Damernas stad (Le Livre de la Cité des Dames) – översikt av Christine de Pizan

Boken om damernas stad eller Le Livre de la Cité des Dames (utgiven 1405) är kanske Christine de Pizans mest kända litterära verk. Pizan skrev ursprungligen Le Livre de la Cité des Dames på mellanfranska, och den har sedermera översatts till flera moderna språk. Verket är både en litterär och polemisk reaktion på tidens negativa framställningar av kvinnor, i synnerhet de delar av Jean de Meuns Roman de la Rose som nedvärderar kvinnor. I boken försvarar Pizan kvinnors värde och förmågor genom att bygga en allegorisk "stad" där berömda, dygdiga och inflytelserika kvinnor samlas och hyllas.

Bakgrund och kontext

Christine de Pizan var verksam vid det franska hovet i början av 1400‑talet och hör till de få medeltida kvinnor som livnärde sig som författare. Hennes författarskap kännetecknas av ett intresse för etik, historia och samhällsfrågor. Le Livre de la Cité des Dames skrevs i en tid då kvinnliga roller ofta var förenklade och förnedrande i populär litteratur; Pizan ville genom sitt verk motbevisa dessa stereotypa framställningar.

Handling och struktur

Boken är uppbyggd som en allegori där författarens berättarröst möter tre allegoriska figurer — Förnuftet (Reason), Rättfärdigheten (Justice) och Rättrådigheten/Ärligheten (Rectitude) — som hjälper henne att uppföra en stad åt kvinnorna. I berättelsen konstrueras stadens murar och byggnader med hjälp av biografiska och historiska exempla: varje kvinna som omnämns utgör en "sten" i stadens försvar eller en del av dess bebyggelse. Genom denna form presenterar Christine en lång rad porträtt av kvinnor från antiken, Bibeln, medeltiden och hennes egen samtid.

Teman och argument

Försvar mot misogyni: Huvudsyftet är att bemöta och vederlägga fördomsfulla påståenden om kvinnors natur och förmågor.
Kvinnans värde i samhället: Pizan argumenterar för att kvinnor kan vara dygdiga, lärda, politiskt kapabla och moraliskt ledande.
Utbildning och fostran: Hon betonar vikten av utbildning för kvinnor och menar att kunskap är ett medel för dygd och självständighet.
Historiskt exempelbruk: Genom att samla många exempel på berömda kvinnor visar hon att kvinnligt ledarskap och förtjänst har förekommit genom tiderna.

Några av de kvinnor som omnämns

Pizan talar om en mångfald av kvinnor: drottningar, militärledare, helgon, poeter och filosofer. Exempelvis förekommer gestalter från antiken och legenden, samt bibliska och kristna kvinnliga förebilder — allt för att visa att dygd och förtjänst överträffar de stereotypa påståenden som förekommer i samtida texter.

Stil och retorik

Verket kombinerar historieskrivning, moraliserande tal och personligt försvar i en elegant, ibland polemisk prosa. Christine använder sig av dialog, exempla och allegoriska figurer för att göra sina argument både lätta att följa och svåra att avfärda. Många manuskript av verket är rikt illustrerade, vilket förstärker bokens pedagogiska och representativa syften.

Mottagande och betydelse

Le Livre de la Cité des Dames mottogs som ett ovanligt och kraftfullt försvar av kvinnor i sin tid. Verket har i modern tid kommit att betraktas som ett tidigt exempel på feministisk diskurs, eller åtminstone som ett centralt arbetet i en tradition av kvinnofrågor och genusdebatt. Christine de Pizans bok inspirerade både samtida läsare och senare tänkare och är ofta citerad i studier om medeltida kvinnosyn och kvinnohistoria.

Utgåvor och översättningar

Boken finns bevarad i flera medeltida manuskript och har publicerats i flera moderna utgåvor och översättningar. Den finns tillgänglig dels som kritiska utgåvor på originalspråket, dels i moderna översättningar till bland annat engelska och svenska. Tillsammans med närliggande verk som Le Trésor de la Cité des Dames bildar den en viktig del av Christine de Pizans försvar för kvinnors utbildning och samhällsroll.

Sammanfattningsvis är Le Livre de la Cité des Dames ett genomtänkt och välargumenterat försvar av kvinnor, skrivet i allegorisk form för att demonstrera hur historiens och mytens kvinnor kan motbevisa samtidens fördomar. Verket är både en litterär prestation och ett tidigt viktigt bidrag till diskussionen om kvinnors rättigheter och möjligheter.

Sammanfattning

Del I

Del I inleds med att Christine läser ur Matheolus Klagovisor, ett verk från 1200-talet som handlar om äktenskap och där författaren skriver att kvinnor gör mäns liv eländiga. När Christine läser dessa ord blir hon upprörd och skäms över att vara kvinna. De tre dygderna uppenbarar sig då för Christine och berättar för henne att hon har blivit utvald av Gud för att skapa en stad för kvinnor.

Del II

I del II säger Lady Rectitude att hon kommer att hjälpa Christine att "konstruera husen och byggnaderna innanför damernas stads murar" och fylla den med invånare som är "tappra damer med stort anseende". Medan de bygger berättar Lady Rectitude för Christine historier om mäktiga kvinnor som kommer att bo i staden. Lady Rectitude tillbakavisar också genom sina berättelser påståenden om att kvinnor är oskygga, inkonsekventa, otrogna och elaka av naturen. Denna del avslutas med att Christine vänder sig till kvinnorna och ber dem att be för henne när hon fortsätter sitt arbete med Lady Justice för att färdigställa staden.

Del III

I del III går Lady Justice samman med Christine för att "lägga sista handen vid" staden, bland annat genom att ta fram en drottning som ska styra staden. Lady Justice berättar för Christine om kvinnliga helgon som prisades för sitt martyrskap. I slutet av denna del håller Christine ett nytt tal till alla kvinnor och tillkännager att Damernas stad är färdigställd. Hon ber dem att försvara och skydda staden och att följa sin drottning (Jungfru Maria). Hon varnar också kvinnorna för förtalarnas lögner och säger: "Fördriv dessa förrädiska lögnare som inte använder något annat än knep och honungsfulla ord för att stjäla från er det som ni bör skydda framför allt annat: er kyskhet och ert härliga goda namn".

Några av de kvinnor som nämndes var: Det finns många kvinnor som nämns: Medusa, Helena av Troja, Polyxena, Florens av Rom, Isabeau av Bayern, Jeanne d'Armagnac, Margareta av Bayern, Isis, Marie, hertiginna av Auvergne, Margareta av Burgund, hertiginna av Bayern, Marie av Savoyen, grevinnan av Saint-Pol, Anne de Bourbon och Jungfru Maria.