Alojz Benac — bosnisk arkeolog och pionjär inom västbalkansk förhistoria

Alojz Benac — banbrytande bosnisk arkeolog som formade västbalkansk förhistoria; nationalmuseets direktör, Sarajevo-professor och grundare av centrum för Balkanstudier.

Alojz Benac (Plehan, Derventa, 20 oktober 1914 - Sarajevo, 6 mars 1992) var en bosnisk-herzegovinsk arkeolog och historiker. Han räknas som en av pionjärerna i forskningen om västbalkansk förhistoria och spelade en central roll i att bygga upp både vetenskapliga institutioner och arkeologiska samlingar i Bosnien och Hercegovina under efterkrigstiden.

Han arbetade på Bosniens och Hercegovinas nationalmuseum 1947-1967 (som direktör 1957-1967). Därefter lämnade han landet för att bli professor i arkeologi och antik historia vid filosofiska fakulteten vid universitetet i Sarajevo (1968-78). Senare blev han grundare av och första direktör för centrumet för Balkanstudier, inom Bosniens och Hercegovinas vetenskaps- och konstakademi (ANUBiH), där han var generalsekreterare 1971-1977 och ordförande 1977-1981.

Benac inriktade sin forskning på förhistoria på västra Balkan och genomförde många systematiska arkeologiska utgrävningar på platser som Arnautovići (Visoko), Crvena Stijena (Montenegro), Hrustovača i Hrustovo (Sanski Most), Obre I och II (Kakanj), Zecovi (Prijedor), Zelena Pećina i Blagaj (Mostar) och andra.

Biografi och yrkesbana

Benac var verksam i en tid då arkeologin i regionen professionaliserades och organiserades. Som chef för nationalmuseet bidrog han till att bygga upp samlingar, katalogisera fynd och etablera museets roll som centrum för forskning och bevarande. Som universitetslärare ansvarade han för utbildning av flera generationer arkeologer och historiker och införde systematiska fälttekniker och vetenskapliga analyser i undervisningen.

Forskning och arkeologiska utgrävningar

Benacs fältarbete spände över många perioder i förhistorien, från senpaleolitikum och mesolitikum till neolitikum, eneolitikum och bronsålder. Hans utgrävningar genomfördes med fokus på stratigrafi, noggrann dokumentation och jämförande analys av keramiska fynd, redskap och andra artefakter. Resultaten bidrog till att klargöra kronologiska rangordningar och kulturella kontakter i västra Balkan.

Flera av de platser han arbetade med är viktiga för förståelsen av regionens förhistoria:

• Arnautovići (Visoko) — en plats med boplatser från neolitiska samhällen som bidragit till kunskap om bosättningsmönster och keramisk utveckling.
• Crvena Stijena (Montenegro) — en grottlokal med längre stratigrafiska sekvenser, betydelsefull för studier av äldre förhistoriska faser.
• Hrustovača i Hrustovo och Zelena Pećina i Blagaj — grott- och bergslokaliteter som gett viktiga fynd för paleoekologi och människans tidiga närvaro i området.
• Obre I och II (Kakanj) samt Zecovi (Prijedor) — undersökningar som belyst senare stenålders- och kopparålderskulturer i inlandet.

Vetenskapliga bidrag och publikationer

Benac publicerade ett stort antal artiklar och monografier där han analyserade fyndmaterial, keramiska typologier och bosättningsmönster. Han arbetade för att skapa regionala kronologier och kulturella ramverk som kunde användas av andra forskare i Balkanområdet. Hans publicerade arbeten har fungerat som referenspunkt för senare arkeologiska undersökningar och tolkningar.

Pedagogiskt och institutionellt engagemang

Som lärare och handledare uppmärksammades Benac för sin förmåga att kombinera fältmetodik med teoretisk analys. Han deltog aktivt i att etablera strukturer för arkeologisk utbildning vid universitetet i Sarajevo och var drivande i skapandet av forskningscenteret för Balkanstudier vid ANUBiH. Genom detta centrum främjade han tvärvetenskapliga kontakter mellan arkeologi, historia, antropologi och naturvetenskapliga metoder.

Arv och eftermäle

Benacs arbete lade grunden för modern arkeologi i Bosnien och Hercegovina och i större delen av västra Balkan. Han var en central gestalt i uppbyggnaden av museisamlingar, forskningsinfrastruktur och akademiska program. Många av hans elever och medarbetare fortsatte att utveckla den regionala forskningen, och hans publikationer används fortfarande som viktiga resurser.

Hans insatser för dokumentation, konservering och tolkning av förhistoriska platser har haft långsiktig betydelse för både nationell och internationell forskning om sydöstra Europas förhistoria. Benac hedras i arkeologiska kretsar för sin kombination av fälterfarenhet, institutionellt ledarskap och vetenskaplig stringens.

Utvald litteratur och källor: Ett större urval av Benacs publikationer finns i vetenskapliga tidskrifter och i arkiven vid Bosniens och Hercegovinas nationalmuseum samt i universitetsbiblioteket i Sarajevo. För vidare läsning rekommenderas samlingsverk om förhistoria i västbalkan samt publikationer från ANUBiH där mycket av hans administrativa och vetenskapliga verksamhet dokumenterats.

Frågor och svar

F: Vem var Alojz Benac?

F: Var arbetade han från 1947 till 1967?

F: Vilken var Benacs roll på Bosnien och Hercegovinas nationalmuseum?

F: Var tillträdde Benac en professur i arkeologi och antik historia?

F: När blev Benac grundare av och förste direktör för Centrum för Balkanstudier?

F: Vad var Benacs forskningsfokus?

F: På vilka platser genomförde Benac ett stort antal systematiska arkeologiska utgrävningar?

Sök med bokstav