp till ~745 kW). Exempel: Class 20 och vissa tidiga mindre lok som Class 15. Typ 1-lok användes i regel för lätta godståg, rangering och kortare lokaltåg.
  • Typ 2 – ungefär 1 001–1 499 bhp (~746–1 118 kW). Exempel: Class 24/25 och Class 31 (beroende på variant). Typ 2 var avsedda för lättare huvudlinjetjänster och lokaltåg på längre sträckor.
  • Typ 3 – cirka 1 500–1 999 bhp (~1 119–1 491 kW). Exempel: Class 33 och Class 37. Dessa lok klarade tyngre regionala tåg och mellanliggande godståg.
  • Typ 4 – cirka 2 000–2 999 bhp (~1 492–2 237 kW). Exempel: Class 47 och HST-kraftvagnar (Class 43). Typ 4-lok användes ofta för express- och tunga godståg.
  • Typ 5 – 3 000 bhp och uppåt (~2 238 kW+). Exempel: Class 55 "Deltic" och tyngre moderna godslok som senare Class 56. Typ 5 täcker de kraftigaste maskinerna för snabba, tunga persontåg och tyngre godstrafik.

Praktiska kommentarer och utveckling

  • Klassificeringen var avsedd som vägledning; många enskilda loc-typer varierade i effekt beroende på version eller eftermodifieringar, och gränserna kunde upplevas som flytande.
  • När TOPS-systemet (Time-Tabling and Operational Planning System) infördes blev lok numrerade i de välkända Class-numren (t.ex. Class 37, Class 47). Krafttyperna levde kvar som begrepp i driftssammanhang men ersattes i praktiken av de mer detaljerade klassbeteckningarna.
  • Systemet speglade 1950–60-talets behov att snabbt ersätta ånglok med dieslar och elektriska lok och att kunna matcha maskinkapacitet med trafikhuvuduppgifter. Senare tekniska framsteg och förändrade trafikmönster gjorde att klassindelningen blev mindre central.

Observera att angivna effektintervall är ungefärliga och avrundade för att ge en enkel översikt; olika källor kan ange något avvikande gränser och vissa enskilda klasser kan ligga nära gränserna eller ha flera varianter med olika effekter.