Doktor är en akademisk titel som i många länder betecknar innehav av en högre forskarutbildning, vanligen en akademisk examen på doktorandnivå. En doktorsexamen utfärdas normalt av ett universitet eller en liknande högre lärosäte och innebär att innehavaren efter genomgången utbildning och godkänd prövning bedöms ha förmåga att självständigt bedriva avancerad forskning.
Utbildning och krav
Att avlägga en doktorsexamen innebär i regel flera års forskarstudier, handledning och produktion av vetenskapliga arbeten. I många system ingår både kursmoment och betydande tidsperioder av självständigt forskningsarbete som ska resultera i en avhandling (doktorsavhandling). Avhandlingen bedöms av sakkunniga och förs offentligt i en disputation eller examenstillfälle innan graden beviljas. Den formella examen i den svenska högskolelagen kallas ofta doktorsexamen, men upplägg, krav och terminologi varierar mellan länder och ämnen.
Längd och omfattning varierar beroende på ämne och nationell praxis: många filosofiska doktorsexamina (PhD) tar tre till fyra års heltidsarbete efter en kandidatexamen eller motsvarande, medan vissa professionella doktorsexamina eller kombinerade program kan ha annat upplägg. Vissa länder har dessutom mellanstadier, till exempel licentiat eller habilitation, som beskriver olika nivåer av forskningsmeriter.
Titlar och bruk
Personer med doktorsexamen kan i många sammanhang använda titeln "doktor" och förkortningar som "dr." eller internationella beteckningar såsom "PhD". Bruket av titeln skiljer sig mellan länder och mellan akademiska och vardagliga sammanhang. I akademiska publikationer och formella sammanhang används den ofta i anslutning till namn, medan den i andra sammanhang kan vara mindre framträdande.
Relationen till läkaryrket
I vardagligt tal används ordet "doktor" ofta om personer som arbetar som läkare, men detta är en yrkestitel som inte nödvändigtvis är synonym med att innehava en forskardoktorsexamen. Läkare utbildas genom särskilda medicinska utbildningar och erhåller i många länder en professionell medicinsk examen som ger rätt att verka som läkare. Läkare undersöker, diagnostiserar och behandlar patienter och kan därefter specialisera sig inom områden som barnmedicin, anestesiologi eller kardiologi, eller arbeta som allmänläkare. För att utöva yrket krävs i de flesta länder medicinsk legitimation eller motsvarande tillstånd; specialistkompetens innebär ofta ytterligare certifiering eller godkännanden.
Sammanfattningsvis är "doktor" en mångtydig titel: den kan beteckna en akademisk grad som bevis på forskningsförmåga, men används också i vardagligt språk om vissa yrkesgrupper, framför allt läkare. Exakta regler för examen, titelbruk och professionell legitimation regleras av nationell lagstiftning och institutionella bestämmelser.