Lakshmibai, Rani of Jhansi (19 november 1828 - 17/18 juni 1858) var en indisk drottning och krigare.
Hon var en av de främsta ledarna för det indiska upproret 1857 och blev för indiska nationalister en symbol för motståndet mot det brittiska styret i Indien.
Manikarnika föddes i en Maratha-familj. Hon gifte sig 1842 med Raja Gangadhar Rao, maharadjan av Jhansi, och blev Rani av Jhansi. Efter giftermålet blev Manikarnika Lakshmibai, uppkallad till ära av gudinnan Lakshmi. Före sitt giftermål var hon känd som Chabeeli (vilket betyder "gladlynt"). År 1851 fick Rani Lakshmibai en son, Damodar Rao. Han dog vid fyra månaders ålder. Dagen före Rajas död i november 1853 adopterade han sin kusins barn. Han hette Anand Rao, men döptes om till Damodar Rao efter deras son. Raja skrev ett brev till den brittiska regeringen i Indien och bad att hans änka skulle erkännas som härskare över Jhansi efter hans död under hennes livstid. Efter makens död vägrade chefen för den brittiska regeringen att låta hennes adoptivson bli raja och Jhansi styrdes av britterna. Detta skedde genom "doktrinen om förfall" - om en indisk härskare dog utan ett manligt barn skulle hans adoptivson inte efterträda honom, men den kungens personliga egendom gick till hans adoptivson.
Efter att alla britter i Jhansi hade dödats av indiska trupper i juni 1857 tog Rani över förvaltningen tills britterna återvände. Hon var tvungen att bilda en armé för att besegra de invaderande styrkorna från Orchha och Datia. I mars 1858 kom brittiska styrkor under ledning av Sir Hugh Rose till Jhansi för att ta tillbaka staden från Rani som nu ville ha självständighet. Jhansi belägrades och intogs efter starkt motstånd. Många av stadens invånare dödades i striderna och efteråt. Rani flydde till Kalpi och tillsammans med Marathageneralen Tantya Tope intog hon sedan Gwalior. I slaget vid Kotah ki Serai där deras armé besegrades sårades Rani Lakshmibai och dog den 17-18 juni 1858.