S:t Pius X-sällskapet (SSPX) — traditionellt katolskt brödraskap

Informativ artikel om S:t Pius X‑sällskapet (SSPX): dess grundare Marcel Lefebvre, traditionalistiska tro, konflikter med Andra Vatikankonciliet, exkommunikationer och senare försoningsförsök.

S:t Pius X-sällskapet är ett brödraskap av präster med traditionalistiska åsikter. Marcel Lefebvre, en fransk präst, grundade det på 1970‑talet eftersom han ansåg att det andra Vatikankonciliet hade medfört förändringar som hotade äldre kyrkliga former och traditioner. Sällskapet motsätter sig i stor utsträckning vissa av de reformer som förknippas med det andra Vatikankonciliet, framför allt vad gäller liturgiska former, ekumenik och interreligiös dialog. Sedan mitten av 1970‑talet har S:t Pius X‑sällskapet inte haft en reguljär kanonisk ställning inom katolska kyrkans ordinarier och strukturer.

Historia och organisation

Sällskapet bildades av Marcel Lefebvre som en reaktion mot vad han och anhängare såg som en omfattande förändring i kyrolivet efter konciliet. Lefebvre etablerade bland annat ett eget seminarie (kända som Écône‑seminariet i Schweiz) och ett internationellt nätverk av församlingsgemenskaper, skolor och institut. Organisationen är hierarkiskt uppbyggd kring sina präster och biskopar och driver egna seminarier för utbildning av kandidater till prästämbetet.

Läror och praktisk tillämpning

Sällskapet betonar bevarandet av den traditionella romerska riten (den tridentinska eller "utomordentliga formen" av mässan) och en konservativ teologisk hållning. Det lägger vikt vid traditionella former för liturgi, katekesundervisning och prästernas roll. S:t Pius X‑anhängare ser sig själva som lojala mot kyrkans tro men kritiska till vad de anser vara felaktiga tolkningar eller tillämpningar av koncilsbesluten.

Relationen till Rom

Relationen mellan S:t Pius X‑sällskapet och den Heliga Stolen har varit komplicerad och föremål för långvariga förhandlingar och dialoger. En betydande vändpunkt inträffade 1988, då sällskapets grundare och hans följeslagare vigde nya biskopar utan påvens mandat. Denna handling ansågs enligt kanonisk lag vara en allvarlig överträdelse och ledde till exkommunicering av dem som deltog i vigningen och av de nyvigda biskoparna. De berörda exkommuniceringarna upphävdes senare av påven Benedictus XVI i början av 2000‑talet, efter att berörda parter uttryckt sin lojalitet gentemot påven som kyrkans överhuvud.

Trots upphävandet av exkommuniceringarna kvarstår en oavslutad kanonisk status för sällskapet: det är inte fullt integrerat i kyrkans ordinära strukturer och formella erkännande kräver fortsatt teologisk och kanonisk överenskommelse. Sedan dess har dialog förts mellan sällskapets ledning och olika institutioner i Rom med målet att finna en bestående lösning.

Sakramentens giltighet och pastorala arrangemang

Frågor om giltigheten och legaliteten i sällskapets prästliga verksamhet har varit föremål för särskilda beslut från Vatikanen. Under senare år har den Heliga Stolen tagit flera praktiska steg för att underlätta pastoral vård för dem som tillhör eller söker sig till S:t Pius X‑sällskapets gemenskaper, bland annat genom att klargöra hur vissa sakrament kan administreras och erkännas i samarbete med lokala biskopar. Samtidigt kvarstår behovet av konkreta kanoniska avtal för att uppnå full legitim status.

Kontroverser och kritik

Sällskapet har mött kritik och kontroverser, både för sin starka kritik av vissa reformer inom kyrkan och för uttalanden från enskilda medlemmar som väckt anstöt. Ett uppmärksammat fall var uttalanden av en biskop som förnekade historiska fakta, vilket ledde till kraftig internationell kritik och påverkade dialogen med Rom. Sällskapet har också anklagats av kritiker för att vara alltför slutet och för att underblåsa konfrontation snarare än dialog.

Geografisk närvaro och påverkan

S:t Pius X‑sällskapet är verksamt i många länder med egna församlingar, skolor, institut och seminarier. Det har haft inflytande inom den traditionella katolska rörelsen och lockar anhängare som söker äldre liturgiska former och en mer konservativ teologisk hållning. Hur stor rörelsens medlemsbas är varierar mellan länder och tidsepoker, men den utgör en betydande del av den internationella traditionalistiska miljön.

Aktuell situation

Förbindelserna mellan S:t Pius X‑sällskapet och den Heliga Stolen fortsätter att utvecklas genom teologisk dialog och praktiska överenskommelser. Målet för många inblandade parter är att hitta en varaktig lösning som både bevarar den katolska kyrkans enhet och möjliggör för traditionella former att fortsätta inom ramen för kyrkans kanoniska lagstiftning.

Sammanfattning: S:t Pius X‑sällskapet är en traditionell prästbrödraskap som bildades i protest mot vissa delar av det andra Vatikankonciliet. Efter en dramatisk episod 1988 följde exkommuniceringar som senare upphävdes av påven Benedictus XVI. Idag pågår fortsatt dialog med Rom för att klargöra och eventuellt normalisera den kanoniska ställningen för sällskapet, samtidigt som frågor kring liturgi, teologi och historiska kontroverser förblir centrala.

Frågor och svar

F: Vad är Sankt Pius X-sällskapet?

F: Varför grundades Sällskapet Sankt Pius X?

F: Vad motsätter sig Sällskapet Sankt Pius X?

F: Vad hände med det kanoniska mandatet för Sällskapet Sankt Pius X?

F: Varför förekom det 1988 exkommuniceringar inom S:t Pius X-samfundet?

F: När upphävdes exkommunikationerna inom Sällskapet Sankt Pius X?

F: Hur många präster och seminarister har Sankt Pius X-sällskapet 2020?

Sök med bokstav