John Michael Bishop (född 22 februari 1936) är en amerikansk immunolog och mikrobiolog känd för nyckelbidrag till vår förståelse av cancer på molekylär nivå. Tillsammans med Harold Varmus belönades han 1989 med Nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten att vissa onkogener härstammar från normala cellgener. Bishop har under större delen av sin karriär varit verksam som forskare och lärare vid University of California, San Francisco, där han undervisat och handledt generationer av forskare.

Forskning och huvudupptäckter

Bishops mest berömda arbete gäller retrovirala onkogener och identifieringen av proto-onkogenen c-Src som en cellulär motsvarighet till det virala v-Src. Den centrala insikten var att virus inte nödvändigtvis skapar nya främmande gener utan i vissa fall plockar upp och modifierar redan existerande gener i värdcellen. Denna upptäckt ändrade dåtidens syn på cancer från att vara i första hand en smittsam sjukdom till att också vara en genetisk sjukdom där förändring i cellens egna gener kan driva malign omvandling.

Vad är en onkogen och hur aktiveras den?

En onkogen är en gen som, när den är förändrad eller överuttryckt, kan bidra till okontrollerad celltillväxt. I normalt skick kallas motsvarande gener för proto-onkogener och ingår i regleringen av celltillväxt och differentiering. Dessa gener kan aktiveras till onkogener genom flera mekanismer: virusintegration, punktmutationer, genamplifiering eller kromosomala omflyttningar. Förståelsen av dessa mekanismer ledde till bättre diagnostiska metoder och lade grunden för riktade cancerterapier.

Bishops och Varmus arbete visade också hur yttre faktorer som joniserande strålning och kemiska carcinogener kan orsaka genetiska förändringar i celler som i sin tur ger upphov till tumörbildning. Denna koppling mellan miljöfaktorer och genetiska förändringar fördjupade kunskapen om canceretiologi och förebyggande åtgärder.

Betydelse och arv

Upptäckterna har haft stor inverkan på modern cancerbiologi, inte minst genom att ge ett begreppsmässigt ramverk för att förstå gener såsom RAS och MYC, och hur de kan vara involverade i olika tumörtyper. Bishops arbete har också bidragit till utvecklingen av molekylära diagnostiska tester och målinriktade läkemedel som angriper specifika genetiska avvikelser i tumörceller. Utöver Nobelpriset mottog han flera andra utmärkelser under sin karriär, inklusive Alfred P. Sloan-priset 1984.

Även som praktiserande forskare och lärare har Bishop haft stor påverkan genom handledning och institutionellt ledarskap. Hans bidrag markerar ett skifte mot att betrakta cancer som en sjukdom som kan förstås och behandlas utifrån molekylära förändringar i cellernas arvsmassa.

Källor och vidare läsning