Dalmatiska var ett romanskt språk som talades i Dalmatien, vid östra Adriatiska havet. Språket dog ut under medeltiden. På vissa ställen användes det fram till 1700- eller 1800-talet. I dag finns få källor kvar. Endast dialekten Veglia (Krk) och Ragusa (Dubrovnik) har tillräckligt med källor för att kunna studeras. Från de andra dialekterna finns det bara isloatord eller korta fraser.
År 1897 besökte forskaren Matteo Bartoli, som själv kom från det närliggande Istrien, burbur ("barberare" på dalmatiska) Tuone Udaina (italienska: Antonio Udina), den siste talaren av en dalmatisk dialekt, för att studera hans språk. Bartoli skrev ner cirka 2 800 ord, historier och berättelser om hans liv, som publicerades i en bok som har gett mycket information om språkets ordförråd, fonologi och grammatik. Bartoli skrev på italienska och publicerade 1906 en översättning till tyska (Das Dalmatische). Manuskripten på italienska uppges ha gått förlorade, och verket återöversattes inte till italienska förrän 2001.
Bara ett år senare, den 10 juni 1898, omkom Tuone Udaina vid 74 års ålder av en olyckshändelse i samband med en explosion vid ett vägarbete.


