Deutsche Reichspartei (DRP) (Tyska rikspartiet, ibland översatt Tyska kejsarpartiet) var ett nationalistiskt och högerkonservativt politiskt parti i Västtyskland, verksamt under efterkrigstidens första decennier (ungefär 1949–1964). Partiet bildades genom sammanslagningar av flera små nationalkonservativa grupper, bland annat element från den tidigare konservativa Deutsche Rechtspartei/Deutsche Konservative Partei (DKP-DRP) och från det gamla hessiska Nationaldemokratischen Partei (NDP). DRP lockade till sig före detta militärer, byråkrater och nationalistiskt sinnade politiker som inte ville tillhöra de etablerade folkpartierna.
Grundare och ledande personer
Några av de personer som var knutna till partiets tidiga krets var Alexander Andrae, Oskar Lutz, Hans Bernd von Grünberg, Wilhelm Meinberg, Otto Heß, Hans Schikora, Heinrich Kunstmann och Adolf von Thadden. Flera av dessa hade tidigare varit aktiva i nationalistiska eller konservativa kretsar under Weimar- och krigstiden, och flera kom att spela roller i den nya högerextrema rörelsen i Förbundsrepubliken.
Ideologi och relation till nazismen
DRP profilerade sig som ett nationalistiskt, konservativt och till viss del monarchistiskt parti med kritik mot partipolitiken och efterkrigstidens partitablå. Partiet betonade ofta nostalgi för det äldre tyska kejsardömet (1870-1919)) och förespråkade en stark nationell stat, men det fanns variationer inom partiet: vissa medlemmar framhöll en konservativ, lagbundnare linje medan andra hade tydligt nationalsocialistiska sympatier.
År 1949 bildades den mer öppet nazistiska Sozialistische Reichspartei (SRP) av dissidenter från den bredare högerkretsen; splittringen berodde till stor del på att SRP ville föra en mer uttalat nynazistisk och personkultinriktad linje, medan DRP initialt försökte hålla en något distanserad profil och inte offentligt förknippas med Adolf Hitler. Efter att SRP förbjöds 1952 ökade dock influenser från före detta SRP-medlemmar inom DRP, vilket försköt partiets inriktning åt höger.
Förändring efter förbudet mot SRP
Efter att 1952 förbjöds Sozialistische Reichspartei av Tysklands federala författningsdomstol sökte många av dess anhängare andra politiska hem och en del anslöt sig till DRP. Detta gjorde att DRP under 1950-talet radikaliserades i viss mån och fick en större andel före detta SRP-aktivister i sina led. Samtidigt förblev partiet marginaliserat i det nationella politiska systemet och fick svårt att hävda sig mot de etablerade blocken (CDU/CSU, SPD och FDP).
Valframgångar och nedgång
Under 1950-talet var DRP i allmänhet en liten aktör med begränsade framgångar i riksdagsval. Partiet lyckades dock skapa lokala och delstatsvisa kontaktytor och fick vid några tillfällen mandat i delstatsparlament. Partiet upplevde viss ökning i stöd i samband med delstatsvalen 1959, men framgångarna blev övergående. Internt hade partiet svårigheter att enas om strategi och profil – val mellan en relativt "respektabel" nationalistisk konservatism och en mer öppet nationalsocialistisk linje skapade konflikter.
Upplösning och eftermäle
Efter en period av försvagad organisation och interna strider höll DRP sin sista konferens 1964, då partiet formellt upplöstes. Kort därefter deltog många av dess medlemmar i bildandet av en ny samlande högerextrem organisation, Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD), som i praktiken ersatte DRP som huvudkraft i den tyska nyhögern under 1960-talet.
Betydelse och övervakning
DRP är idag främst intressant som ett exempel på hur efterkrigstidens högerextrema miljöer omgrupperade sig: partiet fungerade som ett mellansteg mellan de tidiga efterkrigsgrupperna och den mer institutionaliserade högerextrema rörelsen som NPD försökte representera. Under sin existens övervakades och granskades delar av rörelsen av statliga säkerhetsorgan, och flera av dess företrädare var senare centrala i andra högerextrema projekt.
Sammanfattningsvis var Deutsche Reichspartei ett litet men betydelsefullt nationalistiskt parti i Västtyskland som speglade dels nostalgiska monarchistiska strömningar, dels en återväxt av nationalsocialistiska idéer i efterkrigstidens politiska landskap. Partiet upplöstes 1964 och många av dess aktiva gick vidare till den nya samlande kraften NPD.