Chitty Chitty Bang Bang är en brittisk musikalisk fantasifilm från 1968, löst baserad på Ian Flemings roman Chitty-Chitty-Bang-Bang: Den magiska bilen. Filmens manus skrevs av Roald Dahl och Ken Hughes, och låtarna är komponerade av bröderna Sherman (Robert B. Sherman och Richard M. Sherman). Titellåten "Chitty Chitty Bang Bang" nominerades till en Oscar för bästa originalsång.

Handling (kort)

Filmen följer uppfinnaren Caractacus Potts och hans familj när de räddar och restaurerar en mystisk, níktflygande bil med magiska egenskaper. Tillsammans med den rika arvtagerskan Truly Scrumptious dras de in i äventyr som inkluderar flygturer, sjöslag och en kamp mot den tyranniske härskaren i Vulgaria, Baron Bomburst, som vill åt bilen för egna ändamål.

Produktion och musik

Filmen regisserades av Ken Hughes och producerades av Albert R. Broccoli (välkänd som medproducent för flera James Bond-filmer, baserade på Flemings romaner). John Stears övervakade specialeffekterna, Irwin Kostal övervakade och dirigerade musiken, och de musikaliska numren koreograferades av Marc Breaux och Dee Dee Wood. Bröderna Sherman skrev flera minnesvärda sånger till filmen, vilket bidrog starkt till dess popularitet.

Rollista

I filmen medverkar Dick Van Dyke som Caractacus Potts, Sally Ann Howes som Truly Scrumptious, Lionel Jeffries som Grandpa Potts, James Robertson Justice som Lord Scrumptious och Robert Helpmann som Childcatcher. Baron Bomburst – den främsta antagonisten – spelas av Gert Fröbe, en skådespelare som också är känd för sin roll som Auric Goldfinger i James Bond-filmen.

Baron Bomburst och Baroness Bomburst

Baron Bomburst är filmens huvudmotståndare: kung över det fiktiva landet Vulgaria och en grym, tyrannisk figur som missunnar barn glädje och begär den magiska bilen för sin egen makt. Karaktärens personlighet kombinerar tyranni med barnsliga egenheter, vilket framhävs genom hans besatthet av leksaker och hans gnälliga, egotrippade beteende. I filmen gestaltas han av Gert Fröbe.

Baroness Bomburst är hans fru och en biroll med antagonistiska drag (hon är inte en hjälte). Karaktären togs fram för filmens manus och fanns inte i Ian Flemings originalroman. I filmversionen från 1968 spelas hon av Anna Quayle.

Scenframställningar och arv

Filmen har gett upphov till flera sceniska adaptioner, bland annat en större West End-produktion i London och en Broadway-version. I Londonproduktioner har Baroness Bomburst bland annat spelats av Nichola McAuliffe, Sandra Dickinson och Louise Gold, och på Broadway spelades rollen av Jan Maxwell. På nationella turnéer i Storbritannien har skådespelare som Louise Plowright, Jane Gurnett, Kim Ismay, Tamsin Carroll, Michelle Collins och Claire Sweeney spelat rollen.

Mottagande och betydelse

Vid premiären fick filmen blandade recensioner, men den blev snabbt populär bland barn och familjer tack vare sin kombination av fantasielement, sångnummer och spektakulära scener. Många av låtarna och filmens visuella idéer (särskilt den flygande bilen och den skrämmande Childcatcher-figuren) har lämnat bestående intryck i populärkulturen. Titellåtens Oscarsnominering bidrog också till att cementera filmens status som en klassisk familjemusikal från 1960-talet.

Notera att filmen är en fri tolkning av Flemings bok; flera nya karaktärer och scener tillkom genom manusarbetet för att passa filmens större, mer spektakulära berättelse och musikaliska inslag.