Katolska kyrkan – definition, historia och fakta

Liksom andra kristna tror katoliker att Jesus är en gudomlig person, Guds son. De tror att på grund av hans kärlek till alla människor dog han så att alla människor kan leva för evigt i himlen.

Den katolska kyrkan erkänner också treenigheten, dvs. att Fadern, Sonen och den Helige Ande tillsammans är den enda Guden.

Ledaren för den romersk-katolska kyrkan kallas påven, vilket bokstavligen betyder "far". Katolikerna säger att Jesus Kristus grundade den katolska kyrkan och utsåg den första påven, en av hans lärjungar vid namn Sankt Petrus, att leda alla kristna.

Under de senaste 2 000 åren har olika påvar lett kyrkan. Den nuvarande påven är den 266:e och heter Franciskus. Han bor i Vatikanstaten, ett mycket litet land i staden Rom i Italien.

I århundraden har påvarna inte använt sina födelsenamn, utan i stället ett regeringsnamn. Denna sed började på 600-talet när en man vid namn Merkurius valdes till påve, det ansågs olämpligt att ha en påve uppkallad efter en hednisk gud, så han kallade sig Johannes II, för att hedra sin föregångare Johannes I. Det blev sedvanligt under det tionde århundradet. Sedan Marcellus II:s död 1555 har varje påve tagit ett påvnamn.

Den katolska kyrkan består av 23 "partikularkyrkor", även kallade riter. Dessa kyrkor tillhör den ortodoxa traditionen inom kristendomen och det är ofta så att de har brutit sig loss från sin ortodoxa moderkyrka för att komma i gemenskap med påven och underkasta sig hans auktoritet i egenskap av efterträdare till Sankt Petrus. De östliga katolska kyrkorna finns över hela världen, från USA till Mellanöstern och Indien.

Utövandet av ofelbarhet tar sig olika uttryck (se Katolska kyrkans katekes, nr 890-891, med hänvisning till Lumen Gentium, 25). En form utövas av påven när han talar ex cathedra (bokstavligen "från Petrus stol", i sin auktoritet som påve) i frågor om tro eller moral, även om han gör det utan biskoparnas stöd. Detta är ett utövande av kyrkans extraordinära lärdom. Även om påven alltid har haft befogenhet att utöva det extraordinära lärdomsämbetet genom att tala ex cathedra, är det ganska sällsynt att ett ex cathedra-uttalande faktiskt sker. Det anses i allmänhet ha inträffat endast två gånger: påven Pius IX:s definition av dogmen om Marias obefläckade avlelse 1854 och påven Pius XII:s definition av dogmen om Marias himmelsfärd 1950. I båda dessa fall lärde påven inte ut något nytt. Snarare bekräftade och klargjorde han något som kyrkan redan hade trott som en del av Guds uppenbarelse.

Några av de traditionella metoder som romerska katoliker använder sig av varje gång de ber hemma eller i kyrkan är att göra korsets tecken, knäböja och buga, vilket är böner och inte gudstjänst, även om många av dessa mindre böner bidrar till att skapa mässan. Att offra detta rena offer och ta emot eukaristin är höjdpunkten i mässan, den katolska kyrkans huvudsakliga form av gudstjänst.

Deras viktigaste gudstjänst är mässan. Katoliker är skyldiga att gå till mässan på söndagar och på några heliga förpliktelsedagar. I USA är de heliga dagarna följande: Maria, Guds moder (1 januari), Marias himmelsfärd (15 augusti), Marias obefläckade avlelse (8 december), Jesu himmelsfärd (40 dagar efter påsk), jul (25 december) och alla helgons dag (1 november).

Även om detta är en praxis för romerska katoliker, använder andra kristna kyrkor många eller alla dessa metoder.

Katoliker dyrkar Jesus. De vördar dock Jungfru Maria (Jesu mor) mer än många andra kristna och kallar henne "Guds moder", baserat på Elisabets hälsning: "Varför har jag fått detta, att min Herres moder ska komma till mig?" och den allmänna kristna tron att Jesus är helt människa och helt Gud. Ändå valdes Maria, som inte har något med det gudomliga att göra, som det mänskliga kärl som Gud skulle använda för att träda in i världen. Hon födde inte en natur utan en person - Gud med oss." Det är viktigt att notera att katoliker inte dyrkar Maria. I stället hedrar de henne som man hedrar en drottning.

