Pedro Lascuráin – Mexikansk politiker och världens kortaste president

Upptäck Pedro Lascuráin — mexikansk politiker och världens kortaste president, i mindre än en timme 19 feb 1913; tidigare utrikesminister och chef för juristskola.

Pedro José Domingo de la Calzada Manuel María Lascuráin Paredes (8 maj 1856–21 juli 1952) var en mexikansk politiker och jurist.

Pedro Lascuráin är mest känd för att ha varit Mexikos 34:e president under en extremt kort period den 19 februari 1913 — han tjänstgjorde i mindre än en timme. Detta räknas som det kortaste presidentskapet i världshistorien.

Bakgrund och politisk karriär

Lascuráin utbildade sig till jurist och hade en lång karriär inom rättsväsendet och offentlig förvaltning. Han tjänstgjorde vid flera tillfällen som utrikesminister (secretario de Relaciones Exteriores) och fungerade också som ledare för en mindre juristskola i Mexico City i sexton år. Hans bakgrund som advokat och ämbetsman gav honom en position bland de konservativa och moderata kretsarna inom den politiska eliten.

Det kortvariga presidentskapet och omständigheterna kring det

Lascuráins korta presidentskap skedde i samband med kuppen känd som La Decena Trágica (den tragiska tio-dagarsperioden) i februari 1913. Under denna kupp tvingades president Francisco I. Madero och vicepresident José María Pino Suárez att avgå. För att ge kuppen ett sken av legalitet utnyttjades den konstitutionella successionsordningen: eftersom ministrar stod i tur enligt en bestämd rangordning hamnade Lascuráin, som då var utrikesminister, formellt i presidentskapet under en mycket kort period.

Enligt samtida uppgifter utnämnde Lascuráin snabbt general Victoriano Huerta till inrikesminister — den post som enligt successionen följde efter utrikesministern — och avgick därefter, vilket gjorde det möjligt för Huerta att ta över presidentskapet. Tidsangivelsen för Lascuráins faktiska tid vid makten varierar mellan olika källor, men det är allmänt accepterat att den var under en timme.

Efterspel och arv

Efter de dramatiska händelserna 1913 trädde Victoriano Huerta fram som regimens chef, medan Madero och Pino Suárez kort därefter mördades. Lascuráin själv undvek att bli kvar i maktens centrum efter kuppen; han drog sig tillbaka från aktiv partipolitik och återgick i första hand till juridisk verksamhet och undervisning. Han levde till hög ålder och avled 1952.

Historiskt har Lascuráin blivit mest ihågkommen som kuriosum — ett exempel på hur konstitutionella formaliteter kan utnyttjas vid maktövertaganden. Hans korta presidentskap används ofta i böcker och artiklar om Mexikos revolutionära tid och om juridiska aspekter av maktöverlämning.

Sök med bokstav