Muhammad Habibur Rahman (1928–2014) – bangladeshisk överdomare och chefsrådgivare

Han föddes 1930 i Murshidabad på den dåvarande odelade indiska subkontinenten (numera Västbengalen) och avslutade sina gymnasiestudier vid Kolkata Presidency College. Senare flyttade han till Rajshahi tillsammans med sin familj.

Efter att ha avslutat sin BA med hedersbetyg från Rajshahi College tog han in på Dhaka University och avslutade sin BA med hedersbetyg (1949) och MA (1951) i historia vid Dhaka University. Han fick också en LLB från DU och därefter en BA Honours (1958) och MA (1962) i modern historia från University of Oxford.

Habibur Rahman började sin karriär som tillfällig lektor i historia vid Dhaka University den 1 maj 1952. Men han var tvungen att avgå fyra dagar senare för att han deltog i språkrörelsen. Han undervisade också i historia vid Sirajganj College, Jagannath University (tidigare Jagannath College) Senare kom han till Rajshahi University där han senare innehade posten som dekanus för juridiska fakulteten (1961) och som lektor i historia (1962-64).

Habibur Rahman bytte yrke 1964 när han började arbeta som jurist och blev medlem i Dhaka High Court Bar. Under sin karriär som jurist var han biträdande generaladvokat (1969), vice ordförande i High Court Bar Association (1972) (numera Supreme Court Bar Association) och medlem av Bangladesh Bar Council (1972).

Han var domare i High Court Division (1976-85), domare i Appellate Division of the Supreme Court of Bangladesh (1985-95), tillförordnad överdomare (1990-91) och överdomare i Supreme Court of Bangladesh (1995). Domare Habibur Rahman pensionerade sig från tjänsten som Bangladeshs överdomare 1995.

Hans juridiska kompetens visas i hans yttranden och tolkningar som uttalats i många av Bangladeshs högsta domstols beslut om viktiga frågor, t.ex. amiralitetens jurisdiktion, ändring av konstitutionen, medborgarskap, habeas corpus, administrativa domstolar och domstolars jurisdiktion. År 1994 meddelade han dock en kontroversiell dom till förmån för Ghulam Azam som återställde medborgarskapet för den tidigare Jamaat-e-Islami-ledaren. Han har deltagit i många internationella konferenser för advokater och jurister, bland annat konferensen för chefsdomare i Asien och Stillahavsområdet i Perth, Australien (1991), den fjärde konferensen för chefsdomare från Samväldet i Abuza, Nigeria (1992) och den första konferensen för chefsdomare från SAARC i Kathmandu, Nepal (1995). 

Forskaren och författaren Habibur Rahman har gjort betydande insatser inom litteraturen och på olika intellektuella områden. Den kända forskaren har skrivit ett 70-tal böcker om juridik, språk, litteratur, Rabindranath Tagore, antropologi och religion. Några av hans litterära och andra uppmärksammade publikationer är följande: Law of Requisition (1966), রবীন্দ্র প্রবন্ধেসঞ্জনা ও পার্থক্য বিচার (Rabindra Prabandhey Sanjna O Parthakya Bichar) (1968), যথা-শব্দ (Jatha-sabda) (1974), মাতৃভাষার স্বপক্ষেরবীন্দ্রনাথ (Matri-bhashar Sapakshey Rabindranath) (1983), কোরআন সূত্র (Qoran-sutra) (1984), বচন ও প্রবাচন (Bachan O Prabachan) (1985), গঙ্গারিদ্ধী থেকে বাংলাদেশ (Gangariddhi thekey Bangladesh) (1985), রবীন্দ্র রচনার রবীন্দ্র ব্যাখ্যা (Rabindra Rachanar Rabindra-byaksha) (1986), রবীন্দ্র কাব্যে, শীল্পে, সঙ্গীত ও সাহিত্যে(Rabindra- kabyey Art, Sangeet O Sahitya) (1986), On Rights and Remedies, আমরা কি যাবো না তাদের কাছে যারা শুধু বাঙলায় কথা বলে (Amara ki Jabo-na Tader Kachhey Jara Shudhu Banglai Katha Baley) (1996). 

Justice Rahman tilldelades Bangla Academy Award för sitt bidrag till litteraturen 1984 och Ekushey Padak 2007. Han är medlem av Asiatic Society of Bangladesh, medlem av Bangla Academy och Honorary Bencher, Lincoln's Inn.  

Under sin tid på DU var han vice ordförande i Fazlul Huq Muslim Hall Students' Council 1951 och spelade en nyckelroll i språkrörelsen 1952. Han arresterades också den 21 februari 1952 tillsammans med många andra från en procession som hade tagits ut för att trotsa paragraf 144 som införts av den pakistanska härskaren.

Som den sista avgående chefsdomaren och i enlighet med den då nya konstitutionella bestämmelsen om övergångsregering svor han eden som den allra första chefsrådgivaren för Bangladesh övergångsregering för att genomföra valet till Jatiya Sangsad (nationellt parlament) från den 31 mars till den 23 juni 1996. 

Den 11 januari 2014 förklarade läkarna honom död vid ankomsten till United Hospital i Dhaka vid 84 års ålder.