En framträdande bön [inte att förväxla med gudstjänst] bland katoliker är en bön som kallas rosenkransen. Man ber denna bön med hjälp av rosenkranspärlor för att räkna varje bön. Rosenkransen består av fem decennier, där varje decennium består av 1 Fader vår, 10 Ave Maria och 1 Gloria Patri. Den består av avsnitt som är hämtade direkt från Skriften. Prästerskapet rekommenderar att man fortsätter med den urgamla praxisen att be ett dagligt rosenkransbön, eftersom det inte bara består av många kraftfulla böner utan också av ord som är tagna direkt ur skriften, som Herrens bön och Ave Maria. Den är inte fullständig om man inte begrundar Kristi lidande samtidigt som man ber röstmässigt, så att begrunda Skriften medan man ber Skriften är en fantastisk källa till Guds nåd. Förutom de dussintals

Den katolska kyrkan firar sju sakrament. Ett sakrament är "ett yttre tecken som Kristus har instiftat (startat) för att ge nåd" (en övernaturlig gåva från Gud som någon inte har gjort något för att förtjäna).

De sju sakramenten är: De sju sakramenten är dop, konfirmation, eukaristin, försoning, smörjelse avsjuka, heliga ordnar och heligt äktenskap (äktenskap). Den heliga eukaristin är det viktigaste av sakramenten, eftersom katolikerna tror att Jesus Kristus verkligen blir närvarande i form av bröd och vin. Detta sker genom transsubstantiation som äger rum i mässan.

Katoliker tror att kärlek, hopp och tro är nödvändiga för att få frälsning, men att allt detta kommer från nåden. Detta skiljer sig från den tolkning som Luther gjorde på 1500-talet.

Katoliker tolkar Bibeln (Guds bok) enligt traditionen. Traditionen är överföringen av den tidiga kyrkans liv och undervisning, som framför allt finns nedtecknad i skrifterna från kyrkofäderna som levde under de första århundradena. På den tiden accepterades de heliga böckerna i Bibeln, som är en samling av de böcker som anses vara uppenbarade.

En grundläggande regel för katoliker är att "Sanningen kan inte motsäga sanningen". De översätter Bibeln med detta i åtanke. Ingen tolkning kan accepteras om den motsäger en annan uppenbarad sanning.

Katoliker, liksom många andra kristna, accepterar den nicenska trosbekännelsen, en kombination av konciliet i Nicaea (325 e.Kr.) och det senare konciliet i Konstantinopel (382 e.Kr.), som sann:

"Jag tror på en enda Gud, den allsmäktige Fadern, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. Jag tror på en enda Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före alla tider, Gud från Gud, Ljus från Ljus, sann Gud från sann Gud, avlad, inte skapad, med Faderns substans. Genom honom har allting skapats. För oss människor och vår frälsning kom han ner från himlen, och genom den helige Ande blev han inkarnerad av Jungfru Maria och blev människa. För vår skull korsfästes han under Pontius Pilatus, han led döden, begravdes och uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna: Han steg upp till himlen och sitter nu vid Faderns högra sida. Han skall komma tillbaka i härlighet för att döma levande och döda, och hans rike skall inte ha något slut. Jag tror på den helige Ande, Herren, livets givare, som utgår från Fadern och Sonen, som tillsammans med Fadern och Sonen är tillbedd och förhärligad och som har talat genom profeterna. Jag tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop för syndernas förlåtelse och ser fram emot de dödas uppståndelse och livet i den kommande världen. Amen."

Östortodoxa och protestanter tror på många av samma saker. Ibland är de oense om Marias (Jesu mor) och andra heligas roll, om vad en präst kan göra och om hur exakt Gud ska dyrkas, bland annat.

• Katolicismen
• Protestantism
• Östliga ortodoxa kyrkan