Michael Fisher

Akademisk bakgrund

Michael E. Fisher studerade naturvetenskap vid King's College i London 1951 och disputerade i fysik 1957. Han började undervisa vid college 1958 och blev ordinarie professor 1965. År 1966 flyttade han till Cornell University som professor i kemi, fysik och matematik. År 1971 blev han ledamot av Royal Society. År 1983 valdes han till medlem av National Academy of Sciences, sektionen för kemi. Sedan 1987 är han verksam vid institutet för fysikalisk vetenskap och teknik vid University of Maryland College of Computer, Mathematical and Natural Sciences.

Fisher bor för närvarande i Maryland med sin fru Sorrel. De har fyra barn. Två av dem är också teoretiska fysiker: Daniel S. Fisher är professor i tillämpad fysik vid Stanford och Matthew P. A. Fisher är professor i fysik vid University of California, Santa Barbara.

Utmärkelser

Fisher fick tillsammans med Kenneth G. Wilson och Leo Kadanoff Wolfpriset 1980. År 1983 tilldelades Fisher Boltzmannmedaljen för sitt arbete med fasövergångar och kritiska fenomen. Han fick Lars Onsager-priset 1995 för sitt arbete med statistisk mekanik. Andra utmärkelser är bland annat:

• Irving Langmuir-priset från American Physical Society (1971)
• Fellow of the American Academy of Arts and Sciences (1979)
• Wolf-priset (1980)
• Boltzmannmedaljen från International Union of Pure and Applied Physics (1983)
• NAS-priset för vetenskaplig granskning av National Academy of Sciences (1983)
• Lars Onsager-priset från American Physical Society (1995)
• Kunglig medalj i fysik (2005):
• 2009 BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Award in Basic Sciences (tillsammans med Richard Zare); se
• 2015 Rudranath Capildeo-priset för tillämpad vetenskap och teknik - guld, utdelat av Trinidad och Tobagos nationella institut för högre utbildning, forskning, vetenskap och teknik (NIHERST).