Engelska är ett västgermanskt språk som började i det anglosaxiska England. Det utvecklades ur anglofrisiska och gammalsachsiska dialekter och har genomgått flera stora historiska stadier: gammalengelska (Old English), mellanengelska (Middle English) och tidig modern engelska (Early Modern English). Språket har påverkats kraftigt av kontakter med andra folk — till exempel nordiska språk under vikingatiden — och av erövringar som normandernas erövring 1066, vilket bidrog till ett stort inflöde av franska och latinord.

Ursprung och historisk utveckling

Engelskan har sina rötter i de germanska dialekter som engelska folkgrupper talade när de invandrade till Brittiska öarna. Under medeltiden förändrades språket mycket, bland annat genom påverkan från romanska språk, särskilt gammal franska, och senare genom lån från latin i samband med kyrka, lärdom och vetenskap. En av de mest påtagliga ljudförändringarna var Great Vowel Shift i senmedeltid/tidig modern tid, vilket präglade uttalet och bidrar till många stavnings-uttalsavvikelser i dagens engelska.

Antal talare och global utbredning

Engelska används nu som ett globalt språk. Det finns ungefär cirka 375–400 miljoner modersmålstalare i världen, och om man räknar med dem som har engelska som andraspråk blir antalet betydligt större. Uppskattningar varierar kraftigt beroende på definitioner och datakällor; vissa studier har tidigare angivit siffror över 1–2 miljarder personer som i någon utsträckning talar engelska. Många lär sig engelska som första främmande språk — över en miljard människor studerar språket i någon form världen över.

Engelska är det enda officiella språket eller ett av de officiella språken i nära 60 länder. Det är också huvudspråk i fler länder än något annat språk: Storbritannien, Irland, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Det är ett av de officiella språken i Singapore, Indien, Hongkong och Sydafrika, och det talas i stor utsträckning i delar av Västindien, Afrika, Sydasien och andra regioner. Genom kolonial expansion under Brittiska imperiet och senare genom amerikanskt ekonomiskt och kulturellt inflytande spreds engelskan över världen.

Språkstruktur och ordförråd

Engelsk grammatik har utvecklats så att den idag skiljer sig mycket från andra germanska språk, samtidigt som den också är olik de romanska språken. Några kännetecken:

  • Satsordning: huvudsakligen SVO (subjekt–verb–objekt).
  • Försvagad böjning: engelskan har förlorat många av de gamla kasus- och genusböjningarna som finns i andra germanska språk och använder i stället hjälpverb och prepositioner.
  • Artiklar och hjälpverb: bestämd/obestämd artikel (the/a), samt ett rikt system av modala och hjälp­verb.
  • Phrasal verbs: verbkombinationer med partiklar (t.ex. give up, look after) är mycket vanliga och kan vara svåra för inlärare.
  • Låneord: en stor del av ordförrådet kommer från latin och franska — ibland nämns att upp till cirka 60 procent av engelskas skrivna ordförråd har latinska eller romanska rötter — vilket gör att engelskan ofta beskrivs som det germanska språk som är mest påverkad av latin. Detta gäller särskilt skriftspråk och fackterminologi; i vardagligt tal utgör germanska ord fortfarande en stor del av de vanligaste orden.

Fonologiskt har engelskan ett rikare vokalsystem än många andra germanska språk, och stavningen är ofta oregelbunden på grund av historiska förändringar och lånord. Engelska grammatiken har förenklats i vissa avseenden men utvecklat komplexitet på andra områden, exempelvis i uttryck för tempus, aspekt och modalitet.

Varianter och dialekter

Det finns många regionala varianter och dialekter av engelska. Några av de mest kända standardformerna är brittisk engelska, amerikansk engelska, kanadensisk engelska, australiensisk engelska och nyzeeländsk engelska — alla med egna uttal, stavningar, ordval och ibland grammatiska särdrag. Dessutom finns stora variationer inom länder, såsom olika dialekter i Storbritannien, Irland och USA, och engelska varieteter i Afrika, Karibien och Sydasien.

Engelska i världen idag

Engelska är ett internationellt lingua franca inom områden som vetenskap, teknik, internationell handel, diplomati, flygkommunikation, internet och populärkultur. Det är ett officiellt språk i organisationer som FN, Europeiska unionen och många andra internationella organisationer. Inom många forskningsfält och på Internet används engelska i mycket stor utsträckning, även om andelen varierar och andra språk också har en stark närvaro.

Frisiska är det språk som ligger närmast engelskan i släktskap, men engelskan har historiskt och omfångsmässigt tagit upp många lån från andra språk. Som följd av detta kan engelska ibland misstas för ett romanskt språk, särskilt när man betraktar dess stora latinska låneförråd, men dess grammatiska grund och kärnvokabulär är germanskt.

Sammanfattningsvis är engelska idag ett globalt språk med djupa historiska rötter i det germanska språkområdet, en rik blandning av inhemska och lånord, och en central roll i internationell kommunikation, utbildning, forskning och kultur.