Korsnäbbar (släkte Loxia) — fåglar med korsade näbbar specialiserade på kottar
Korsnäbbar (Loxia) — unika fåglar med korsade näbbar specialiserade på barrkottar. Upptäck utseende, beteende, spridning och deras speciella kott-adaptioner.
Korsnäbbarna är ett släkte, Loxia, av fåglar i finkfamiljen (Fringillidae). Antalet erkända arter varierar — vanligen nämns tre till fem arter (och vissa auktoriteter skiljer ännu fler), beroende på hur populationsvariationer och lokala former bedöms.
Utseende och könsskillnader
Dessa fåglar har mandibler med korsade spetsar, vilket ger gruppen dess engelska namn. Näbbens vinkel och styrka varierar mellan arter och populationer och är anpassad till olika typer av kottar. Vuxna hanar är oftast röda eller orangefärgade och honorna gröna eller gula, men det finns en stor variation i färgteckning mellan arter och lokala former. Ungfåglar är vanligtvis mer blandade i brunt och grått.
Arter (exempel)
- Loxia curvirostra — röd korsnäbb (vanlig i stora delar av norra halvklotet)
- Loxia pytyopsittacus — papegojkorsnäbb (större näbb, förekommer i delar av norra Europa)
- Loxia leucoptera — vitvingad/kryssnäbb (förekommer i Nordamerika och norra Eurasien; ibland kallad tvårandig korsnäbb)
- Loxia scotica — skotsk korsnäbb (lokal, förekommer i barrskogar i Skottland)
- Loxia megaplaga — Hispaniola-korsnäbb (exempel på en mer lokal art på öar; status och taxonomi kan variera)
Föda och näbbens funktion
Korsnäbbar är specialiserade på att äta kottar från barrträd. Den ovanliga näbbformen är en anpassning för att få tag på frön från kottarna. De sätter näbben lätt öppen mellan skalen på barrkottarna, sedan stänger de näbben så att spetsarna pressar isär skalen och fröna blir åtkomliga — ofta sitter två frön i varje skal. Eftersom kottarna öppnar sig beroende på fuktighet kan korsnäbbar med sina specialiserade näbbar komma åt fröna långt tidigare än andra arter och utnyttja den resursen i perioder då den är riklig.
Häckning och beteende
Korsnäbbar häckar ofta mycket tidigt på året, ibland redan under senhösten eller vintern beroende på tillgången på kottar. Tidpunkten för häckning följer kottskörden och kan därför variera kraftigt mellan år. De bygger väl dolda bon i barrträd, lägger vanligen 3–6 ägg och både hanen och honan deltar i att mata ungarna. När kottskörden är svag kan populationer bli nomadiska och flytta långa sträckor i jakt på föda — sådana massrörelser kallas ofta irruptioner och kan göra arten oregelbundet vanlig eller ovanlig i olika områden från år till år.
Utbredning och habitat
Dessa fåglar finns huvudsakligen i barrskogsbältet på norra halvklotet, från bergsskogar i Europa över Sibirien till Nordamerika, och i vissa fall på mer isolerade områden eller öar. De föredrar skogar med riklig förekomst av fröproducerande barrträd som gran, tall och contortatall, men kan också utnyttja planteringar och bergsskogar beroende på art.
Läten och igenkänning
Korsnäbbar hörs ofta innan de ses — ett karakteristiskt, metalliskt eller gnisslande läte och snabba, flygande rop som varierar mellan arter. Läte och flykt kan vara viktiga fältkännetecken tillsammans med näbbform och färgteckning.
Hot och bevarande
De flesta korsnäbbsformerna har inga akuta globala hot och kan vara relativt stabila när kottskörden är god. Samtidigt kan vissa lokala eller endemiska former vara känsliga för skogsbruk, habitatförlust eller förändrade klimatiska förhållanden som påverkar kottskördarna. Eftersom deras populationsfluktuationer är starkt kopplade till tillgången på kottar bör skogsförvaltning och bevarandeplaner ta hänsyn till långsiktiga förändringar i barrskogarnas struktur och fröproduktion.
Sammanfattning
Korsnäbbar är ett fascinerande exempel på hur en specialiserad näbbform kan öppna en ekologisk nisch. Med sina korsade näbbar kan de utnyttja frön i barrkottar långt tidigare än många andra arter, och deras livscykel och rörelsemönster är intimt kopplade till variationer i kottskördarna — vilket gör dem både intressanta att studera och viktiga att bevara i sina barrskogsmiljöer.
Unga kottar av en blågran från Colorado
Mogen kvinnlig Pinus-kott, som visar hur skalen öppnas när de är torra.
Matpreferenser
Varje arts näbbform är optimerad för att öppna frön från olika arter av barrträd. De föredrar följande födokällor:
- Papegojkorsnäbb, Loxia pytyopsittacus
- Tall Pinus sylvestris Pinus sylvestris
- Skotsk korsnäbb, Loxia scotica (tidigare behandlad som en ras av papegojkorsnäbb).
- Tall Pinus sylvestris och lärk Larix-arter (särskilt planteringar av L. decidua).
- Röd korsnäbb eller vanlig korsnäbb, Loxia curvirostra
- Gran Picea arter; vissa populationer (distinkta arter?) på olika tallarter Pinus arter och (i västra Nordamerika) Douglasgran.
- Tvåbarrig korsnäbb eller vitvingad korsnäbb, Loxia leucoptera
- Lärk Larix-arter, särskilt L. sibirica, L. gmelinii, L. laricina och (i Nordamerika) även hemlock Tsuga
- Hispaniolankorsnäbb, Loxia megaplaga (tidigare behandlad som en ras av tvåbent korsnäbb).
- Spanska tall Pinus occidentalis
Sambandet mellan korsnäbbsarter har studerats mycket.
Frågor och svar
F: Vad är släktnamnet på de fåglar som allmänt kallas korsnäbbar?
S: Släktnamnet på de fåglar som brukar kallas korsnäbbar är Loxia.
F: Hur många arter av korsnäbbar finns det?
S: Det finns tre till fem (eller möjligen många fler) arter av korsnäbbar.
F: Vad är det unika med korsnäbbarnas mandibler?
S: Det unika med korsnäbbarnas mandibler är att de har korsade spetsar, vilket ger gruppen dess engelska namn.
F: Vilken är den typiska färgen hos vuxna hanar av korsnäbbar?
S: Vuxna hanar av korsnäbbar tenderar att vara röda eller orangefärgade.
F: Vilken är den typiska färgen hos vuxna kvinnliga korsnäbbar?
Svar: Vuxna honkorsnäbbar tenderar att vara gröna eller gula i färgen.
F: Hur anpassar sig korsnäbbarna till att få frön från kottar?
Svar: Korsnäbbarnas ovanliga näbbform är en anpassning för att få frön från kottar.
F: När är den bästa tiden för korsnäbbar att få kottar?
S: Korsnäbbar förökar sig mycket tidigt på året, ofta under vintermånaderna, och det är då man får flest kottar.
Sök